Direktlänk till inlägg 29 juni 2014

Orka, orka inte

Av Karin - 29 juni 2014 11:07

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Tankarna skaver i hjärnan. Tröttar ut. Jag orkar inte göra folk besvikna igen. Jag orkar inte vara sjuk längre. Jag önskar att jag bara för den här gången kunde få byta till en frisk kropp och fungera som vanligt.

Bakslaget dröjde.

Bägaren tippar över. Och jag orkar inte det igen. Jag. Orkar. Inte. Igen.

Ljuden från diskmaskinen dundrar i huvudet. I tystnaden hörs susen i mina öron. När jag vaknar är jag svag och dimmig men famlar mig upp för hennes skull. När hon gråter kryper frustrationen innanför mitt skinn, tack och lov är hon nästan alltid nöjd. Jag skrapar ihop timtals med sömn men piggnar inte till.

Jag orkar inte göra honom besviken igen. Jag söker efter lösningar i mitt huvud trots att jag vet att det inte finns några. Jag vill blunda för det jag vet, stoppa ner huvudet i sanden och gömma mig för min sjukdom. Men rädslan för att inte orka vara mamma till min dotter tar över och tankarna brottas i huvudet.

Jag orkar inte göra honom besviken igen. Inte igen. Jag vågar inte riskera att inte orka vara mamma. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill orka. Orka vara hans flickvän och orka vara hennes mamma, till fullo. Jag vill orka vara jag. Jag.

Jag ammar och känner den varma mjölken rinna ner längst magen, tittar ner på hennes huvud, på hårtofsen hon har på skallen, den lilla näsan som flämtar efter luft när munnen fylls av mjölk, känner hennes naglar när små händer myser på mitt bröst. Tårarna rinner. Hon ler med bröstet i munnen och jag skrattar och snörvlar samtidigt. Min älskade unge.

Hon är här. Jag är fortfarande sjuk.

Samtidigt tänker jag tankar om att jag borde skonas nu, att jag redan har varit sjuk i 1.5 år (och längre ovetandes) och jag inser att läxan inte är lärd. Skonas från vad? Att känna efter och begränsa mig - det var ju det som var min lärdom..

(Och jag hatar hur den tar allt som jag tycker om ifrån mig, gnager sig in i min själ, gör mig tveksam, fundersam och ångerfull, tröttar ut mig och lämnar mig sedan i ett sus av ånger över det som blev för mycket och över det som måste ställas in).
Jag hatar dig. Lämna mig.

 
ANNONS
 
Längtarefterbarn

Längtarefterbarn

29 juni 2014 11:28

Åh, va jag lider med dig!
Hoppas verkligen att det blir bättre snart!
Oavsett så tvivlar jag inte en sekund på att du är en fin mamma och flickvän!
Många kramar

http://langtarefterbarn.wordpress.com

Karin

29 juni 2014 20:39

Tack snälla, vad fin du är!
Kram

 
Ingen bild

Maria

29 juni 2014 11:41

Det smärtar att läsa och jag känner så med dig. Tro inte för en sekund att du inte räcker till som mamma eller sambo. Du är fantastisk för din dotter. Hon älskar dig villkorslöst och jag tror hon kan vara energikälla för både dig och J.
Jag önskar jag kunde bära lite av det tunga åt dig.

Kramar

 
Ingen bild

Maria

29 juni 2014 11:47

Det blev kanske knas, att räcka till kan ju vara så mycket. Dina önskningar, Pyrets behov och kärleken. Oavsett vad så är det ledsamt att sjukdomen inte släpper greppet. Skickar många tankar åt ditt håll!

Karin

29 juni 2014 20:38

Tack Maria!!
Jag hade varit frisk vid det här laget om dina tankar och ord kunde göra mig frisk

 
Maria

Maria

29 juni 2014 17:15

Relativt ny på din blogg, så jag undrar vad det är för sjukdom du har?
Och jag misstänker att dina känslor och verkligheten inte synkar, lillan vet att du ger både värme, ömhet och närhet <3
Din sambo älskar dig för den du är är, frisk som sjuk och även nedstämd och deppig!
Styrkekramar till dig!

http://Kampfisken.bloggplatsen.se

Karin

29 juni 2014 20:23

Tack för din fina kommentar och välkommen hit!

Jag kraschade i utmattningssyndrom i januari förra året och har kämpat sedan dess. Första 3-4 månaderna gick åt till att bara acceptera.. Vi var också ofrivilligt och oförklarligt barnlösa och jag fick en depression/utmattningsdepression. I maj förra året provade jag en antidepressiv medicin, som tyvärr gjorde mig mycket sjuk (hallucinationer, maniska episoder och 25 andra biverkningar). Det tog flera månader att få ut skiten, under den tiden hamnade jag på akuten med misstänkt hjärnblödning (men det var medicinen). I samma veva blev jag "spontant gravid", innan vi hann påbörja ivf-behandling. Jag lyckades få ut medicinen innan bebisen tog del av den (dock är det en ok medicin att äta under graviditet).

Det är en kort sammanfattning av en lång kamp :)

Kram

 
Janet

Janet

29 juni 2014 23:03

Tråkigt att du inte mår bra, det finns hjälp att få om du behöver vännen! Men det är känslomässigt jobbigt att bli föräldrar ibland och det brukar bli bättre efter ett tag! Sänder tankar och kramar till dig! Kram iteradafamilia

http://iter ad a familia

 
tanniz

tanniz

29 juni 2014 23:30

Åh jag lider med dig. Så hemskt att du ska behöva må så här. Att vara fast i de tankarna när det är nu du ska vara som lyckligast. Önskar så att det fanns ett snabbt botemedel så att du kan njuta av att vara du, sambo och mamma.
kram på dig.

http://tanniz.bloggo.nu

 
Ingen bild

Mimmi

30 juni 2014 08:56

Är förmodligen bäst att vara helt ärlig med sambon. Han älskar dig säkert sjuk som frisk, och jag tror din dotter inte kunnat få en bättre mamma. Kram till dig!

 
Maria

Maria

30 juni 2014 23:00

Men oj, stackare vilken tuff kamp du haft och ff har! Men du kommer fixa även detta!
Kram

http://Kampfisken.bloggplatsen.se

 
C

C

3 juli 2014 12:34

Älskade Karin!

Jag har inte haft internet på länge och levt i totalt flyttkaos. Läser inlägget och får nästan tårar i ögonen. Känner din frustration. Bakslag är dem tuffaste och nu har du nite möjlighet att faktiskt bara lägga dig ner. Du måste våga be om hjälp med lilla pyret. Det är inget fel i det. Så du får sova och vila. En vän kanske kan komma över en dag och bara vara med dig. Få stöd. Sjukdomen ska inte få förstöra ditt liv (igen!). Det enda du kan göra är att se till att få äta och sova i den mån det går. Tror små korta långsamma promenader kan vara hjälpsamma.

Bakslag. Jag hatar dem!

<3 <3 <3 <3

http://iamcharlotte.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se