Alla inlägg den 13 mars 2014
Joda det var som jag anade, Pyrer har lagt sig med huvudet neråt. Nästa gång ska bm kolla om hon är fixerad. Hur görs det?
Både bm och studenten som var med fnissade åt att Pyret är så väldigt aktiv. Min mage guppade åt olika håll och hon knuffade tillbaka när bm försökte ta magmått. Vår vilding <3 Studenten var också otroligt fascinerad över hur väl hon kunde känna bebisen i min mage, det hade hon tydligen inte gjort på någon innan.
På föräldrautbildningen gick vi igenom förlossning. Det är lite skräckblandat det där för mig. Nu vill jag iaf inte se/höra mer, nu vill jag gå in i min egen bubbla och "målbilda".
En av papporna frågade den bm som höll i föräldrautbildningen om hon själv har barn. Hennes något för långa försvarstal ekar fortfarande i mitt hjärta. Lite för inövat. Jag tyckte mig höra ord som inte sades, ord som istället byttes mot ett klämkäckt svar. Jag tyckte mig kunna borra igenom hennes fasad med blicken och se något annat, en längtan efter något som inte hade blivit. Kanske var det inte så - kanske spottade min känsliga radar för ofrivilligt barnlösa upp ännu en kämpande kvinna. En barnmorska i så fall. All styrka åt er som kämpar privat och möter- och förlöser gravida kvinnor i er profession. Ofattbart tycker jag!
Dagens mått;
Magmått; 32
Blodtryck; 110/65
Socker; 5.6 (efter frukost, lunch, mellanmål)
Pyrets hjärtslag; 145 slag/min
V. 34 (33+1)
Trötthet blandas med allergi och förkylning. Och graviditet. Gör mig hängig, krasslig och ger mig oroliga tankar inför framtiden. Farhågor och funderingar som jag inte vill forma till ord och meningar, av rädsla för att de då ska bli verkliga.
En medvetenhet om maktlöshet, ovisshet och den totala oförmågan att själv styra sin kropp efter viljan i huvudet. Lärdomar som överrumplade mig och satte sig djupt.
Jag som alltid klarade allt. Klarade inget. Och kunde inget göra för att påverka. Inga prestationer kunde rädda mig, inga genvägar kunde förkorta tiden och inga lösningar till mitt lidande fanns att få.
Lärdomarna har gjort mig sårbar och rädd.
Översköljs av rädslorna som jag inte vågar uttala. Försöker snabbt mota bort dem med positiva tankar, möjligheter, lösningar och tro. Tro på att det absolut värsta är över och på allt jag har lärt mig. På att Hon som kommer till oss kommer i rätt tid. Inget annat. Än rätt tid.
Av en yttre kraft som jag var oförberedd på slogs mina ben omkull. Och jag förblev liggandes på marken maktlös. Så rädd för att inte kunna vara för Dig den jag vill vara. Inte bli bättre. För att vara begränsad. Sjuk. Behöva hjälp. Och inte orka med.
Rädd för det där plötsliga, det där utanför min kontroll. Det som tog mig och ännu inte har lämnat.
Hur jag önskar att det vore annorlunda.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
|||
24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
|||
31 | |||||||||
|