Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Karin - 25 juni 2015 20:01

En bra läkare idag. Det är sällsynt. Tack gode gud för att hen var bra. Det var viktigt för mig.

De flesta proverna ser bra ut, nästan alla faktiskt. Det som ser riktigt risigt ut är stresshormon.. Läkaren sa att hen visste redan vi träffades att detta var en patient med svår stress. Jag började gråta. Hade förstås inte önskat mig någon livslång fysisk sjukdom men ändå. Den där satans stressen förföljer mig.

Läkaren frågade vilken typ av behandling jag fick under min krasch. Och blev förvånad av mitt svar. Ingen egentligen. En misslyckad medicinering (som gjorde mig sjukare) och en samtalskontakt som jag ordnat själv pga vår då, ofrivilliga barnlöshet. Tydligen borde jag ha fått annan hjälp ochcde borde då ha avhjälpt mig från att ha dessa höga nivåer av stress i kroppen idag.

Läkaren undrade om jag hade fått kortison innan de satte in levaxin för sköldkörteln. Det hade jag inte. Det var tydligen fel det också.

Jag känner mig rätt bitter när jag tänker på det. Så många fel som gjordes då - påverkar mig idag.

Jag förstår att det inte är någon idé att grubbla i det. Nu måste jag se framåt. Men ändå.. ja ni vet. 2.5 år är lång tid och om saker hade gjorts annorlunda då...

Slutligen sa läkaren att jag behöver ordentligt med stöd nu. Att min kropp är superstressad och skjuter ur sig stresshormon i alldeles för höga doser och att hon förstår att jag mår dåligt. Hen sa också att jag måste trappa upp låååångsamt med jobb framöver. Annars kommer jag bli pangsjuk snart igen. Utan tvekan sjuk igen. Oj. Tufft att höra. Jag trodde att jag var friskare än så.

Av Karin - 24 juni 2015 19:44

Blir rädd för att fastna här och aldrig ta mig ut. Rädd för att jag förstörde min kropp och hjärna i min iver att jaga tiden och att det aldrig kommer fungera igen. Rädd för alla sjukdomar som ploppar upp, för att bli fast i ett ekorrhjul av sjukdomar och aldrig lyckas bli frisk någon längre tid. Livrädd för att behöva leva såhär. År ut och år in.

Som ödets ironi att jag kände mig odödlig och full av kontroll tidigare, att jag trodde mig orka mer än andra och stå pall för lite mer. Min övertygelse bottnade i att inställning avgjorde mycket och att många sjuka skulle kunna bli friskare om de bara t.ä.n.k.t.e annorlunda.

Livets skola lärde mig annorlunda. Så fel jag hade.

Imorgon ska jag till specialistmot för sköldkörteln och få reda på provsvar från 10 rör blod (!) Många hoppas att svaren på mitt jäkligt dåliga mående ska finnas där, som att det vore bättre än ett bakslag i utmattningen. Jag vet inte egentligen..

Stressen i att föräldraledigheten tickar på medan jag är sjuk gör sig påmind. Stressen över att sambon tvingas jobba på ett jobb där han inte trivs och över att han behöver gå på knäna för att jag är sjuk. Över att han inte får vara föräldraledig, något vi hade bestämt att vi skulle dela lika på. Mina föräldrar har under de senaste dagarna tagit hand om Lillan, tacksamhet brottas mot de dåliga samvetet över det som egentligen borde vara mitt "jobb". De där känslorna av otillräcklighet pockar på alltså..

Efter morgondagens möte funderar jag på att gå till vårdcentralen och försöka bli sjukskriven en period. En kortare hoppas jag. Då får sambon vara hemma, han slipper att göra allt samtidigt som han jobbar och mina föräldrar kan avlasta honom då och då istället för hela tiden. Men saken är den att jag hatar att be om sjukskrivning.. Hatar att bli bedömd och att övertyga någon om min ohälsa. Som att inte min egen kännedom var tung nog liksom.

Av Karin - 23 juni 2015 11:51

Såvida inte mina provsvar som jag får kännedom om på torsdag visar något knas, så har jag återfall i utmattningssyndrom. Satan så störigt. Och vad jobbigt det är. Tänk att jag lyckats glömma bort den där förlamande tröttheten på så kort tid.

Av Karin - 19 juni 2015 12:11

Är det stort behov av återhämtning eller är det fel på sköldkörteln igen? Den eviga frågan..

Jag lämnade nyligen ett sköldkörtelprov och jag ska till specialistmot om en vecka. Innan dess skulle jag gärna vilja lämna prov igen. Nu när jag mår dåligt -vad visar provet då vill jag veta. Är mina antikroppar väldigt aktiva? Sköldkörteln ur balans? Eller är allt bra med den biten och mitt nuvarande mående istället kopplat till min tidigare utmattning?

Vissa stressar idag, för att det är en högtid. Hörrni, chilla ner. Njut av livet istället och det spontana i att saker inte blir uppstyrda eller helt enligt mallen. Vi firar nog kvällen vid sambons stuga, bara lilla familjen, vad vi ska äta vet jag inte, vi har ingen krans och ingen stång. Men det blir helt säkert bra ändå.

Den friske har flera önskningar - den sjuke bara en.

Glad midsommar på er!

Av Karin - 11 juni 2015 13:11

Imorse hämtade mina föräldrar Lillan. Hon har haft lite bökiga nätter och lite feber och mitt behov av sömn var tilltaget.

Jag sov någon timme och har nu käkat lunch. I huvudet virvlar massvis med planer; sola, ta en cykeltur, åka till en affär, städa, göra några träningsövningar (ny grej!), åka till havet, måla eller fixa med mina nya planer på något sätt....

Och mitt i alla tjusiga planer blir jag sittandes här, inte direkt njutandes utan snarare irriterad över att jag inte påbörjar något av allt de jag är sugen på- och har möjligheten till nu när jag är barnfri.

Fasen vad störande. Känner någon igen sig?

Av Karin - 8 juni 2015 20:53

Antagligen var det en hel del som spökade för mig som faktiskt inte berodde på utmattningen, åtminstone sedan sommar/höst 2014, även om jag då var livrädd för att det var just utmattningen som gjorde mig sämre. När det senare visade sig vara sköldkörteln.

Sedan vi flyttade har mitt liv blivit så jäkla annorlunda. Nästan helt tvärtom. I förra staden orkade jag göra något max en gång i veckan och de där "något" åts oftast upp av tex BVC eller något annat o-skoj.. Jag kom oftast inte ut överhuvudtaget utan var inne med Lillan från morgon till kväll och likadant dagen därpå och jag träffade nästan aldrig någon utöver Lillan och sambon. Det känns jäkligt främmande nu och jag undrar hur jag ens höll mig över ytan när jag levde så.

Nu är vi ute flera gånger varje dag och jag gör minst en grej varje dag. Ofta flera. Jag kan dessutom handla, träffa folk och röra på mig litegrann. De senaste veckorna har jag gjort massor, mer än på ett år sammanlagt, kanske 2 år... Det är ju helt vansinnigt (fantastiskt!)

I bakgrunden de senaste veckorna har det ändå funnits några knepigheter som ibland gör mig rädd, ibland fundersam, vaksam och ibland.. livrädd.

Jag försöker utröna om det tillhör sköldkörteln/medicineringen och jag hoppas på att få svar om några veckor när jag ska få träffa specialister. Jag försöker också, halvt förfärad, utröna om det är en släng av utmattningen som gör sig påmind. Men jag kommer inte så långt i mitt utrönande. Det går liksom inte ihop, jag får inte ihop symptomen med känslorna och signalerna..

Jag försöker bromsa mig nu men knäppt nog känns det så jäkla omöjligt att göra -ingenting- längre. Och hur bra var jag inte på det förut? Hur fixade jag det då? Dessutom, så mår jag sämre och sämre när jag vilar. Och jag undrar, håller jag igång för att undvika det? Jag vet att det kan vara en utmattningsgrej (men tycker inte att jag har massa andra symptom). Jag har också läst att såna beteenden kan härledas till sköldkörteln. Så mycket klokare blir jag inte..

Det ena eller det andra. Hur ska jag bete mig? Vad blir "rätt"?

(Only the sky is the limit - and it's beautiful)

Av Karin - 3 juni 2015 09:02

Hallå till er med bebis eller kunskap ändå,
Min tjej är ofta röd på rumpregionen numera. Ibland ser det lite ut som exem, lite förhöjt och irriterat, ibland är det lättare rodnad. Vi tycker att det började sedan vi bytte till up & go, är det någon annan med samma erfarenhet? Funderar på om det är något annat vi bytt men kommer inte på något (varken duschgrejer, mat eller tvättmedel etc).

Någon som vet något eller har andra tips?

Av Karin - 1 juni 2015 12:34

De senaste veckorna har jag mått bra. Kors i det rackarns taket vad härligt! Jag har mått stabilt och varit mestadels pigg. Absolut behövt vila någon gång varje dag men samtidigt gjort någonting nästan varje dag och då känns vila okej, tycker jag. Jag har flera gånger tänkt; "är det såhär det känns att vara frisk?".

Jag skickade in en egenremiss till endokrinmottagningen i staden där jag bor och fick nu svar om att jag får en tid. Det ska bli otroligt skönt att få komma till specialister och förhoppningsvis kan de stilla min oro vad gäller binjurarnas påverkan på min sköldkörtel. Jag hoppas också få svar på en massa frågor om sköldkörteln och min sjukdom. Imorgon ska jag lämna en herrans massa prover inför mitt besök. Känns mycket lovande!

Dessutom har jag något skoj på gång.. En hemsida och en liten business, förhoppningsvis. Berättar snart :)

Och Lillan? Hon är lovely. Hon har passerat 1 år och har börjat få en hel del attityd, protesterar högljutt och säger "näh" även när hon menar "ja". Hon äter som en häst och mäter 80cm lång. Hon är glad och äääälskar andra människor, djur och framförallt andra barn. Hon går hellre än kryper och dunkar i huvudet titt som tätt, hon är både modig och tuff och tänderna räknas numera till 9 st väl synliga. Min fina tjaj!

Hur mår ni?

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards