Ett dussin dagar har passerat sedan bf. 12 jäkla dagar. Igår var en kämpig dag, efter dålig sömn och med smärta som gång på gång lurade mig till förhoppningar. Idag är lite bättre, känner mig lite starkare mentalt igen. Laddar om. Igen.

Sedan i tisdags efter bm-besöket började jag använda mig av delmålet "hon kommer innan veckan är slut", det var så långt fram jag kunde förmå mitt psyke att tänka. Nu börjar även detta delmål rinna mellan mina fingrar och så smått börjar jag föreställa mig ett nytt. Innan onsdag får det nog bli. Jag vill inte bli igångsatt och det blir jag på onsdag så innan dess Pyret.. Eller så måste jag tänka senast tisdag, för att hinna ladda om för igångsättning därefter. Ja så får det bli, senast tisdag.

Jag börjar känna bitterhet mot min kropp, även om det kanske är orättvist. Jag funderar på varför den inte funkar som den ska. Funderar på om den tror att jag inte klarar av en förlossning. Tänker på min utmattning. Tänker på de 2 åren det tog för mig att bli gravid, att det berodde på att kroppen var i dåligt skick -påväg mot krasch och att den nu inte verkar ge mig en förlossning heller.

Igår såg jag ett till kärleksmärke (en bristning alltså). Jag hade klarat mig under hela graviditeten men fick på magen när jag gick in på övertid och igår hittade jag ett på ena bröstet. Förstås inte hela världen men övertid är tungt och det känns extra taskigt att få först nu när jag klarat mig undan i 9 månader.

Igår skrämdes Pyret. Hon var helt stilla i magen och både jag och sambon buffade på henne under en tid. Vi kände olika kroppsdelar men hon svarade inte. Sambon pratade med munnen precis mot magen och vi brukar alltid få svar. Det var stilla. Obehaget stegrade inom mig och otäcka tankar väcktes. Påverkas också av den lite allmänna känslan av "att något är fel" som finns nu i och med alla övertidsdagar. Hon gav några trötta buffar till svar efter ett tag, hela tiden hade jag mobilen i handen, redo att ringa förlossningen för kontroll. Vi diskuterade fram- och tillbaka. Jag antar att jag inte fick den där magkänslan som säger "gör nåt" men det är svårt att sålla bland de känslor som väcks i en sådan situation. Vi fick några fler svar från henne och bestämde oss för att avvakta lite. En stund senare levde hon rövare i magen och höll på i 4 timmar -hon krossade allt som kom i hennes väg och gjorde sin mamma frustrerad över hennes överaktivitet istället. Aldrig blir hon nöjd mamma din.. Eller det är nog så Pyret, att mamma din hellre vyschar dig utanför magen än med hjälp av sin lever, revben och magsäck som insats.

Ja.. Vad tror ni, kommer det starta av sig själv eller blir det igångsättning för mig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...