Usch vilken vecka!

Min faster har varit sjuk i cancer i flera år, för 3 veckor sedan fick vi veta att det inte längre finns någon behandling att prova och hon blev hastigt sämre. Mina symptom på krasch ökade dag för dag och jag stressade ihjäl mig över det. Mådde så fruktansvärt dåligt och paniken växte i mig eftersom att jag inte kunde få till den återhämtning jag kände behov av. Tvärtom vaknade Pyret oftare på nätterna och var vaken flera timmar. Min sömn krympte avsevärt och stressen över att jag snart skulle behöva vakna gjorde att jag inte kunde somna. Yrseln och det allmäna dåliga måendet, orken som sinat och stressen som låg som en dimma över mig fick till slut mjölken att låsa sig.

En dag satt jag där, tokstressad med panik inför att eventuellt krascha och inte kunna ta mig upp. Tankarna på hur det var i jan förra året spelades upp som mardrömsscenarion och jag var livrädd. I samband med detta låste sig alltså min mjölk och jag trodde att den försvunnit för gott. Stressad över att det inte kom mjölk och över att Pyret blev arg och bankade på mina bröst i förtvivlan. I samma timma ringde telefonen och beskedet om att min faster gått bort lämnades till mig. Sönderstressad, utan att kunna ge mat åt min skrikande bebis fick jag dödsbeskedet.

Jag försökte ge upptinad bröstmjölk och ersättning men inget funkade. Pyret skrek och klöktes.

För att göra en lång historia kort så har jag blivit sjukskriven för akut stressreaktion. Mitt blodtryck var jättelågt och jag är rejält uttröttad. Min mjölk har runnit till igen och Pyret är åtminstone mätt och nöjd (thank god).

Är det någon här som slutat amma nattetid men fortsatt på dagen och fått det att funka?

Jag vet att amning tar mycket energi och jag överväger därför att ge ersättning på natten, dels för att spara energi genom att inte amma men också för att kunna överlåta jobbet åt min sambo och själv få sova.

Jag är inte redo att sluta amma, vilket kanske framstår som knepigt i mitt sjukdomsläge. Men jag älskar det. Jag älskar känslan, kontakten och det speciella bandet som skapas. Jag älskar den naturliga känslan och det faktum att något med min kropp fungerar, att jag kan ge bröstmjölk åt mitt barn (frånsett det hysteriska dygnet). För mig pirrar lyckan i kroppen och jag tror på amning (när det funkar).

Jag kan tänka mig att börja delamma för att se om energin återvänder och jag kan tänka mig att långsamt fasa ur och inte amma längre än till 6 månader. Trots att jag gärna velat amma länge, om situationen varit annorlunda.

Får jag inte tillbaka energi får jag överväga att sluta amma men ännu är jag inte där.

Just nu förbannar jag att vi bor så långt ifrån våra föräldrar. Vi hade behövt deras hjälp och avlastning men nu är det såhär.

Jag hoppas att kroppen orkar ta sig upp igen. Please.

//heltslut

 

Maria

7 september 2014 12:28

Med vår stora tjej slutade jag mer eller mindre tvärt (6mån) då jag blev sjuk och inte ville ta medicin som gick över. Hon tog det med ro och våra stunder med vällingflaskan blev lika mysiga, framförallt hade jag nu mer ork både pga medicin och att hon inte tog den näring jag behövde från mig.

Med lilla bus fanns intresset för annat vid sex månader så jag valde att trappa ned och vi fortsatte med närhet med flaska och kladdiga skratt med gröt. Det gav även A möjlighet att få den närheten.


Närheten i din famn och din kärlek i ögonen är allt Pyret behöver. För att kunna finnas och orka utgå från vad du behöver.

Du är en krigare!

 

Mimmi

7 september 2014 15:02

Jag gav min son både bröst och flaska, bara flaska på nätterna senare (för att få sova) och det fungerade bra. Sedan slutade jag amma helt då han var sju månader.

Förstår att du har det tungt nu. Kram!

 

Bella

8 september 2014 08:45

Åh stackars. Lider så med dig! Rätt beslut med sjukskrivning. Så mannen är föräldraledig nu?
Du kan absolut delamma. Det låter som bästa lösningen. Då får du och pyret del av den viktiga amningen men du får också din livsviktiga sömn. I detta tillstånd måste man få sova annars går det inte!
Så när du är redo fatta ett beslut. Du kan ju pumpa ut på kvällen om du orkar och det funkar så kan han ge. De sover ju bättre (längre) på ersättning dock men vill du säkerställa din produktion kanske du hellre vill pumpa ut. Gör det som känns bäst helt enkelt! Tror du får massa lyckohormoner av amningen med, så så länge du kan och klarar så fortsätt med det :)
Du är verkligen en kämpe och önskar så att du sluppit bli sämre! :( många styrkekramar och beklagar verkligen sorgen efter faster din. /Bella

http://bellabellam.blogg.se

 

tanniz

8 september 2014 13:17

Beklagar din fasters bortgång. Förstår att det är en jobbig tid och framförallt om du inte mådde bra från början. Skönt att du blev sjukskriven ändå, om ni är två hemma så avlastar det och du kan vara aktiv när du orkar. Önskar verkligen att det vänder snart för dig.
Stor kram

http://tanniz.bloggo.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...