Min sköldkörtelvärden var bättre idag, om än fortfarande för lågt. Antingen hoppar värdena upp- och ner efter graviditeten eller hade jag en tillfällig inflammation i sköldkörteln förra veckan. Oavsett går det inte att medicinera, eller i alla fall tänker inte denna läkaren medicinera.

Läkaren var klapprutten, såsom de oftast är och behandlade mig som om allt var ett påhitt, som att jag inte mådde dåligt på riktigt utan bara upplevde "trötthet och yrsel som alla småbarnsföräldrar". Att jag nog var frisk.

Jag sa emot, vilket en aldrig ska göra som patient. Om en verkligen tror att en är sjuk, då tror läkaren istället att det handlar om hypokondri. Och en får frågan "vad är du orolig för, vad tror du att du har för sjukdom?".

"Eh. Jag vet bara att jag mår dåligt på olika sätt. Tänkte att du som läkare skulle sköta resten."

Som alltid blir jag förvirrad av läkaren. Ifrågasätter mig själv och funderar på om hen har rätt. Många gånger tidigare har det gått åt skogen att göra så som läkaren säger. Det grövsta felet var när läkare rådde mig att "fortsätta göra saker trots trötthet eftersom att tröttheten berodde enbart på depression och inte utmattningssyndrom". Det var förstås fel, under månader blev jag sjukare på grund av de rådet från läkare.

Fler prover togs idag och sköldkörteln tas om igen om 6v. Jag blev sjukskriven 1v till plus 50% veckan efter.

Nu får jag försöka koppla ifrån detta. Intala mig att jag hade en tillfällig inflammation och att det nu kommer bli bättre dag för dag. Så får det bli.

/ att resa sig efter ett läkarbesök