Jag fick inga provsvar på en gång, förstås men läkaren trodde att jag har en infektion i kroppen (som orsakar sår i munnen) och hon reagerade också på att min sköldkörtel var förstorad och svullen. Hon kände också att det är slem som åker omkring där vid sköldkörteln.

Jag fick lämna massor av blod denna gång. Fördjupade sköldkörtelprover, vita blodkroppar, sänka och massa mer.

Läkaren ska ringa mig med besked denna vecka. Om det visar sig vara vajsing med sköldkörteln (vilket jag tror och hoppas) så utgår vi såklart därifrån, om inte, så utgår vi från utmattningen.

Jag frågade henne om hennes kunskapsnivå gällande utmattningssyndrom och när hennes svar vimsade runt mellan "depression och utbrändhet och att de kan vara svårt att särskilja och tidigare kallades för samma sak, bla bla" förstod jag att den var låg.

Den väsentligaste skillnaden, så som jag ser de, är att en inte kan aktivera sig ur utmattningssyndrom. Tvärtom faktiskt. Det kan kännas omöjligt att aktivera sig när en har en depression men skillnaden är att en inte blir sjukare av det. Tvärtom. Vid depression behövs den aktiveringen, den ger glädje i kroppen och piggar upp. Medan samma aktivitet bränner en redan utbränd kropp (även om det är en rolig grej). Däremot är linjen däremellan hårfin. När en är utbränd och inte kan göra saker, drabbas en förstås lätt av depression. Detta blev kanske snurrigt, kanske fördjupar mig en annan gång. Läkaren var hur som helst inte kunnig i detta.

Jaja. Mötet var bra i övrigt. Resten kan jag ta med någon annan.

Nu inväntar jag provsvaren och jag HOPPAS att de nu innehåller nyckeln till liv. Jag som är så otroligt rädd för mediciner hoppas faktiskt på att läkaren ska säga att jag får börja medicinera mot sköldkörteln -det är SÅ illa. Om hon istället säger att alla provsvar är bra och att det handlar om utmattningen, då kommer det kännas jävligt tungt och tröstlöst.

Men en sak i taget. Tack för era tummar, jag använder dem gärna ett tag till.