Trötthet blandas med allergi och förkylning. Och graviditet. Gör mig hängig, krasslig och ger mig oroliga tankar inför framtiden. Farhågor och funderingar som jag inte vill forma till ord och meningar, av rädsla för att de då ska bli verkliga.

En medvetenhet om maktlöshet, ovisshet och den totala oförmågan att själv styra sin kropp efter viljan i huvudet. Lärdomar som överrumplade mig och satte sig djupt.

Jag som alltid klarade allt. Klarade inget. Och kunde inget göra för att påverka. Inga prestationer kunde rädda mig, inga genvägar kunde förkorta tiden och inga lösningar till mitt lidande fanns att få.

Lärdomarna har gjort mig sårbar och rädd.

Översköljs av rädslorna som jag inte vågar uttala. Försöker snabbt mota bort dem med positiva tankar, möjligheter, lösningar och tro. Tro på att det absolut värsta är över och på allt jag har lärt mig. På att Hon som kommer till oss kommer i rätt tid. Inget annat. Än rätt tid.

Av en yttre kraft som jag var oförberedd på slogs mina ben omkull. Och jag förblev liggandes på marken maktlös. Så rädd för att inte kunna vara för Dig den jag vill vara. Inte bli bättre. För att vara begränsad. Sjuk. Behöva hjälp. Och inte orka med.

Rädd för det där plötsliga, det där utanför min kontroll. Det som tog mig och ännu inte har lämnat.

Hur jag önskar att det vore annorlunda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...