Alla inlägg den 6 april 2014

Av Karin - 6 april 2014 11:02

Den här helgen är jag överansträngd. Jag har gjort mycket under veckan och trots att jag tyckte att det kändes okej under tiden så kom bakslaget med feberkänsla och sus i öronen. Balansgången är förbannat svår.

De senaste dagarna har jag känt av mer molande värk, mensvärk, sammandragningar och tryck. Det strålar och hugger neråt då och då, typ i fiffin. Det påminner mig såklart om den stundande förlossningen, även om jag misstänker att det just nu är Pyret som fortsätter neråt mot fixering.

Ibland kommer jag på mig själv med att drömma om sommaren och allt jag vill göra med min lilla familj. Hälsa på vänner, ligga i parker, strosa på stan, åka på utflykter och grilla vid sambons sommarstuga. Jag ser oss glatt föra fram vagnen med fina Pyret i. Några sekunder senare slår det mig att jag fortfarande är sjuk. Att den kampen inte är över. Att jag inte alls kommer att kunna göra "vanliga" saker sådär hejvilt. Att jag fortfarande kommer behöva begränsa mig, tänka efter, känna efter och avböja roliga saker. Det slår mig som ett slag i ansiktet.

Det är ett nytt kapitel som börjar och jag önskar så innerligt att sjukdomen kunde stanna på föregående sida. Att jag kunde få vända blad. Att vi alla kunde få vända blad och börja det nya livet som familj utan sjukdom.

När jag i nästa sekund försöker plåstra om mig själv tänker jag att jag kanske inte kommer att behöva så mycket mer än stillhet med lillan. Kanske är det så. Men som alltid handlar det mest om friheten att själv få välja, i motsats till att maktlöst vara instängd i sjukdomens begränsningar.

Min KBT-kurator försöker intala mig att jag har val, att jag inte alls är maktlös och att jag GÖR val hela tiden. Hon syftar förstås på att jag ibland avstår en aktivitet för att jag vet att det kommer bli för mycket om jag deltar i den. Det kan vara en rolig aktivitet som gör att jag känner mig frustrerad över att inte -kunna- delta. Men valet har jag ändå gjort, tycker hon. Jag håller inte med, möjligtvis i teorin. Jag valde att avstå. Men om du lägger till förutsättningarna; att jag blir sjukare om jag deltar men friskare om jag avstår, då tycker jag inte att valet finns kvar. Då blir jag tvingad till det ena, för att återkommande gå den andra vägen skulle till slut ta död på mig.

Det handlar förstås om känslan. Känslan är att jag är maktlös, inte kan välja fritt. Jag måste ta hänsyn till sjukdomen i första hand och det lämnar mig ofta utan möjligheten att välja fritt. Välja det som -jag- annars skulle ha valt.

Jag är för trött för att utveckla texten eller ämnet. Kanske förstår ni mig ändå?

V 37 (36+4)

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29 30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards