Såg en bild på flygpackning och längtaden efter friskhet slog till med all kraft. Att kunna leva livet fullt ut känns som en dröm. Att kunna leva som vanligt likaså. Att bara vara frisk. Det vore fantastiskt.

Och ursäkta mig om jag nu trampar på några tår. Men vad lätt bebislivet vore som frisk. Och än mer underbart när en orkar de en vill.

Jag har varit hos mina föräldrar i en vecka för att återhämta mig. Sanningen är att det inte blev mycket återhämtning. Näst intill tvärtom faktiskt. Den lilla började plötsligt vägra äta från sked och absolut om någon annan än jag höll i skeden.. Så alla sovmorgnar jag hade önskat mig gick liksom upp i rök i och med Fröken Bestämd. Jag blev förstås också bunden till hennes mattider, något som kunde vara skönt att få en paus ifrån någon gång.

Jag behövde i alla fall inte ta nätterna, det gjorde nämligen mormor. Det var underbart skönt att sova ostört. Det var flera år sedan, när jag tänker efter (kattjäkel). Och kors i taket sov vår lilla stora tjej mellan 20 - 05 (och sen om igen till 07) hela veckan. Det har aldrig hänt innan. Törs jag säga att vi har fått finfina sovrutiner nu?

Eftersom att vi fortfarande är bostadslösa från mars fick vi lov att gå på visningar också. Långt ifrån återhämtning att springa på såna..

Jag antar att den där flygpackningen jag såg väcker en längtan just eftersom att jag har rest mycket tidigare. Det symboliserar liksom friskhet för mig. Äventyr. Lust. Glädje och styrka. Att kunna. Våga. Vilja och obekymrat ta sig runt i världen.

Det är så långt ifrån där jag är idag. Nu när jag inte tar mig till ICA utan att väga in "om det verkligen är värt att slösa energi på".

Suck.

Det var förresten årsdag för lite sen. 2 år sedan min krasch. Tänk vad lite en vet om livet och framtiden. På gott och ont. Då trodde jag att "jag behövde sova några dagar, kanske nån vecka till och med". 2 år senare är jag fortfarande inte frisk.

Men oj vad jag drömmer om mitt nya liv. Ibland när jag är tuff och modig i mina tankar så ser jag allt framför mig. Ett helt nytt typ av liv, ett nytt sätt att leva. Där och då, när jag står mitt i min dröm, då känns det som att den tuffa vandringen vore värt de nya som väntar.

Sen blir jag rädd.. Tänk om jag aldrig blir tillräckligt frisk? Tänk om jag aldrig kommer till en plats där jag känner mig tillfreds med min ork? 2 år är lång tid. Motgångarna och tiden gör något med ens sinne. Att inte ta saker för självklara och att inte säga "nu kan det inte bli värre", för satan vad mycket värre det kan bli.

Men det är också en skön insikt, den sätter ju även perspektiv på min nutid. Det kan bli värre än såhär. Det måste ju betyda att det ändå är rätt okej, trots allt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...