Senaste inläggen

Av Karin - 21 oktober 2013 17:11

Ni är några som efterfrågat uppdatering om överraskningsmomentet för föräldrarna och den texten kommer. Det var fantastiskt, det kan jag säga. Jag är- och har varit så fruktansvärt arg över en grej som min bror har gjort- och sagt att jag inte kunnat skriva med någon annan sinnesstämning än ilska (och det passar inte). Jag vet inte om det är en del i min rehabilitering som gått framåt - att jag numera låter mig känna mer och bevakar mina egna intressen mer, istället för att anpassa mig och vara så satans flexibel? Eller om det är gravidhormoner som förstärker min ilska och gör mig tokarg? Kokande arg är jag hur som helst.

Visst är det omöjligt att både känna OCH se rörelser på magen såhär tidigt när man är förstagångsföderska? Jag kände små "dutt, dutt, dutt" och hoppade till, tittade på magen av ren reflex och då rörde den sig i takt med duttarna. Det har hänt två gånger, en förra veckan och en idag, långt ner till vänster båda gångerna. Jag skulle kunna jämföra det med "ögonryck", om ni har fått det någon gång? Sådär att det plötsligt rycker under ögat och man kan se det om man tittar i en spegel. Det kan väl inte vara Pyret eller? Utan någon nerv som kommit i kläm typ? Det känns lite mysigt oavsett och väldigt överraskande när det dyker upp.

Ni är några som har efterfrågat en uppdatering om "överraskningsmomentet" i helgen och det kommer. Tack för att ni läser och vill läsa mer <3

Tills rätt sinnesstämning faller på så bjuder jag på en magbild idag v14 (13+1) i mammajeans från H&M och vanlig tröja från H&M.

Av Karin - 20 oktober 2013 09:22

Vi är hemma hos föräldrarna, påbörjar den 5-timmarslånga resan hem om ett tag. Jag ska berätta om mina föräldrars reaktion och om napp-överraskningen men inte nu. Nu vill jag visa v 14. Vecka 14 låter helt galet - hur hamnade vi här?

Tydligen tycker denna app att alla bebisar är pojkar... Dåligt tycker jag. Knip ihop med bebisens ben så förblir den "könslös". Lite dåligt tycker jag också det är att det ofta står om "partnern och sex". Det är inte det enda partnern tänker på. Faktiskt. Nog med surande! Här är underbart fina vecka 14...


Av Karin - 18 oktober 2013 14:54

Jag har kollat på Pyret hela dagen. Finaste finaste Pyret.

Om någon timme bär det av mot mina föräldrar. Det är en ganska lång bilresa på dryga 5 timmar. Otålig väntan inför att få berätta den stora nyheten ikväll :)

Magen kan eventuellt avslöja oss innan men dem skulle aldrig fråga (särskilt inte eftersom att de vet att vi har haft problem). Paketet med specialnappen ligger redo i packningen....

Is this really happening? <3

Av Karin - 18 oktober 2013 08:47

Åh. Åh. Åh. Pyret <3

KUB:en gick bra. Vi fick låg risk för alla de funktionsnedsättningar som de kollar.

Ännu mer tryggande var att se lille Pyret. En ganska stillsam krabat (trött och förvånad över mammans tidiga uppstigning kanske?) ;) Pyret sprattlade lite med benen och kliade sig på näsan, som synes på bilderna. Det verkade som om Pyret hade hicka, kroppen studsade till då och då. Det var fantastiskt, omtumlande och... alldeles alldeles underbart att se vårt lilla Pyre på skärmen.

Snabbt gick det, på bara några minuter så var lyckastunden över. Jag hade kunnat ligga där med klegg på magen hela dagen och tittat på Pyret. Finaste Pyret <3

Vi blev framflyttade ett par dagar igen, v 13 (12+5) idag.

Av Karin - 17 oktober 2013 17:58

Jag bryter mina oroliga tankar med att prova de 13 plagg som jag fått hem från asos.com. Otroligt nog passade allt bra! Jag har i vanliga fall storlek 38 men beställde storlek 12 (vilket jag tror motsvarar storlek 40?) Jag mätte mina mått enligt "gravidmåtten" på asos hemsida och allt passade. I de flesta plagg finns det såklart växmån men en klänning var förvånansvärt tight, trodde inte ens att det var ett mammaplagg ;)

Bildbomb --> Håll till godo

Av Karin - 17 oktober 2013 10:01

Dagen före dagen. Och jag kunde inte sova inatt, hur ska det gå? Jag har plötsligt drabbats av oro för Pyret. Vet inte varför. Är orolig att något ska vara fel. Att Pyret inte har ben eller armar, att hjärnan inte är utvecklad eller att Pyret är svårt sjuk/missbildad. Det är fruktansvärt tärande och jag hoppas att KUB:en imorgon tar bort min knäppa oro och byter ut den mot lycka istället. Det hela går nog hand i hand med att jag inte längre känner mig gravid, visst är det skönt att slippa alla tråkiga sypmtom men dem tryggade mig och fyllde på så sätt en funktion.


Snälla, håll en tumme eller två för oss imorgon kl. 08.00





Av Karin - 16 oktober 2013 11:20

De kollar alltid vid cellprov om graviditeten ser normal ut, för att undvika att ett "normalt missfall" ska kopplas ihop med cellprovet. Därför fick jag veta att Pyret lever, hjärtat slog fint och övergripande såg det bra ut <3 Jag tittade inte utan vill dela den upplevelsen med min sambo på fredag.
Man kan blöda lite efteråt men jag hoppas att jag slipper, även att jag vet om den troliga orsaken kommer jag bli orolig.

Pyrets hjärta slår. Min bebis. Vår bebis.

Av Karin - 16 oktober 2013 09:14

Snart ska jag iväg och göra ett uppföljande cellprov på grund av förändringar i det senaste. Jag tycker att det känns obehagligt. Obehagligt för att de ska pilla runt och ta prover från prylar i närheten av Pyret, onehagligt för att de är i närheten av Pyret men jag inte får veta något (och vill inte eftersom att sambon inte är med), dessutom tar det 30 min. Vad ska de göra i trettio minuter?

Jag känner mig lite låg idag. Vet inte riktigt varför. Mamma berättade en solskenshistoria om en kvinna med cancer som under behandling blev gravid, vilket skulle ha varit i princip omöjligt. Först i 8e månaden fick hon reda på graviditeten och hok hade då genomgått tunga behandlingar samt operationer utan denna vetskap. Sjukvården står som frågetecken nu när pojken är 6 månader och frisk som en nötkärna.

Av någon anledning blev jag sådär tungandad, sådär nedslagen över att hon blev gravid utan att hon ens ville eller borde ha blivit det. Precis sådan bitterhet och såna mörka känslor som alltid infann sig innan min graviditet. Det är som att jag inte längre tror på den. Jag känner mig inte lika gravid längre, ofta inte alls (spökveckor), magen har pyst ner och allt känns overkligt. Som om jag drömt alltsammans.

Det är verkligen hög tid för ultraljud. Jag hoppas så innerligt att allt ska se bra ut, att den nyfunna lyckan inte ska dras undan. Jag är orolig och det tynger säkert också.

På fredag på fredag på fredag, Pyret vi vill se dig då.

v 13 (12+1)

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards