I mitt försök att återhämta mig från bakslaget av utmattning får jag reda på att värdet för sköldkörtelhormonet är för lågt och ska utredas. Jag får mitt sjukintyg hemskickat och ser att min blodtryck var 90/60 på läkarkontrollen.

Känslorna blir många. Skönt att det är något fysiskt fel; det går oftast att göra något åt OCH det har andra människor lättare att förstå.

Samtidigt så frustrerande att jag måste kämpa i motvind. Det räcker med utmattningssyndrom, det räcker med bara jävligt lågt blodtryck, det räcker med underproduktion av sköldkörteln, det räcker att helamma en bebis när en själv saknar energi..

Inte underligt att jag knappt är på benen.

Alltsåååå hur har ni andra gjort för att ert barn ska börja med ersättning?

Vi har provat;
- olika flaskor
- att ge med sked
- liggandes mot bar hud
- sittande
- varvat jag och sambon
- olika tider på dygnet
- kurar ihop henne i en så lik amningsställning som möjligt

Men ungen totalvägrar. Hon skriker, gråter, klöks, kräks, blir helt hispig och upprörd lång tid efteråt. Och därefter får hon såklart amma sig mätt (vilket kanske blir pedagogiskt dumt).

Har ni några tips?

Jag skulle verkligen behöva gå ner i amning och lyckas ge ersättning vid ett tillfälle per dag (plus att vi försöker med gröt). Det tar otroligt mycket energi och det skulle också underlätta nätterna och min sömn. Men hur gör en med en bebis som totalvägrar?

Jag förstår ju att hon skulle ta ersättningen om hon var tillräckligt hungrig men vi kan ju för tusan inte svälta henne först...