Det finns stunder, längre stunder, när jag inte alls känner mig sjuk. Såna stunder är fantastiska.

Mina föräldrar var på besök för lite sedan. Bara över en dag. Eftersom att det är 40 mil mellan oss i vanliga fall ses vi alltid flera dagar. Just den här gången semestrade de i närheten och dök förbi över dagen. Helt fantastiskt.

Jag tror att stressen som jag annars känner när jag måste hushålla med energin i flera dagar försvann när dem bara skulle vara hos oss över dagen. Jag kände mig lugn med att jag skulle orka och klara av det. I och med att den stressen inte fanns så blev det dessutom mer energi kvar till just den dagen.

Vid ett tillfälle tänkte jag "just precis nu känner jag mig inte ens sjuk". Jag var pigg i hjärnan, glad i hjärtat och med i matchen.

Det luriga med att klara av saker och känna mig frisk är att risken för att jag spinner på blir större och då väntar snart ett bakslag. Lömska sjukdom! Men den här gången bromsade jag i tid och trots att det kändes apa och trots att jag så gärna ville göra tusen andra saker så vilade jag i ett par dagar. Och då vann jag. Vann över sjukdomen.

Och det ska jag göra fler gånger. För jag är smartare än dig. Och jag vill leva och njuta.