Så var julen över. Skönt att vara hemma igen. Mycket mycket ljud hos sambons familj, svårt att nå tystnad där. Jag har varit på nedervåningen och ätit ihop med de andra och sedan legat på övervåningen (ensam) resterande tid. Sjukt frustrerande. På julaftonskvällen när jag låg där uppe i jakten på tystnad trillade faktiskt några tårar. Ville så gärna..

Trots allt har jag klarat resan dit, dessutom med feber och en kaotisk vecka innan. Vi var där mellan sönd och fred. Grymt mycket mer än på ett par år.

Väl hemma väntade ett brev från cellprovtagningen. Det stod "högrisk" och att det blir ingrepp inom 3 månader. Celler från livmodertappen ska avlägsnas.

Kanske tyckte jag ändå att utmattningssyndrom och sköldkörtelsjukdom ihop med bebislivet liksom räckte..

Vi ska flytta 40 mil också. Och sälja vår bostad. Köpa ny. Också inom 3 månader.

Pju.

Men men. Annars är det bra! Lillan är fantastisk och den kärlek jag känner gör mig sprängfylld och sprickfärdig. Känner mig mer och mer skör också. Antar att det är den där "moderliga rädslan" för att nåt ska hända. Jag gillar bäst när hon är bredvid mig och jag har koll ;) om jag inte är totalt uttröttad, då lämnar jag hellre över kontrollen till sambon. Och sedan går det i ett "nedåtstigande" led därefter. Ärligt och sant, någon som känner igen sig?

En dag, när ljuden höll på att göra mig vansinnig och solen sken åkte jag, sambon och lillan ut till familjens stuga. Jag älskar den platsen. Hade inte varit där på 2.5 år (!). Det var där vi skulle ha gift oss. Ibland tänker jag att lillan nog inte skulle ha kommit till om vi hade gift oss. Den tomhet och allt de katastrofala jag kände över bröllopet som ställdes in ledde oss till Henne. Min räddande dotter.

Hur har era jular varit?

(Bilden är från stugan)

 

C

28 december 2014 21:32

Låter som att ni haft en bra jul ändå och tänk att du ju var med och gjorde ditt bästa. Ni har verkligen mycket på gånh och jag håller tummarna för att saker ska lätta och det går åt det håll du önskar <3

http://spyor.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...