Dag nummer 4 efter bf har anlänt. Jag läste att detta är den absolut vanligaste dagen för en förstföderska att föda på. Hur vanliga är vi Pyret?

Jag som är lite av en siffer-junkie tycker bäst om jämna datum och väntar gärna tills imorgon. Då är det den 4e, det låter fint. Stört va?

I januari på mitt 30-årsfirande tippade min- och sambons familj födelsedatum och jag gissade då på 8 maj med en vikt på 3840gr. Det börjar kännas rimligt...

Lite overklighetskänslor har börjat komma över mig. Inte särskilt konstigt med tanke på att jag har räknat ner varenda dag i 280 dagar för att sedan komma dit och inget hände.. Jag har förstått att det kan gå så långt att man är övertygad om att det aldrig kommer att komma någon bebis och där är jag inte (inte mer nu än vad jag varit där hela tiden). Min sambo däremot, han klämmer ur sig frustrerade meningar i stil med "meeeen bebis när kommer duuuu?" och "koooom nu då" titt som tätt. Han har tröttnat på väntandet och pendlar mellan att hoppas att hon kommer inatt och att bittert säga att hon säkert inte kommit om en vecka ens.

Och visst känns det märkligt. Just tanken på att jag i ena sekunden tex skriver ett inlägg här, för att i nästa sekund inse att värkarna har startat. Att det är helt utom min kontroll och att jag inte kan göra annat än att hänga med när det startar. "Tänk om det startar nu" kittlar jag mig själv med gång på gång och det känns fortfarande overkligt..

Vad många ni är som tittar in på min blogg dessa dagar förresten, vad roligt :)

V 41 (40+3)