Tårarna bränner bakom ögonlocken. Tankarna skaver i hjärnan. Tröttar ut. Jag orkar inte göra folk besvikna igen. Jag orkar inte vara sjuk längre. Jag önskar att jag bara för den här gången kunde få byta till en frisk kropp och fungera som vanligt.

Bakslaget dröjde.

Bägaren tippar över. Och jag orkar inte det igen. Jag. Orkar. Inte. Igen.

Ljuden från diskmaskinen dundrar i huvudet. I tystnaden hörs susen i mina öron. När jag vaknar är jag svag och dimmig men famlar mig upp för hennes skull. När hon gråter kryper frustrationen innanför mitt skinn, tack och lov är hon nästan alltid nöjd. Jag skrapar ihop timtals med sömn men piggnar inte till.

Jag orkar inte göra honom besviken igen. Jag söker efter lösningar i mitt huvud trots att jag vet att det inte finns några. Jag vill blunda för det jag vet, stoppa ner huvudet i sanden och gömma mig för min sjukdom. Men rädslan för att inte orka vara mamma till min dotter tar över och tankarna brottas i huvudet.

Jag orkar inte göra honom besviken igen. Inte igen. Jag vågar inte riskera att inte orka vara mamma. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill orka. Orka vara hans flickvän och orka vara hennes mamma, till fullo. Jag vill orka vara jag. Jag.

Jag ammar och känner den varma mjölken rinna ner längst magen, tittar ner på hennes huvud, på hårtofsen hon har på skallen, den lilla näsan som flämtar efter luft när munnen fylls av mjölk, känner hennes naglar när små händer myser på mitt bröst. Tårarna rinner. Hon ler med bröstet i munnen och jag skrattar och snörvlar samtidigt. Min älskade unge.

Hon är här. Jag är fortfarande sjuk.

Samtidigt tänker jag tankar om att jag borde skonas nu, att jag redan har varit sjuk i 1.5 år (och längre ovetandes) och jag inser att läxan inte är lärd. Skonas från vad? Att känna efter och begränsa mig - det var ju det som var min lärdom..

(Och jag hatar hur den tar allt som jag tycker om ifrån mig, gnager sig in i min själ, gör mig tveksam, fundersam och ångerfull, tröttar ut mig och lämnar mig sedan i ett sus av ånger över det som blev för mycket och över det som måste ställas in).
Jag hatar dig. Lämna mig.