Ramlade över ett ordspråk som någons gamla mamma brukade säga;

"Du ska bara dras med dåligt samvete om du medvetet gjort eller sagt något illa".

Det tog jag till mig. Jag dras en del med det där dåliga samvetet, skuld och skam över saker som jag känner att jag b.o.r.d.e göra. Ofta tappar jag bort min egen önskan, vill jag ens eller är jag bara fylld av ett måste?

Jag är inget fan av citat på det stora hela men ibland fastnar jag för något som låter äkta, inte sådär klämkäckt som många kan göra. Detta var just ett sådant. Och så himla sant sen.

Så ikväll tänker jag så i min brottningsmatch av otillräcklighet i att inte träffa min f.d bästa vän när jag ändå är hos mina föräldrar. Det är inte av ondo, jag är inte medveter elak, jag är sjuk och kan inte prioritera en träff just nu *mantra* Dessutom har hon inte alls varit ett stöd för mig och jag är i ärlighetens namn rätt besviken på henne *påminner mig om det också*.

Jag skrev för övrigt en text om min fina man igår, om tankarna kring att älska någon som knappt finns kvar pga sjukdom och om kärleken som växt sig starkare än sten, trots enorma påfrestningar. Om påverkan på ett 5 årigt förhållande när 2 av dem innehållit sjukdom sjukdom sjukdom, begränsningar, sorg och elände. Men texten dribblades bort i det tekniska..

Jag vet inte hur många som har/haft utmattningssyndrom som läser min blogg? Jag undrar vad du får för hjälp, vilka professionella kontakter har du med dig på din sjukdomsresa? Vad får du för hjälp av din läkare? Berätta gärna om ditt "upplägg", om du har något.