I helgen har Pyrets farmor och farfar varit på besök. Vi bor långt ifrån varandra så det blir alltid intensiva träffar, sedan jag blev sjuk blir dem lite lugnare dock. Pyret bjöd på föreställning i form av hicka och till synes frustration över att den höll på så länge. Det var en tårögd farmor som höll handen på min tickande burblande mage. Mysigt!

Inatt vid 23-tiden vaknade hon till liv ordentligt, den tiden och kring lunch är hennes mest aktiva stunder. Då är hon galen. Igårkväll strålade det neråt ljumskarna och jag kände hennes huvud längre ner än stormagen är.. Alltså ner mot min fiffi. Jag funderade på om hon höll på att fixera sig. Imorse när hon hickade kände jag huvudet något högre upp igen dock.. Imorgon får vi veta, då ska bm kolla hur hon ligger och om hon är fixerad.

Jag är löjligt upphakad på det där om bebis är fixerad, jag vet ju att alla inte ens har fixerat sig när förlossningen startar. För mig låter det verkligt, ett bevis på att det är en riktig bebis där inne och att hon gör sig startklar för att komma ut. Jag tycker att det har fått plats lite mer mat igen och möjligen att andningen har varit något lättare, vilket också skulle kunna betyda att hon slunkit neråt.

Om bm säger att Pyret känns stor då vill jag göra TUL (tillväxtultraljud), annars kommer jag drömma mardrömmar om megabebisar.. De där drömmarna är för övrigt rätt intensiva och ofta otäcka. Allt från att sambon lämnar mig för någon snygging där jag står med händerna på stora magen till att Pyret syns kravla runt precis innanför min hud (urk!).

Tänk att det bara är 3 veckor tills "normal förlossningstid".. Wow!

V 35 (34+5)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...