Då var den här, v. 34. Det största med denna vecka är att förlossningspersonal inte skulle försöka förhindra en förlossning om bebisen vill ut. Pyret är alltså (i princip) klar. Förstås gör de kommande veckorna bebisen gott men hon skulle antagligen klara sig utan både kuvös och andningshjälp om hon föddes redan nu. Vilken trygghet! Nu kan hon ligga och götta till sig bara ;)

Jag känner henne massor. Hon kan inte smyga runt längre, ett knä här och en vinkande fot där.. Inget undgår mig längre (tror jag). Hon har en förkärlek till att sparka, eller snarare tråckla in sin lilla fot vid höger revben. Aj.

Jag mår lite illa igen faktiskt och är lite tillbaka i sug- och jävligt-osug stadiet, liknande de första 13 veckorna. Läste någonstans att ökade hormonhalter såhär i slutet kan liknas vid de i början..

Jag har svårt att uttala mig om trötthet eftersom att det är något konstant för min del, jag har varit sjukligt trött de senaste 2 åren. Jag kan ana en ökning nu men hur mycket som beror på graviditeten och hur mycket som beror på utmattning och arbetsträning är omöjligt att veta. Jag hoppas att åtminstone en del kan tillskrivas graviditeten så att jag är lite friskare än vad jag känner mig!

Jag har funderat på 2 saker;
1. Mina bröstvårtor gör ont och har gjort ont under hela graviditeten - är det ett dåligt tecken inför amning?
2. Pyret hickar väldigt ofta, betyder det att hon har problem med tarmarna och kolik?

Ja ni ser ju själva, det är farhågor som jag knåpat ihop själv..

Idag har jag avslutat med kollegorna på min arbetsträning. Ett möte kvar med min chef nästa vecka men därefter får jag ta dagarna helt som jag vill fram till bf. Det ska bli fantastiskt skönt och välbehövligt faktiskt, det var grymt onaturligt att drastiskt öka aktivitetsnivån såhär i sluttampen av en graviditet. Men jag är glad ändå, jag fick bra kollegor på kuppen och med tanke på mina tidigare var det värt guld!

Min medicinanmälan går framåt, den utreds just nu av en medicinsk utredare. De har så många journalanteckningar från olika professionella som vittnar om att jag försämrades avsevärt under medicintiden, så jag tycker att jag borde få upprättelse och skadestånd.. "Spännande" är ett konstigt ord i sammanhanget men något ditåt är det. Jag vill veta hur det blir helt enkelt och jag vill verkligen att de står att min anmälan beviljas, att det som hände mig var fel och att man beklagar. Det vore ändå något.