I veckan blir det nog klart med sambons jobbintervju. Känns galet. Ska vi flytta 40 mil? Fixar jag den omställningen? Kommer vi lyckas hålla kontakten med gamla vänner och kommer vi få nya? Är det den förändring som krävs för att jag ska komma på fötter?

Älskar att min sambo är så fin. Att han kan tänka sig att flytta "hem" till mig och mina föräldrars stad, för familjens bästa. Trots att det blir dubbelt så långt till hans släkt. Att han överväger att sluta på det jobb han älskar, för min skull. Vår skull.

Det funkar så nu när vi är en barnfamilj. Alla vi är enheter i en större helhet. Funkar inte någon enhet (typ jag) påverkar det helheten (familjen). Alla behöver rå om varandra för att hjulet ska snurra.

Känns galet att ev ta ett sånt här beslut i dagarna. Stort och omvälvande efter nästan 10 år i denna stad.

Sambon var iväg från igår morse tills nu ikväll. Jag var riktigt nervös innan, skulle jag klara det själv med lillan? Känslan av att vi inte har någon hjälp i närheten är så negativ också. Jag måste.. Finns ingen annan utväg. Stressande med sådan press numera.

Typiskt nog blev lillan sjuk. Hela dagen igår var upp- och ner och jag gick på knäna redan innan sambon lämnat staden (för att åka tåget 40mil till intervjun). Under natten sov jag bara mellan 02-04 och någon ytterligare timme mot morgonkvisten. Lillan hade det jobbigt och höll mig/oss vakna.

Jag som var orolig om jag skulle fixa en vanlig natt med 2 vanliga dagar, fick istället jordens prövning.. Typiskt!

Tack för era sömntips förresten! Jag tog till mig flera av dem och försökte göra något konkret på en gång i förrgår kväll.

La mig på soffan istället för i sängen och andades djupt. Vid varje inandning tänkte jag "idag har jag gjort så gott jag har kunnat" och när jag hade lust att ge upp och börja glo på mobilen fortsatte jag med mitt tysta mantra.

Nu blev det ingen revolutionerande skillnad men väldigt mycket skönare än den stress och irritation jag annars känner och fortfare somnade jag trots allt, även att det tog tid.

Jag känner visst obehag av sovrummet, har legat där så otroligt mycket, förstår att obehaget inte gör sömnen bättre. Tyvärr kan jag inte sova i soffan jämnt, det gör ont i ryggen. Dessutom fylls min hjärna av "måsten", "borden" och tillkortakommanden. Känslor av otillräcklighet helt enkelt. Mitt mantra var skönare..

Jag har för övrigt skapat ett konstgalleri på nätet, ännu inte lagt ut några tavlor för försäljning men jag har påbörjat min alldeles egna sida. Stort! Tack till er okända som hejat på och givit komplimanger <3