Hur gör en när känslan av otillräcklighet tar över?

Den långa resan hit tog hårt på krafterna och vetskapen om att jag blir ensam med Pyret ett helt dygn innan mina föräldrar kommer hem lämnar inga andra alternativ förutom vila. Vila. Vila. Vila. Så som du hade vilat om du hade haft influensan. Minsta ansträngning tar kraft och sätter minus på energikontot.

Spontant besök knackade på dörren. Den lilla familjen som besökte oss fick stå kvar i hallen och stannade bara en stund. Frågade om våra planer för kvällen och de närmaste dagarna, vi svarar att det blir "lugnt" och "vila" många gånger om.

Efteråt så många känslor. Skäms att vi inte bjöd in dem. Funderar på hur sjuk jag egentligen ser ut. Tänker på att jag knappt frågade något tillbaka, hade fullt upp med att hitta svar på deras frågor. Tänker att vi borde ha bjudit på kaffe och saft. Funderar på om mina bröst syntes när jag böjde mig fram med lillan i famnen. Känner mig så galet otillräcklig.

Det väcker också en bitter förståelse för hur sjuk jag är. Det vet jag förstås alltid men i ljuset av andras ögon ser jag det ännu tydligare.

Och den där önskan om att vara frisk värker långt in i hjärtat. Om jag ändå kunde få vara frisk nu.

----

Känner du dig någon gång otillräcklig? Hur gör du för att se på dig på ett mer ödmjukt sätt?

 

trogen läsare

30 september 2014 11:05

Vadå otillräcklig!? Varför ens tänka tanken för att känna det?
Det är helt ok att inte alltid behöva tänka på alla andra och deras behov. Man får faktiskt fokusera på sitt eget bästa utan att känna sig otillräcklig.
Jag hade en period i livet då jag kände mig otillräcklig, en dag vaknade jag upp och tänkte ”Nu får det vara nog! Och om folk inte har förståelse så kan de dra åt skogen!” Jag valde att fokusera på mig och mina behov och hålla de som gav mig energi nära.
Varför ska jag bjuda in alla på kaffe som hälsar på om jag inte känner att det gör bättre? Och f-n heller att jag ska känna mig otillräcklig då!
Tycker du ska fokusera på dig själv och din lilla familj och radera otillräcklig ur ditt huvud!
Det är som på flygplan och kabintrycket som eventuellt kan ändras – du måste hjälpa dig själv med masken först innan du kan hjälpa någon annan..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...