Som "Gubben i lådan" känner jag mig. Ploppar upp här dag efter dag. Snart har ni väl tröttnat på att vänta på min bebis som aldrig verkar komma ;) Hon är definitivt ingen "gubben i lådan" iaf...

Hon har sin mest aktiva stund på kvällarna/nätterna fortfarande. Det har hon haft så länge som jag kunnat läsa av ett mönster. Och hon håller på i timtals och fullkomligt vandaliserar min mage (och särskilt mina högra revben). Igår höll hon mig vaken till framåt 01. Jag vaknade sedan igen vid 3-tiden, det tog någon sekund innan jag uppfattade att jag hade ont och att magen var som en hård ballong. Jag log och tänkte att jag nog skulle få väcka sambon med orden "det är på gång nu". Avvaktade lite och försökte tänka start och slut på (för?)värkarna. Jag tycker inte alls att det är tydligt och det gör mig irriterad. Smärtan och hårdnandet av magen samverkar inte alltid, flyter ut åt olika håll liksom. Gör det svårt att klocka. Jag antar att det verkligen är ordning på samverkandet när det är på riktigt, eller?

Till slut avtog det och jag låg hungrig kvar. Gick upp och åt och hoppades att det skulle tillta eller att vattnet skulle gå. Men inget. Kröp ner i sängen igen, besviken och ordentligt vaken. Låg i timmar och somnade om först efter 6. Vaknade återigen efter någon timme av värk. Denna gång främst från mina revben. Satan vad ömma dem är och när livmodern drar ihop sig verkar revbenen klämmas ytterligare. Jag halvslumrade under tiden och drömde att jag hade ett stort köttigt sår på insidan där hon stack in sin fot och gojsade runt..

Så nu ska jag försöka ta igen förlorad sömn efter nattens 3-4 oroliga sovtimmar.

Jag känner mig stark psykiskt och jag är SÅ glad för det. Verkligen en känsla jag behöver efter mitt tuffa år. Jag utvecklar det lite senare..

Hänger ni kvar här eller har ni tröttnat?

V 42 (41+1, 9 dagar efter bf och magen är och hälsar på i Kina som synes på bilden)

 

Maria

8 maj 2014 13:05

Givetvis hänger jag kvar och hejar på, ser fram emot att du inte hinner uppdatera och att det istället kommer en bild på Pyret iklädd söt liten mössa :-)

Stor kram

 

Bella

8 maj 2014 13:23

Klart vi är kvar! Förstår att varje dag måste kännas som en hel evighet, men det finns ett slut i sikte iaf ! Låter som en jobbig natt, hoppas det är på riktigt väldigt snart. Glad att du känner dig stark!!! Kram Bella

http://bellabellam.blogg.se

 

Mimmmi

8 maj 2014 14:13

Visst, jag hänger med. :-)

Känner igen det där med tryck på revbenen. Min som höll på totalkvadda mina högra revben och levern(?) i slutet av min graviditet. Drömde mardrömmar om smärtan precis som du.

Kul att du känner dig stark!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...