Tänker på det där med folks förståelse och hur svårt det måste vara. Visade mig igår i chefens korridor för första gången sedan mitten av januari 2013. Nytvättat hår, smink och genomtänkt klädsel, ett leende på läpparna och vardagliga artighetsfraser utbyttes. Jag fick höra att jag ser pigg och fräsch ut..

Ingen såg mig sängliggandes efter de knappa 2 timmar som spenderades på jobbet. Ingen ser mig idag i sviterna av energitömningen som krävdes igår. Ingen vet att jag idag inte orkar med det som var planerat, ingen ser glansiga trötta ögon eller en ostylad mig ligga orkeslös i soffan, för trött för tv, musik eller telefonsamtal. Välkomnar tystnaden. Slöa tankar och sus i öronen. Lågmäld av energilöshet. Ingen förstår att de 2 timmar som jag befann mig där är en stor del av vad jag kommer kunna göra under denna vecka.

Jag tänker också på det där som kuratorn sa, de om att inte boka in saker utan hellre leva spontant. Så mycket energi går åt att förbereda sig inför att göra något, tänka igenom, oroa sig för att eventuellt inte orka -tjusningen med det som planerats går förlorad. Energi på vägen dit likaså. Gör topparna och dalarna höga och låga. Försöka fördela jämnare. Minimera "måste-aktiviteter", känna lyckan av att istället ha energi att spontant göra saker. Känna det friska. Och njuta av det.

Inser att så mycket idag kräver planering, att samhället ser ut så. Få vill ha spontana besök där eventuell oreda avslöjas, smutstvätt på sovrumsgolvet, disken staplad i diskhon, katthår i soffan och mysbyxor på.

Men tänk vad mycket lättare livet vore för alla om allt bara kunde få vara ärligt och enkelt. Och roligt.

Tänker på att jag lever med 2 fötter i det sjuka och 1 i det friska. Vacklar fram- och tillbaka. I ett slags hemligt land, dit ingen som inte själv är sjuk eller lever med sjuk kan komma. Det måste vara svårt att förstå hur det landet styrs, fungerar och ser ut för de som lever i andra länder, helt olikt mitt.

En dag kanske jag berättar. För alla som vill lyssna.

 

Maria

20 mars 2014 18:00

Jag vill gärna ha spontant besök. Jag är förberedd med kanelbullar i frysen men i övrigt så är det oftast upp och ned här hemma med utspillt lim, smutsiga och rena kläder högt och lågt och granulat som masserar fötterna. Jag är hemma från v14 men risken finns att jag måste ställa in i sista minuten för att föda barn. Stor kram!

Karin

22 mars 2014 10:47

Hehe föda barn är en giltig anledning till att ställa in.. ;)
Kram

 

Mimmi

21 mars 2014 09:25

Känner exakt igen mig i dina tankar! Kram

http://www.varvindar.bloggo.nu

Karin

22 mars 2014 10:46

Tack, kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...