Direktlänk till inlägg 17 november 2014

Drop it.

Av Karin - 17 november 2014 10:14

Precis hemkommen från 6-månarderskontrollen med Pyret, hon fyllde halvår igår. Min stora tjej.

När jag kom in på rummet står den läkare som jag kallat för "idiotläkaren" i bloggen tidigare. Hon som sa att jag var frisk och att småbarnsföräldrar mår så som jag mådde. Hon som sa att "vi behöver inte mäta ditt blodtryck, det vet vi redan är dåligt". Hon som förklarade mitt dåliga mående med stress och fick mig, inte bara att fortsätta må dåligt utan ännu sämre pga oro. Hon missade också att sjukskriva mig 2 dagar, något försäkringskassan uppmärksammade mig på (sjukskrevs tom onsd istället för fred).

Som att inte det där räckte träffade jag henne i samband med min krasch förra året. Jag hade då ingen aning om något och fick höra "utbrändhet är ett medialt påhitt, du är deprimerad".

Kort och gott. Hon står inte högt i kurs.

Jag har berättat mitt missnöje med henne både för BVC-sköterskan och för min vanliga husläkare. Nu när det stod klart att jag har en sköldkörtelsjukdom var det såklart mycket enklare.

Jag blev väldigt snopen när jag såg henne där idag.

Hon var egentligen på det stora hela okej idag (fast att det ju är svårt att tycka det med vår historia). Det är en kommentar och en situation som sitter kvar och gör mig irriterad.

Jag hade punktat ner frågor i mobilen och behövde ta 2-3 steg från skötbänken för att nå den. Hela tiden vänd mot min bebis och bebis fullt sysselsatt med en hängande mobil. Skötbänken var bred och hade kanter. Min bebis var tvungen att rulla 2 varv för att trilla ner och hon rullar inte 2 varv sådär i all hast. Hon har faktiskt aldrig rullat 2 varv.

"Oj vågar du lämna henne sådär?" sa läkaren och for upp från datorstolen för att ställa sig bredvid bebis. "Jo hon rullar inte runt så där mycket", svarade jag. "Det vet man aldrig", sa hon.

Det grämer mig. Träffar mig rakt i det som är känsligast, att jag inte skulle vara en bra mamma. Inte se efter min dotter.

Fast jag vet att det är känslor och inte sanning. Jag känner min dotter. Jag tittar på henne typ 24h/dygn, kan hennes rörelsemönster och känner hennes sinnesstämning. Jag skulle aldrig lämna henne om det fanns minsta oro eller tvivel. I det här läget hade jag hunnit till henne och tillbaka igen (flera gånger om) innan hon ens snurrat ett varv.

*Mantra* Släpp det. Det har inte hänt något. Du är en fantastisk mamma. Läkaren är dum. Det vet du.

Jag förstår att jag inte borde träffa henne mer. Jag förstår att jag är känslig för hennes ord och att jag säkert förstorar och misstolkar, just för att jag inte gillar henne. Visste inte att hon är barnläkare (om hon nu är det), visste inte att det fanbs en risk att träffa henne där.

För övrigt väger Pyret numera 8.4kg och är 71cm lång. Mammas älskling.

 
ANNONS
 
A

A

17 november 2014 14:23

Usch för den läkaren. Jättejobbigt när man blir så berörd av dumma människor fast man vet att de har fel. Går det att be att inte få henne igen vid framtida kontroller? Kram!

http://milominmilo.blo.gg

Karin

17 november 2014 19:19

Jo jag borde fråga om det. Har själv tänkt att aldrig gå till henne igen, hellre vänta flera dagar för att få träffa annan läkare men visse inte att hon även hade hand om barnbesöken..
Tack!
Kram
Ps. Maila mig gärna när du kan :) ds

 
C

C

17 november 2014 21:21

Det är klart man har koll. Man är ju den som känner sitt egna barn mer än någon annan människa. Den läkaren vet verkligen hur hon ska få dig att må kasst känns det som :/
Stor hon blivit er tjej :) Växer sä det knakar. Kram

http://spyor.blogg.se

Karin

17 november 2014 22:16

C

 
Ingen bild

Sofia

18 november 2014 23:34

Känner igen den där skötbords kommentaren, suck! Har haft svärmor springandes fram och lagt handen på om jag vänt ryggen mot 1 sekund. Fast JAG VET att det ska väldigt mycket till om han skulle rulla över kanten (särskilt på typ 1 sekund) för det är MITT barn och JAG vet bäst. Så störande sånt där :/ !!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se