Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Karin - 15 maj 2014 22:56

Jag är bara öppen 6cm ännu. Det har varit måånga vändor hittills, som jag beskriver närmre sedan.

I korthet handlar det om att mina egna värkar inte "funkade", man satte in dropp (på lägsta nivå) som ledde till att jag fick enormt med värkar konstant och Pyret mådde dåligt. Man fick avbryta droppet. Stod i situationen att varken egna värkar eller konstgjorda funkade.

Jag fick epidural just efter avbrytet. Tyvärr blev det fel på det och jag tappade känseln i höger kroppshalva men hade fulla värkar utan smärtlindring på vänster. Det tog lång tid innan jag fattade att "något var fel", så jag led oerhört mycket onödigt länge. Narkosläkaren justerade och det blev enorm skillnad. Som natt och dag -vilken lättnad. Nu provar vi med värkdropp igen...

Vi tar en timme i taget med ny undersökning av öppenheten. Om jag inte är öppen runt 8cm vid midnatt bryts det för snitt.

Av Karin - 15 maj 2014 13:43

Ballongen är (redan) ute och jag är öppen 4cm, hinnorna togs sönder strax efter att ballongen kom ut och vattnet gick (det lilla som fanns kvar). Nu avvaktar man 1 timme och hoppas på egna värkar. Pyret har en elektrod på huvudet eftersom att jag har gått över tiden, då följer man bebisen extra noga. Hon sprattlade mycket efter att elektroden satts på huvudet, det måste ha varit märkligt för Pyret. Om egna värkar inte kommer igång sätts värkdropp in efter 1 timme.

Jag skriver en full förlossningsberättelse med känslor ;) senare men nu mitt i situationen håller jag mig till ren faktauppdatering.

Lilla Pyret.. Kommer du till oss den 15e maj 2014 -efter 3 års längtan?

Av Karin - 15 maj 2014 09:43

Nu har igångsättningen startat. Just nu görs ctg på bebis och ev värkar. Imorse kom mer slempropp. Om en stund ska ballongen sättas i min livmodertapp, stor som ett päron fylld med koksalt, därefter spräcks hinnorna. Om värkar kommer igång inom en timme så låter man det vara naturligt, om inte får jag värkstimulerande dropp efter en timme.

Nu kör vi!

Av Karin - 14 maj 2014 17:53

Vilken dag!

Vi var inne på specialistmödravården vid kl 8. Gjorde ctg först och inväntade sedan läkaren för undersökning av mognaden av livmodertappen. Vi fick vänta 2.5 timme i stora väntrummet, det var vi inte beredda på. Läkaren konstaterade då att fostervätskan var låg och att vi därför behövde komma igång. Vi fick ett tillfälligt vilorum på fertilitetsenheten (komiskt nog), i väntan på att kaoset på förlossningen skulle lugna sig. Timmarna gick, en efter en och vi fick ett par uppdateringar under tiden. Åt och vilade gjorde vi (sambon låg på golvet till slut).

Vi fick förklarat att detta var ett extremt läge. De har "aldrig" fullt på förlossningen, utan har enorm kapacitet eftersom att de är ett universitetssjukhus. Idag var det dock kaos, så pass att de fick hänvisa kvinnor till andra sjukhus.. Galet! Vi var 4 st som skulle sättas igång idag, vi hade högst prio (både pga förlossningsplanen och fostervätskan tror jag).

Vid 15-tiden sa läkaren att det såg mörkt ut och att hon inte heller ville blåsa upp ballongen i min livmodertapp sent på dagen. För då blir den jobbigaste fasen i förlossningen under natten, vilket inte är att föredra.

Vid 17-tiden fick vi reda på att vi inte fick komma in alls idag utan åka hem och göra om allt imorgon (om det finns plats då vill säga).

Jag känner mig helt tömd. Obeskrivligt trött efter endast 2 timmars sömn den här natten och typ 4 timmarsnätter de senaste veckorna..

Men jag vägrar deppa ihop. Jag väljer att skjuta bort all frustration och hopplöshet. Trots att jag i ärlighetens namn känner att jag ibland har sån himla otur..

För övrigt såg jag en kvinna i rullstol, antagligen helt nyförlöst med sitt lilla knyte i famnen. Kvinnan tittade på knytet och var helt tagen. Jag såg denna sekvens i någon enstaka sekund innan hon hade rullats förbi. Det räckte för att en trött hormonstinn Karin, som hade trott att hon skulle få uppleva just det där idag -skulle börja gråta hejdlöst i väntrummet. Heja mig.

Tack för alla hejarop och tankar, det hjälper!

V 43 (42+0, 15 dagar efter bf)

To be continued... again...

Av Karin - 14 maj 2014 11:43

Det tar tid här idag, fullt med folk! Nu är jag och Pyret undersökta. Det är bra med Pyret. Det är lite mer moget men inte särskilt mycket tyvärr. Nivån fostervätska är i underkant och därför behöver man få igång mig snart. Det man nu ska göra är att blåsa upp en ballong i livmodertappen för att töja ut och frigöra starthormon. Detta tar vanligtvis flera timmar. Därefter kan man spräcka hinnorna så att vattnet går. Nu väntar vi på att få en BB-plats men det är fullt så vi har fått ett vilorum så länge på specialistmödravården. Vi lyckades träffa den läkaren som hjälpt oss med planeringen så hon är insatt och det känns tryggt. I övrigt känns det rätt drygt och tungt nu men det kanske blir bättre efter lite sömn.

Heja på oss nu. Det behöver vi.

V 43 (42+0, 15 dagar efter bf)

Av Karin - 13 maj 2014 18:43

Typ 12 timmar till uppstigning. Undrar hur mycket jag har sovit då...?

Jag är rejält pirrig nu. Nervös. En konstig känsla att veta att värkarna börjar imorgon (om inte inatt). Jag blir nervös av tanken på att ligga i en säng på specialistmödravården och titta på dropparna som drippar ner, en efter en. Och väntandet på smärtan, när man liksom vet innan att den kommer att komma. Så mycket mer definitivt än hur jag föreställt mig att min förlossningsstart skulle vara.

Jag hoppas att vi får träffa Henne imorgon. Herre gud. Vår bebis. Adrenalinpumpas av tanken..

Av Karin - 13 maj 2014 13:53

Idag tog vi tag i något som varit planerat-och legat och stört i mitt bakhuvud länge. Nämligen fotografering av magen. Det var tänkt att detta skulle göras i en studio runt v 36-37 (när magen var som vackrast) men orken fanns aldrig. Det var förstås inte ultimat att göra det 14 dagar efter bf, fylld av vätska och sprickfärdig men jag hoppas kunna säga till Pyret att "denna bilden togs dagen innan du föddes" i framtiden.

Här kommer några bilder, tagna v 42 (41+6, 14 dagar efter bf).

Av Karin - 13 maj 2014 07:55

"På västfronten inget nytt", som man sa under världskriget. För 14 dagar sedan hade vi alltså bf och då hade vi redan varit mer eller mindre beredda på förlossningsstart i ett par veckor. Tänk om man visste saker på förhand...

Natten har varit orolig. Mycket tankar. Jag som jobbar med delmål störs av att inte kunna låsa mig vid ett förberedande av igångsättning. Det är inte heller tillräckligt lång tid kvar för att jag ska kunna ignorera den tanken, jag måste börja förbereda mig utan att låsa mig. Jag hamnar liksom mitt emellan.

Ärligt talat vet jag inte vilket jag föredrar just nu. Jag är, som ni vet, rejält märkt av medicinskt hjälp sedan i somras och är därför rädd för hela den situationen. Någonstans vet jag förstås att det är ett "säkert sätt" med igångsättning men det skulle antidepressiv medicinering också ha varit, så tanken lugnar mig därför inte särskilt mycket. Det är den där utsatta känslan som väcks och det där om främmande substanser i min kropp.. Urk!

Det komiska i kråksången är att jag för flera månader sedan, i diskussion om planerat snitt med läkare också pratade om igångsättning som ett alternativ. Det utifrån att inte riskera att min uttröttade kropp skulle behöva gå långt över tiden (!), att mitt då svagare psyke skulle ha ett datum att förhålla sig till och att min utmattning skulle kunna "planeras" utifrån ett datum och inte riskera att redan vara i bakslag vid spontan förlossningsstart. Läkaren avrådde mig då, trots dessa vettiga punkter med anledning av att igångsättning tenderar att bli jobbigare och det är de sista min kropp behöver. Just den biten är såklart en annan av mina rädslor - nu verkar jag stå inför precis det som jag blivit avrådd ifrån och dessutom långt övergången, komiskt va?

En positiv sak med igångsättning är ju att man är inne på plats från början och i "trygga händer" från start. Inget velande hemma, inget bilåkande med barnhuvud mellan benen och inget hemskickande för att man kommit för tidigt. När jag skriver detta så känns det som ett bra alternativ ändå! Ett dygn så är vi där, prick. Och det kan ju gå bra också, visst kan det de. Jag borde vara rejält "mogen" och kanske bara behöver hjälp med startknappen..

Nu ska jag ge min kurrande mage lite kräm och sen försöka ge mig lite mer sömn. Sambon snuffar bredvid, första dagen av lång ledighet ihop. Fantastic.

Heja mig. Faktiskt. På riktigt -heja mig. Jag är stolt över mig själv. Det senaste 1.5 året har varit en förbannat tuff resa och (självklart) skulle jag utmanas med att gå så långt som man bara kan gå över grav-tiden för att ytterligare prövas. Men jag står stadigt kvar. Starkare än någonsin. Yes.

V 42 (41+6, bf+14 dagar)

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards