Vilken dag!

Vi var inne på specialistmödravården vid kl 8. Gjorde ctg först och inväntade sedan läkaren för undersökning av mognaden av livmodertappen. Vi fick vänta 2.5 timme i stora väntrummet, det var vi inte beredda på. Läkaren konstaterade då att fostervätskan var låg och att vi därför behövde komma igång. Vi fick ett tillfälligt vilorum på fertilitetsenheten (komiskt nog), i väntan på att kaoset på förlossningen skulle lugna sig. Timmarna gick, en efter en och vi fick ett par uppdateringar under tiden. Åt och vilade gjorde vi (sambon låg på golvet till slut).

Vi fick förklarat att detta var ett extremt läge. De har "aldrig" fullt på förlossningen, utan har enorm kapacitet eftersom att de är ett universitetssjukhus. Idag var det dock kaos, så pass att de fick hänvisa kvinnor till andra sjukhus.. Galet! Vi var 4 st som skulle sättas igång idag, vi hade högst prio (både pga förlossningsplanen och fostervätskan tror jag).

Vid 15-tiden sa läkaren att det såg mörkt ut och att hon inte heller ville blåsa upp ballongen i min livmodertapp sent på dagen. För då blir den jobbigaste fasen i förlossningen under natten, vilket inte är att föredra.

Vid 17-tiden fick vi reda på att vi inte fick komma in alls idag utan åka hem och göra om allt imorgon (om det finns plats då vill säga).

Jag känner mig helt tömd. Obeskrivligt trött efter endast 2 timmars sömn den här natten och typ 4 timmarsnätter de senaste veckorna..

Men jag vägrar deppa ihop. Jag väljer att skjuta bort all frustration och hopplöshet. Trots att jag i ärlighetens namn känner att jag ibland har sån himla otur..

För övrigt såg jag en kvinna i rullstol, antagligen helt nyförlöst med sitt lilla knyte i famnen. Kvinnan tittade på knytet och var helt tagen. Jag såg denna sekvens i någon enstaka sekund innan hon hade rullats förbi. Det räckte för att en trött hormonstinn Karin, som hade trott att hon skulle få uppleva just det där idag -skulle börja gråta hejdlöst i väntrummet. Heja mig.

Tack för alla hejarop och tankar, det hjälper!

V 43 (42+0, 15 dagar efter bf)

To be continued... again...

 

tanniz

14 maj 2014 20:09

Men så fruktansvärt att behöva vända hem igen. Kanske är det bra att din kropp får vila och göra sig redo för att köra igång ordentligt imorgon. Måste säga att du är verkligen stark som tar det så bra. Heja dig :)
kram

http://tanniz.bloggo.nu

 

Fertilitetsresa

14 maj 2014 20:27

Åh vad irriterande!! Men du resonerar såå rätt - släpp det och koncentrera dig på morgondagen!! Mina tummar är blå nu, men jag släpper dem inte!! ;)
Kram

http://fertilitetsresa.blogg.se

 

Bella

14 maj 2014 20:58

Stackars Karin! Låter jättejobbigt och svårt att ställa om mentalt men du är jättestark mitt i allt! Imorgon måste det bli er tur. Annars får de skicka er till ett annat sjukhus tycker jag! I god tid! Hoppas du kan äta och sova så mycket som möjligt nu! Kraaamar!

http://bellabellam.blogg.se

 

C

15 maj 2014 08:36

Starkt att kunna ställa om så. Skulle blivit galen om de skulle skjutsa hem mig på det sättet och säga att det kanske finns plats dagen efter :/ Heja er, snart är bebis här iaf <3

http://spyor.blogg.se

 

M&M

15 maj 2014 09:42

Åh vad typiskt! Heja er, snart har ni ert lilla knyte på utsidan :-)

http://Eggklockan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...