Nu känns allt bättre. Det grövsta är gjort i nya lägenheten, allt finns på rätt plats och livet kan liksom lunka på. I vårt förråd står det 30 fulla flyttlådor. Mina föräldrar blir helt knottriga av bara tanken, det hade jag också blivit i mitt "tidigare liv". Nu tänker jag mer att det är tur att vi har ett förråd att stuva undan skiten i ;) Vi kan ta någon låda i taget sedan när vi har mer ork!

Det är helt fantastiskt skönt att bo i radhuslägenhet som vi nu gör. Tidigare hade vi en lång trappa upp och jag hade problem med att orka bära barn och vagn. Det ledde till att jag blev kvar inne och kände mig fast, inlåst och begränsad. Väldigt negativt på flera sätt.

Men nu! Halleluja! Vi har en stor trädgård och jag kan bara traska rakt ut, antingen med vagn eller bara jag och lillan. Alltså ni kan inte förstå hur gott det gör för psyket efter att ha känt mig instängd sådär länge. Jag tar inga långa promenader men flera korta varje dag. Shit alltså, tidigare blev det bara någon enstaka i veckan. Vilken skillnad! Bara det var väl värt flytten.

Jag hoppas att något gravidkilo kan trilla av också ;)

Sambon har det tuffare. Han är stundtals ledsen. Jag hoppas att det blir bättre snart!

Imorgon ska jag lämna sköldkörtelprov igen. Sköterskan sa till mig "och så tar du ju inte medicinen imorgon, men det vet du väl, du har ju lämnat så många prov innan". Jag blev helt paff. Ingen har sagt det till mig innan. Jag har tagit min medicin varje gång innan jag lämnat prover. Snyggt att de utelämnat den infon.. Tänk om det påverkat mina provsvar. Ja men SUCK! Vet ni något?

Jag väntar också provsvar från min cellgrej. Det skulle ta en månad. Det har gått en månad idag. Hoppas att de kommer snart. Och jag hoppas nu verkligen att de ska vara bra. Jag skulle så gärna vilja bli fri från cellförändringar och sköldkörtelskit ett tag. Få landa och "bara" rådda med min (tidigare) utmattning i kombination med bebisliv, ny-gamla hemstaden och drömmarna om framtiden!

Håll en tumme!