Då var den här, v. 34. Det största med denna vecka är att förlossningspersonal inte skulle försöka förhindra en förlossning om bebisen vill ut. Pyret är alltså (i princip) klar. Förstås gör de kommande veckorna bebisen gott men hon skulle antagligen klara sig utan både kuvös och andningshjälp om hon föddes redan nu. Vilken trygghet! Nu kan hon ligga och götta till sig bara ;)

Jag känner henne massor. Hon kan inte smyga runt längre, ett knä här och en vinkande fot där.. Inget undgår mig längre (tror jag). Hon har en förkärlek till att sparka, eller snarare tråckla in sin lilla fot vid höger revben. Aj.

Jag mår lite illa igen faktiskt och är lite tillbaka i sug- och jävligt-osug stadiet, liknande de första 13 veckorna. Läste någonstans att ökade hormonhalter såhär i slutet kan liknas vid de i början..

Jag har svårt att uttala mig om trötthet eftersom att det är något konstant för min del, jag har varit sjukligt trött de senaste 2 åren. Jag kan ana en ökning nu men hur mycket som beror på graviditeten och hur mycket som beror på utmattning och arbetsträning är omöjligt att veta. Jag hoppas att åtminstone en del kan tillskrivas graviditeten så att jag är lite friskare än vad jag känner mig!

Jag har funderat på 2 saker;
1. Mina bröstvårtor gör ont och har gjort ont under hela graviditeten - är det ett dåligt tecken inför amning?
2. Pyret hickar väldigt ofta, betyder det att hon har problem med tarmarna och kolik?

Ja ni ser ju själva, det är farhågor som jag knåpat ihop själv..

Idag har jag avslutat med kollegorna på min arbetsträning. Ett möte kvar med min chef nästa vecka men därefter får jag ta dagarna helt som jag vill fram till bf. Det ska bli fantastiskt skönt och välbehövligt faktiskt, det var grymt onaturligt att drastiskt öka aktivitetsnivån såhär i sluttampen av en graviditet. Men jag är glad ändå, jag fick bra kollegor på kuppen och med tanke på mina tidigare var det värt guld!

Min medicinanmälan går framåt, den utreds just nu av en medicinsk utredare. De har så många journalanteckningar från olika professionella som vittnar om att jag försämrades avsevärt under medicintiden, så jag tycker att jag borde få upprättelse och skadestånd.. "Spännande" är ett konstigt ord i sammanhanget men något ditåt är det. Jag vill veta hur det blir helt enkelt och jag vill verkligen att de står att min anmälan beviljas, att det som hände mig var fel och att man beklagar. Det vore ändå något.

 

A

12 mars 2014 21:36

Mina bröstvårtor gjorde helt otroligt ont större delen av graviditeten men speciellt mot slutet och när jag frös. Amningen krånglade i början med att mjölken rann till i slutet på första veckan. Men sen rann den till och nu har jag så mycket mjölk att det räcker till mer än ett barn. Vill du gärna amma och känner att det är viktigt för dig så är det bäst att förbereda dig på lite strul. Strulat det på BB så tycker jag att du i god tid ska be om ersättning. Milo skrek så mycket på BB så han tappade rösten innan de gav honom ersättning. Otroligt korkat! Man kan ge ersättning och se till att barnet inte är vrålhungrigt och sen se till så hen suger ofta. Då kommer mjölken till slut. Ja förlåt, det blev en himla massa om amning nu, men jag känner att jag vill informera massor eftersom jag själv var så himla oförberedd och mådde så dåligt när mjölken inte kom och Milo bara skrek.

När det gäller hickan är jag inte säker alls. Jag vet att Milo hade mycket hicka i magen och nu fortsätter det så. Han har fått mycket magknip på sistone men det kan lika gärna bero på all luft han sväljer när han ammar. Jag ska kolla med BVC.

http://ilngtansvrld.blogg.se

 

Mimmi

13 mars 2014 07:53

Hade också ont i bröstvårtorna då jag var gravid och jag hade inga problem med amningen.

Min son hickade inte så mycket i magen och han hade kolik några dagar en gång, men jag tror det var för att han svalt så mycket luft den gången(?) Det kom ut pruttar då man "pumpade" benen mot magen och sen blev han lugnare. Man kan ge magmassage i små cirklar till vänster också om det är luft i magen.

http://www.varvindar.bloggo.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...