Läkarträffen idag gick bra. Det var faktiskt, kors i det satans taket, en rätt bra läkare. Hur som, sköldkörteln var svaj igen. Inte konstigt att jag mått apa den senaste tiden. Dosen höjs och jag förväntas må bättre om några veckor. Känns väldigt lugnande. Blir alltid stressad när jag känner av symptom (som lika gärna kan vara stress/utmattning som sköldkörteln). På det negativa kontot är det irriterande att det aldrig blir bra, en bra balans liksom.

Nu är jag åter på sköldkörtelsvaj och cellprovsskit. Ruta 0. Typ.

Jaja. Jag är stark som bamse iaf.

Jag känner mig helt trasig. Jag hoppas att det är fel på mina sköldkörtelvärden igen och att all galenskap beror på det. Men det finns en möjlighet att jag bara helt enkelt är utmattad. Trött. Och irriterad över allt.

Att varenda natt väckas och vara uppe med Lillan. Det är så galet frustrerande. Varje natt tänker jag "finns det ingenstans jag kan göra av henne?". Inatt vaknade hon vid 03-tiden. Vid 5 gav jag upp sovförsöken och pallrade mig ut. Hon somnar alltid i vagnen. Det får man ju vara tacksam för. Men också jävligt tröttsamt att masa sig ut i nattkylan natt efter natt. Och dra vagnen på gräset framför mig.

Nu känner jag att jag fått nog. Att vi måste göra någon förändring. Sambon jobbar mer nu än i vår förra stad och dessutom jobbar han kväll och halv-natt. Han jobbar ofta kväll ena dagen och morgon dagen därpå. Då blir jag ensam i typ ett dygn. Och jag orkar helt enkelt inte.

Eftersom att sambon är borta mycket står hushållet kvar till mig. Nu känns det som att jag ränner mellan kök, städ, tvätt, mat, mat, mat och underhåll av bebis. Och ärligt talat tror jag att jag har gått hemma mer än tillräckligt nu. Jag har varit hemma i 2.5 år (inkl sjukskrivning alltså). Jag var förstås oerhört sjuk den första tiden, så det var inte så att jag var hemma och "mös". Nej fy fan vad dåligt jag mådde.

Nu vet jag inte om detta betyder att jag är FRISK och behöver mer stimuli.. Eller om jag tvärtom är tillfälligt utmattad och bara behöver vila.

Jag tror att jag behöver en tids vila. Och därefter behöver mer stimuli.

Idag ska jag på läkarträff. Jag kommer bryta ihop om hon frågar hur jag mår. Vilket hon ju kommer fråga.

Håll tummarna för en bra läkare nu i alla fall! Och en bra lösning.