Jag funderar på om lilltjejen har vänt på sig nu och ligger med huvudet nedåt. Jag "har jag hicka i fiffin" ;), känner sparkar och små fötter som tråcklar sig in i mellan mina revben och det har även strålat långt ner i magen och ner mot benen. Jag tror att rumpan är precis i navelhöjd, den putar ut och trycker ofta ut magen till bristningsgränsen. Brustit har den dock inte gjort ännu.. Om jag trycker med fingrarna på magen blir det vita märken, precis som om jag vore solbränd. Även på benen. Hur som helst. Det som gör mig lite osäker på om hon verkligen har vänt sig "for good" är att jag ibland upplever rörelser brett isär, typ på varsinn sida om magen och det går väl inte ihop med huvud nedåt?

Jag kissar absurt mycket. 3 ggr på 20 min är inte ovanligt. Jag kissar alltid 2-5 ggr efter nattkissen och INNAN jag ens hunnit somna. Det är något jag inte kommer att sakna! Mitt hjärta pumpar hårt och jag tar mig med nöd och näppe uppför vår långa yttertrappa..

I övrigt är jag enormt lättad. FK är förstående och låter mig avgöra själv om jag vill avbryta arbetsträningen på en gång eller gå dit och avsluta (typ säga hejdå) i lugn och ro. Jag har inte fått kontakt med min läkare ännu men tror inte alls att han kommer försvåra för mig på något sätt. Alla är medvetna om att jag var angelägen om att prova och ingen kan tro att jag inte har försökt med all min kraft.

Det känns oerhört skönt att få några veckor på mig att ta det lugnt, samla kraft, förbereda mig och göra roliga energigivande saker. Jag känner mig faktiskt inte särskilt besviken eller arg på mig själv, jag ser det inte ens som ett misslyckande. Jag är tvärtom glad att jag åtmimstone hann prova. Såklart hade jag gärna hunnit att bli "friskförklarad" till 25-50% men nu blev det inte så och det blir nog bra ändå, i slutänden.

Min mamma droppade en bomb i helgen - att jag hade kolik. Det är min värsta skräck (inom normalsaker som kan hända). Jag är otroligt ljudkänslig och att känna sig otillräcklig dygnet runt och bli galen av skrikljud, det vore fruktansvärt. Jag blir stressad av tanken. Snälla Pyret, inte kolik (och inget annat ännu otäckare heller. Förstås)

Ikväll ska vi på förlossningsinfo på vårt sjukhus, utöver det är de både föräldrautbildning och bm-besök den här veckan. Hos bm får vi säkert reda på om lillan vänt sig, spännande!

Bild 1; En Pyrerumpa i högerkant
Bild 2; From my point of view..

V 33 (32+5)

 

tanniz

10 mars 2014 16:43

Så skönt att du fått klartecken från FK. Tror du gör helt rätt i att ta denna extra tid till att verkligen återhämta dig och förbereda dig på det som komma skall. Hoppas själv på att gå hem 1,5 månad innan bf. För att släppa allt vad jobboro heter och fokusera på att snart bli mamma istället.
kram

http://tanniz.bloggo.nu

 

C

13 mars 2014 09:57

Jag upplevde rörelser på båda sidor även efter att hon vänt sig. Kanske att bebis är startklar där inne nu :) Det är lite läskigt med de där stora rörelserna då det känns som att den lilla tar spjärn och ska komma ut ur huden :D Vad skönt att FK är förstående. Du har gjort ditt bästa. Kram

http://spyor.blogg.se

Karin

13 mars 2014 10:11

Jaha då kan det vara så att hon vänt sig, ska bli spännande att höra vad bm säger idag! Verkligen läskigt när man känner och ser hur magen töjs ut åt ett håll..
Tack!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...