Jag vaknade från min eftermiddagslur med en tanke. Jag måste byta fokus. Det är grymt mycket nu som inte går min väg och det är tröstlöst att fortfarande vara sjuk, på flera sätt vad det verkar och att dessutom inte få hjälp är ett satyg. Men. Någonstans i detta behöver jag hitta ny styrka.

Jag kom nämligen på att depression ofta föranleds av vissa känslor, många av dem jag nu upplever.

Frustration. Känsla av okontroll. Maktlöshet. Otillräcklighet. Sorg.

Känslor som jag i hög grad upplevde innan min krasch, då pga jobbkaos och barnlöshet.

Jag har alltid min "depressionsradar" igång, så pass att jag t.om noterar om jag inte tycker att en måltid smakar lika bra som vanligt.. Alltså, den radarn är alive n' kickin'.

Så. Nu försöker jag att se med hopp på mina kommande steg. När jag orkar och är tillbaka i min stad, då ska jag kontakta en privat läkare. Tills dess ska jag be att få min journal som jag kan ta med till det mötet. Kanske ringer jag läkaren först och frågar lite frågor kring utmattning också, så att jag vet om hen är kunnig.

Så får det bli. Nu tar jag nya tag (kanske är det sista gången nu i sjukvårdsträsket, kanske får jag hjälp denna gång).

Kanske är det nu det "vänder". Hejaheja!