Som ni kanske har märkt på de senaste inläggen så har mitt mående förbättrats, så också mina sköldkörtelvärden.

Så att det inte skulle märkas av, som den där skitläkaren sa var ju alltså bullshit.

Jag dalade - då när värdena sjönk - jag mådde mer dåligt - då när värdena höjdes (snabbt) och nu mår jag bättre - värdena är nästan normala.

Jag måste våga lita på min kropp. Vad än (idiot)läkare säger till mig.

Nu inväntar jag bara några andra prover, olika (vitamin/blod-)brister tror jag. Om jag skulle ha någon brist som bidrar till trötthet blir jag förstås "glad", men jag är inställd på att jag nu bara behöver vila för att bli bättre. Det känns inte heeelt orimligt att det som kvarstår nu är pga utmattningen, även om jag förstås lite i smyg hoppas på någon brist som jag enkelt kan bota med ett piller.

Såvida sköldkörteln håller sig på en jämn nivå framöver, så hoppas jag på att vila will do it for me.

Tack för fina kommentarer, jag blir glad för vartenda ord ni skriver <3

 

A

30 september 2014 23:09

Skönt att läsa att något är på rätt väg. Jag förstår varför du helst vill att något mer ska vara "fel" med kroppen. Det är lättare att svälja ett piller och hoppas på en bra effekt än att lägga ner hela sitt väsen i att kämpa med näbbar och klor för att få bli frisk. Och det är ju så fel att det ska behöva vara såhär.

http://milominmilo.blo.gg

 

C

1 oktober 2014 07:10

Åh vad härligt att du mår lite bättre. Trist att man måste kämpa så mycket när man mår som sämst. Jag är glad för att du har din kämparglöd kvar!

/En läsare som tagit mod till sig och kommenterat för första gången :)

Karin

1 oktober 2014 09:08

Åh vad extra glad jag blev att just du kommenterade, att du tog mod till dig och skrev peppande ord till mig. Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...