Min ursprungliga önskan med bloggen Villbli3 är uppfylld. Hon är här. Vi är 3, fantastiska 3. Vi är hemma från BB, första natten hemma är avklarad. Ångestrummet är numera ett inrett barnrum och det lilla Livet ligger blöjklädd under en filt tätt intill mig och ammas i skrivande stund.

Min mjölk har ännu inte runnit till sådär ordentligt som jag tror att den ska göra och den omtalade "baby-bluesen" har inte infunnit sig, oftast går väl de två hand i hand. Jag har inte sovit längre än 1.5 timme i sträck sedan natten mellan i onsdags och torsdags. Men jag är så lycklig ändå.

Min älskade dotter. Du är perfekt. Det är du som hela tiden var Du - den jag längtade efter och nu är du här hos mig. Hos oss. Tack.

Pyret föddes inatt 03.37 efter många timmars kämpande. En stadig tjej på 4070gr och 52 långa cm. Vi är sannslöst trötta men lyckliga och förundrade över vår vackra dotter.

En förlossningsberättelse kommer när jag har landat.

Tack för allt stöd <3

Jag är bara öppen 6cm ännu. Det har varit måånga vändor hittills, som jag beskriver närmre sedan.

I korthet handlar det om att mina egna värkar inte "funkade", man satte in dropp (på lägsta nivå) som ledde till att jag fick enormt med värkar konstant och Pyret mådde dåligt. Man fick avbryta droppet. Stod i situationen att varken egna värkar eller konstgjorda funkade.

Jag fick epidural just efter avbrytet. Tyvärr blev det fel på det och jag tappade känseln i höger kroppshalva men hade fulla värkar utan smärtlindring på vänster. Det tog lång tid innan jag fattade att "något var fel", så jag led oerhört mycket onödigt länge. Narkosläkaren justerade och det blev enorm skillnad. Som natt och dag -vilken lättnad. Nu provar vi med värkdropp igen...

Vi tar en timme i taget med ny undersökning av öppenheten. Om jag inte är öppen runt 8cm vid midnatt bryts det för snitt.

Ballongen är (redan) ute och jag är öppen 4cm, hinnorna togs sönder strax efter att ballongen kom ut och vattnet gick (det lilla som fanns kvar). Nu avvaktar man 1 timme och hoppas på egna värkar. Pyret har en elektrod på huvudet eftersom att jag har gått över tiden, då följer man bebisen extra noga. Hon sprattlade mycket efter att elektroden satts på huvudet, det måste ha varit märkligt för Pyret. Om egna värkar inte kommer igång sätts värkdropp in efter 1 timme.

Jag skriver en full förlossningsberättelse med känslor ;) senare men nu mitt i situationen håller jag mig till ren faktauppdatering.

Lilla Pyret.. Kommer du till oss den 15e maj 2014 -efter 3 års längtan?

Nu har igångsättningen startat. Just nu görs ctg på bebis och ev värkar. Imorse kom mer slempropp. Om en stund ska ballongen sättas i min livmodertapp, stor som ett päron fylld med koksalt, därefter spräcks hinnorna. Om värkar kommer igång inom en timme så låter man det vara naturligt, om inte får jag värkstimulerande dropp efter en timme.

Nu kör vi!

Vilken dag!

Vi var inne på specialistmödravården vid kl 8. Gjorde ctg först och inväntade sedan läkaren för undersökning av mognaden av livmodertappen. Vi fick vänta 2.5 timme i stora väntrummet, det var vi inte beredda på. Läkaren konstaterade då att fostervätskan var låg och att vi därför behövde komma igång. Vi fick ett tillfälligt vilorum på fertilitetsenheten (komiskt nog), i väntan på att kaoset på förlossningen skulle lugna sig. Timmarna gick, en efter en och vi fick ett par uppdateringar under tiden. Åt och vilade gjorde vi (sambon låg på golvet till slut).

Vi fick förklarat att detta var ett extremt läge. De har "aldrig" fullt på förlossningen, utan har enorm kapacitet eftersom att de är ett universitetssjukhus. Idag var det dock kaos, så pass att de fick hänvisa kvinnor till andra sjukhus.. Galet! Vi var 4 st som skulle sättas igång idag, vi hade högst prio (både pga förlossningsplanen och fostervätskan tror jag).

Vid 15-tiden sa läkaren att det såg mörkt ut och att hon inte heller ville blåsa upp ballongen i min livmodertapp sent på dagen. För då blir den jobbigaste fasen i förlossningen under natten, vilket inte är att föredra.

Vid 17-tiden fick vi reda på att vi inte fick komma in alls idag utan åka hem och göra om allt imorgon (om det finns plats då vill säga).

Jag känner mig helt tömd. Obeskrivligt trött efter endast 2 timmars sömn den här natten och typ 4 timmarsnätter de senaste veckorna..

Men jag vägrar deppa ihop. Jag väljer att skjuta bort all frustration och hopplöshet. Trots att jag i ärlighetens namn känner att jag ibland har sån himla otur..

För övrigt såg jag en kvinna i rullstol, antagligen helt nyförlöst med sitt lilla knyte i famnen. Kvinnan tittade på knytet och var helt tagen. Jag såg denna sekvens i någon enstaka sekund innan hon hade rullats förbi. Det räckte för att en trött hormonstinn Karin, som hade trott att hon skulle få uppleva just det där idag -skulle börja gråta hejdlöst i väntrummet. Heja mig.

Tack för alla hejarop och tankar, det hjälper!

V 43 (42+0, 15 dagar efter bf)

To be continued... again...

Det tar tid här idag, fullt med folk! Nu är jag och Pyret undersökta. Det är bra med Pyret. Det är lite mer moget men inte särskilt mycket tyvärr. Nivån fostervätska är i underkant och därför behöver man få igång mig snart. Det man nu ska göra är att blåsa upp en ballong i livmodertappen för att töja ut och frigöra starthormon. Detta tar vanligtvis flera timmar. Därefter kan man spräcka hinnorna så att vattnet går. Nu väntar vi på att få en BB-plats men det är fullt så vi har fått ett vilorum så länge på specialistmödravården. Vi lyckades träffa den läkaren som hjälpt oss med planeringen så hon är insatt och det känns tryggt. I övrigt känns det rätt drygt och tungt nu men det kanske blir bättre efter lite sömn.

Heja på oss nu. Det behöver vi.

V 43 (42+0, 15 dagar efter bf)

Typ 12 timmar till uppstigning. Undrar hur mycket jag har sovit då...?

Jag är rejält pirrig nu. Nervös. En konstig känsla att veta att värkarna börjar imorgon (om inte inatt). Jag blir nervös av tanken på att ligga i en säng på specialistmödravården och titta på dropparna som drippar ner, en efter en. Och väntandet på smärtan, när man liksom vet innan att den kommer att komma. Så mycket mer definitivt än hur jag föreställt mig att min förlossningsstart skulle vara.

Jag hoppas att vi får träffa Henne imorgon. Herre gud. Vår bebis. Adrenalinpumpas av tanken..