Direktlänk till inlägg 2 april 2014

v 37 (36+0)

Av Karin - 2 april 2014 10:35

Nu är jag själv inne i de veckor när jag tidigare har undrat hur gravida kvinnor håller ihop. Och visst håller jag ihop jag också, nu när jag väl är här. Men det finns inte mycket annat i min hjärna än graviditet, förlossning och bebistid i olika former.

Jag har den senaste veckan blivit enormt trött (igen). Känner mig helt urlakad på energi och orkeslös. Tycker mig ha fått tillbaka litegrann av det där övernaturliga luktsinnet som jag brottades med i början och tycker att mycket luktar illa, inklusive jag själv. Jag har haft några förvärkar, milda sådana skulle jag tro. Känt av ett tryck neråt och bakåt, som om jag vore bajsnödig. Jag antar att det var Pyret som rörde sig neråt alternativt fixerade sig. Mer flytningar. Lättirriterad. Mycket oroliga och stressade drömmar, oftast blir jag lämnad eller sårad av min sambo. Det är fruktansvärt att drömma, det har aldrig hänt något sådant men tydligen processas dessa hemska scenarior nu i min "utsatta" situation. Hemorrojderna blir värre av tyngden inifrån. Sedan ett par dagar känner jag henne annorlunda också, dovare och inte lika vilt. Mjukare knuffar än tidigare. Hickar gör hon som vanligt. BB-väskan är snart färdigpackad. Babyskyddet är i bilen. Miniblöjor är inköpta. Konstant kissnödig. Tungt att andas. Fiffin kan jag omöjligt se längre. Sockersug.

Igår låg jag i en solstol på vår takterass, med filt och raggsockor. Det var ljuvligt skönt. En chokladboll slank ner och jag njöt av stunden. Undrar om jag varit så tillfreds tidigare? Klart att jag fortfarande vet om att jag är sjuk men just precis där och då njöt jag av solens varma strålar, av handen på stora magen och av lugnet. Av friden. Av att vara otroligt mycket friskare än för ett år sedan. Av här och nu.

På flera sätt lättare att sinnesfullt njuta efter att ha varit sjuk, uppskatta det lilla och vara ödmjuk inför kontraster och inför sådant som tidigare tagits för givet. Små saker som varit förlorade under en tid och långsamt kommer åter. Att uppskatta sånt igen.

Nej nu blir det mer vila. Galet!

V37 (36+0) Välkommen. Till påsk får du gärna komma Pyret. Som att jag kunde bestämma det - bara du inte väntar 2 år med att komma ut också, mamma börjar nämligen känna sig klar med den här graviditeten. För att inte tala om pappa... Hans längtan och tålamod vet inga gränser. Och minikatten som synes på bild 2, hon är urless på att matte inte kan böja sig ner..

 
ANNONS
 
Ingen bild

Maria

2 april 2014 19:20

Så fin!

Påsk låter fint. Vem vet kanske ses vi i korridoren. Jag utgår från att gå över men till påsk borde bebis vara ute. :-)

Jag håller tummarna att du tillhör gruppen som får någon vecka innan bf. De här sista dagarna kring bf är sååååå dryga. Men idag har varit en bra dag, solen gör gott!

Kram

Karin

2 april 2014 20:32

Jag borde också utgå från att gå över tiden men jag orkar inte tänka så många veckor framåt. Jag får ta det i delmål istället :)

Jo kanske ses vi i korridoren men nog tror jag att du är klar med ditt när jag vankar runt där ;)

Kram

 
C

C

2 april 2014 20:34

En påskbebbe låter inte helt fel ju 😊 Har hört att det ska vara riktigt tungt och jobbigt på slutet så man som kvinna ska kunna längta efter en förlossning. Så fin magen är, man saknar den när den är borta så hoppas du ändå kan njuta lite nu sista tiden. Kram

http://spyor.blogg.se

Karin

2 april 2014 20:58

Jag kan förstå att det finns en "baktanke" med att tröttna ihop fullständigt på att vara gravid - en mental förberedelse inför förlossningen, precis som du säger. Och jag börjar nå dit ;) Är det så att man saknar den alltså.. Hmm ja då får jag försöka njuta lite i allt stånk och stön ;)
Kram

 
Fertilitetsresa

Fertilitetsresa

4 april 2014 17:03

Vilken fin mage du har <3

http://fertilitetsresa.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29 30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se