Direktlänk till inlägg 28 december 2014

Kommit ut?

Av Karin - 28 december 2014 13:31

Alltså jag måste berätta om en sån knasig grej.

Jag satt på toa och hade Lillan sittandes nedanför mig på golvet. Jag tog toapapper och torkade mig där fram, samtidigt ser jag Lillan liksom kika upp mellan mina ben med en plastkringla i munnen och skrattades vifta med armarna och kringlan.. Jag tittade ner på min fiffi igen och tänkte "men herre gud har du kommit ut däriftån?". Haha!

Förlossningen är drygt 7 månader bakom oss men fortfarande inget jag minns med glädje eller något jag gärna gör om. Lite tvärtom faktiskt..

Försöker tänka att det kan bli helt annorlunda en eventuell nästa gång. Jag är (förhoppningsvis) inte sjuk då och jag behöver (förhoppningsvis) inte föda via igångsättning 17 dagar efter beräknad förlossning. Jag behöver inte heller reagera lika knasigt på epiduralen en eventuell nästa gång. Inte heller behöver bebisens axlar fastna i utskedet (för fy satan, det var det vidrigaste jag varit med om alla kategorier -långt värre än när huvudet satt fast på mitten och fiffin var helt uttänjd). Efter att bm bänt ut henne var bebis blå men jag har knappt något minne av det.. Därefter syddes jag under en timme medan bebis skrek i sin pappas famn. Urk.
Allt kan bli annorlunda med andra ord.

Hur känner ni andra efter era förlossningar? Peppade, avskräckta eller mitt emellan?

Allmänt

Dela

Linda

28 december 2014 21:30

Min förlossning gick ju fint och var snabb så där känner jag mig lugn inför en ev ytterligare förlossning. Däremot tyckte jag det var vidrigt efteråt. Saknar att man inte fått info om hur kroppen blev efteråt. Hur j*vla ont det gjorde i underlivet i flera veckor (eller månader till och med) efteråt. Tyckte avslaget var vidrigt och långvarigt. Tog flera månader innan jag kände mig normal igen. Dessutom fick jag ju som ett skrubbsår/bristning precis nedanför urinröret som gjorde att jag inte kunde kissa utan att ta på bedövningssalva under en veckas tid. Det ledde till massor av smärta, förstoppning, isolering och ångest. OM jag får föda fler barn ska jag definitivt skriva mer om sådant. Och nu är jag bättre förberedd på allt som händer efteråt.

Kram

http://meumvita.blogspot.se

28 december 2014 21:35

Jag födde ju med akut kejsarsnitt och känner väldigt blandade känslor. Jag hade förberett mig på en väldigt naturlig förlossning samtidigt som jag någonstans kände på mig hur det skulle sluta. Efter förlossningen tänkte jag att en eventuell nästa gång så skulle jag vilja föda med KS igen, men nu tvekar jag.

http://milominmilo.blo.gg

28 december 2014 21:35

Haha, ja det är så himla skumt att tänka att de tagit sig ut ur snippan. De har liksom legat och växt från ingenting i våra magar! Man vet ju att ingen förlossning är den andra lik men jag hoppas på att få en som liknar den första. Det är faktiskt det häftigaste jag varit med om och jag hade turen att få en lätt förlossning där jag kände mig som en superkvinna. Jisses vad jag hoppas på att få uppleva det ännu en gång.

http://spyor.blogg.se

JVJK

29 december 2014 00:45

Jag längtar kanske inte efter en till förlossning - för faaaaan vad ont det gör. Jag får ju inte ta EDA heller så jag var i princip obedövad. Men med det sagt så hade jag en jättebra förlossning, lagom snabb och utan komplikationer.

http://jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

Maria

30 december 2014 08:25

-97 födde jag med katastrofsnitt och hängde inte alls med förren jag låg på operationsbordet och sövdes med bm's ord i öronen "hjärtat slår fortfarande"!
Vakna, bebis var mkt svårt sjukoch hadde trissomi 13, beslutade att stänga respiratorn... Får kraftig livmoderinflamation.

Med Max behövde jag tryggheten med full kontroll, se att allt med bebis var ok!
Planerat snitt till den 7 aug!
Kvällen den 6:e augusti går vattnet och åker in, efter 6 timmar fasta mot operation och hela personalen har läst min journal ang -97
Sätta ryggmärgsbedövning var ett rent helvete, lokalbedövades i 2 nivåer tillslut och narkosläkaren kunde inte sticka rätt, efter 35 min felstick kommer nästa läkare och lyckas efter 15 min.
Livmodern drar inte ihop sig somden skall och att lappa ihop mig tar 1 timma.
Men jag fick vara med om min sons födelse och han var frisk och välmående.

http://Kampfisken.bloggplatsen.se

Tack.

Kommentarer (10)

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Bottenlös sorg

Kommentarer (1)

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Fullständigheten

Kommentarer (3)

Av Karin - 16 juli 2015 09:04

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Världen utanför mig.

Kommentarer (1)

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min väg ut

Kommentarer (5)

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Visa fler inlägg

Presentation

Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Visa presentation