Senaste inläggen

Av Karin - 15 januari 2015 13:13

Hörrni! Stort tack för alla tips om sömnen! Ni hade alla rätt, taaack! Vi fick ta några hunddygn och vrida Lillans dygnsrytm rätt och det funkade förvånansvärt snabbt ändå. Första kvällen var en plåga, som slutade med att både liten och mammis grät.. Vi ville förstås inte fortsätta vår kamp efter det men bestämde oss för att vara konsekventa och andra kvällen var redan bättre än första och 3e var bra. Under flera dygn/någon vecka sov hon bara 10 timmar totalt sett per dygn (mot 14-16 normalt för hennes ålder).

Hon har nu, kors i taket, sovit 4 hela nätter i rad och somnat runt 21-tiden och vaknat först mellan 07-09. Hon har förstås massor av sömn att ta igen, så det lär väl inte fortsätta såhär ljuvligt. Men just nu njuter vi! Hon vaknar inte längre efter någon timme och är pigg utan det flyter på bra!

Tack för att ni fick oss att inse vad vi behövde göra!

Jag har fått en del frågor om vad vad vi ger Lillan för mat, eftersom att hon bara får hemlagat. Nu har vi massor av mat, bli inte stressade. Bli inspirerad eller skit i det ;) Jag skriver vad vi har i frysen just nu;

Lunch/middagsmat;
- sötpotatis och köttfärsröra med lök och persilja
- högrev
- kyckling med broccoli och purjolök
- sötpotatis och röda linser-röra
- torsk i sås (havremjölk, dill och ägg)
- torsk, kokt potatis och sås i ett
- köttfärssås med lök, tomat & basilika
- spagetti i tomatsås
- potatisgratäng (kokt potatis & havremjölk med persilja)

Grönsaker
- Broccoli
- majs
- zucchini
- morot
- palsterbacka

Mellanmål;
- Äggstanning (ägg, havremjölk & dill)
- Pannkakor (havremjölk, ägg, skrädmjöl, rapsolja och palttunnbröd)
- omelette med zucchini
- bröd (havremjölk, skrädmjöl, linfrön, sesamfrön)
- gröt (havremjölk, skrädmjöl, palttunnbröd, rapsolja, kokosolja & fruktpure)

Efterrätt/mellanmål;
- äpple, banan, blåbär
- äppel, hallon, banan & melon
- äppel, kiwi, päron
- äppel, päron & kanel
- äppel, päron & morot
- äppel, banan & palsternacka
- äppel, päron & broccoli
- äppel & melon kokade i bitar (perfekt att plocka med)
- jordgubb, melon, hallon, banan och kikärtor

Rapsolja eller kokosolja häller vi på när maten är uppvärmd.

Det mesta fryser vi in i småkluttar/portionskluttar. Vissa saker, tex efterätter fryser vi in i glasburkar. En burk räcker till alla mål under 1.5 dag. Varje morgon plockar jag upp lunch, middag och mellanmål och slipper bry mig mer om det. Maten finns liksom klar så fort Lillan är hungrig. Utöver att jag slipper stressa i sista sekunden känner jag mig trygg med att Lillan får varierad kost och inga tillsatser alls. Dessutom blir det billigare!

Viktigt att veta för den som blir stressad är att vi är två. Jag håller koll och planerar all mat och hittar nya recept men det är sambon som köper allt jag frågar efter. Vi hjälps sedan åt att skala, koka, skriva etiketter och portionera i frysen.

Jag skulle tippa att vi behöver göra mat 1-3 ggr / månad sedan vi fick upp ett lager i frysen. Det behövs bara kompletteras lite då och då. Igår ville jag göra pannkakor till mellanmål, då gjorde jag en stor sats när jag ändå var igång och frös in 10-15 portioner. Lillan var nöjd med att få äta på egen hand under tiden.

Så gör vi. Hur gör ni? Kom gärna med mattips!

ANNONS
Av Karin - 10 januari 2015 10:15

Alltså våra sömnproblem vet inga gränser. Hjälp oss, snälla ni!

Vår lilla somnar gott, till synes för natten oftast runt 22-23 (igår klockan 21 - det var rekordtidigt i hennes 7 månadersliv). Hon sover som en klubbad säl i sin sojälsäng i max en timme, då vaknar hon plötsligt och är aspigg. Vi har provat olika sätt att bemöta det där uppvaknandet på men aldrig lyckats få henne att somna om igen förens efter fleeera timmar. Det är som att hon tar en powernap och sedan är på gång igen.

BVC säger att hennes biologiska klocka är fel. Hon har enda sedan tiden i magen varit en nattaktiv bebis. BVC tyckte att vi nu skulle ta några hundnätter/veckor och försöka ställa henne rätt.. Men huuuuur?

Igår flöt tiderna på alldeles utmärkt under hela dagen men trots det vaknar hon ändå på kvällen igen och är uppe halva natten. De senaste dygnen har hon förutom att somna sent (vid 01-02), dessutom vaknat vid 07-08. Alltså galet lite sömn för en sån liten bebis.

Hjälp oss! Har ni några tips och/eller tankar?

ANNONS
Av Karin - 6 januari 2015 12:57

Önskar ibland att jag hade min turboknapp, trots att jag vet att den var sjuklig.

Dagens energi sträcker sig till det som måste göras, bara tråkiga saker. Städa, rensa inför mäklarbesök och kommande visning, samtal med bank och med facket om min anställning. Febrilt söka ny bostad och tänka tusen tankar om vi bör hyra eller köpa och vart, hur stort och hur mycket lån vi klarar av? Hur kommer det bli med min återgång till jobb?

I samsurum av tankar snurrar saker ofta till sig; operationen i februari, tankar på cancer och en eventuell oförmåga att bära ett barn dyker upp och sprider skräck, nya prover på sköldkörteln måste lämnas och jag undrar om det verkligen är riktigt bra ännu, sjukskrivningen som FK trasslar med och pengar som vi kanske förlorar stör mig, inte bara för egen del utan pga den bristande logiken i systemet och samhället som inte tycks ställa upp när människor behöver det. Tänker att jag inte orkar gå den vägen mer, att vi skiter i sjukskrivning och bara förlorar pengar på en gång istället. Mindre meck och mindre irritation så. Min förlovningsring är förstorad och klar hos gyveleraren sedan november, inte en endaste stund har jag haft möjlighet att ta bilen dit och hämta den. Sådant som jag tidigare kunde slå ihop med tusen andra ärenden och snabbt bocka av blir nu liggandes under lång tid, en ständig påminnelse om att jag inte kan välja själv längre.

Tänker på hur länge sedan det var jag gjorde något roligt. Något för min skull. Tänker på hur banala saker jag skulle kunna räkna in på det kontot. Efter att under lång tid inte ha kunnat gjort något. Åka och handla, jobba och träffa kollegor man gillar eller ta en joggingtur, en sväng på stan och en fika med en vän.

Förstår att idag är en sån dag när jag saknar friskhet.

Ändå imponerad över hur mycket jag orkade och klarade av att göra under 3 veckor kring jul. Mer än på 2 år. Förstår också lömskheten i just det, att känna glädjen i att vara på väg att bli frisk, att rusa för snabbt, snubbla och bittert bli liggande. Jag har gjort det så många gånger under min sjuk- och rehabiliteringstid. Jag bromsar därför, så gott det nu går i den situation vi befinner oss i. Och just därför kan jag bara göra sådant som måste göras. Och just därför känns det så förbannat trist.

Jag är trött idag.
Men bortsett från det skulle jag vilja gå ut ur denna (jävla) lägenhet och krypa upp i ett soffhörn hos en kompis och känna mig frisk. Så länge sedan. Längtaden som brinner i mitt hjärta. Ovissheten i vad som egentligen blir rätt. Hur ska jag bli frisk? Kan jag göra på något annat sätt? Inget stöd har jag någonstans, försöker tappert på egen hand. Allt läggs förstås på dottern och min rehabilitering kommer långt ner i prio. En dag som denna undrar jag hur det kommer att påverka mig på längre sikt?

Läser igenom inlägget och ser att mycket skit har hopat sig. Försöker tänka sådär nytt som jag har lärt mig. Vad jag jag göra för att förenkla det som känns svårt?

Av Karin - 29 december 2014 12:03

Någon här som vet om det blir skillnad för mig, som är kommunalt anställd, om jag säger upp mig nu eller låter föräldraledigheten snurra på ytterligare 6-12 månader för att sedan säga upp mig?

Det jag tänker på är tex semesterdagar, pension och andra ekonomiska aspekter.

Borde jag förlänga min föräldraledighet trots att jag flyttar?

Av Karin - 28 december 2014 13:31

Alltså jag måste berätta om en sån knasig grej.

Jag satt på toa och hade Lillan sittandes nedanför mig på golvet. Jag tog toapapper och torkade mig där fram, samtidigt ser jag Lillan liksom kika upp mellan mina ben med en plastkringla i munnen och skrattades vifta med armarna och kringlan.. Jag tittade ner på min fiffi igen och tänkte "men herre gud har du kommit ut däriftån?". Haha!

Förlossningen är drygt 7 månader bakom oss men fortfarande inget jag minns med glädje eller något jag gärna gör om. Lite tvärtom faktiskt..

Försöker tänka att det kan bli helt annorlunda en eventuell nästa gång. Jag är (förhoppningsvis) inte sjuk då och jag behöver (förhoppningsvis) inte föda via igångsättning 17 dagar efter beräknad förlossning. Jag behöver inte heller reagera lika knasigt på epiduralen en eventuell nästa gång. Inte heller behöver bebisens axlar fastna i utskedet (för fy satan, det var det vidrigaste jag varit med om alla kategorier -långt värre än när huvudet satt fast på mitten och fiffin var helt uttänjd). Efter att bm bänt ut henne var bebis blå men jag har knappt något minne av det.. Därefter syddes jag under en timme medan bebis skrek i sin pappas famn. Urk.
Allt kan bli annorlunda med andra ord.

Hur känner ni andra efter era förlossningar? Peppade, avskräckta eller mitt emellan?

Av Karin - 27 december 2014 16:16

Så var julen över. Skönt att vara hemma igen. Mycket mycket ljud hos sambons familj, svårt att nå tystnad där. Jag har varit på nedervåningen och ätit ihop med de andra och sedan legat på övervåningen (ensam) resterande tid. Sjukt frustrerande. På julaftonskvällen när jag låg där uppe i jakten på tystnad trillade faktiskt några tårar. Ville så gärna..

Trots allt har jag klarat resan dit, dessutom med feber och en kaotisk vecka innan. Vi var där mellan sönd och fred. Grymt mycket mer än på ett par år.

Väl hemma väntade ett brev från cellprovtagningen. Det stod "högrisk" och att det blir ingrepp inom 3 månader. Celler från livmodertappen ska avlägsnas.

Kanske tyckte jag ändå att utmattningssyndrom och sköldkörtelsjukdom ihop med bebislivet liksom räckte..

Vi ska flytta 40 mil också. Och sälja vår bostad. Köpa ny. Också inom 3 månader.

Pju.

Men men. Annars är det bra! Lillan är fantastisk och den kärlek jag känner gör mig sprängfylld och sprickfärdig. Känner mig mer och mer skör också. Antar att det är den där "moderliga rädslan" för att nåt ska hända. Jag gillar bäst när hon är bredvid mig och jag har koll ;) om jag inte är totalt uttröttad, då lämnar jag hellre över kontrollen till sambon. Och sedan går det i ett "nedåtstigande" led därefter. Ärligt och sant, någon som känner igen sig?

En dag, när ljuden höll på att göra mig vansinnig och solen sken åkte jag, sambon och lillan ut till familjens stuga. Jag älskar den platsen. Hade inte varit där på 2.5 år (!). Det var där vi skulle ha gift oss. Ibland tänker jag att lillan nog inte skulle ha kommit till om vi hade gift oss. Den tomhet och allt de katastrofala jag kände över bröllopet som ställdes in ledde oss till Henne. Min räddande dotter.

Hur har era jular varit?

(Bilden är från stugan)

Av Karin - 19 december 2014 11:42

Oj nu är jag Trött!

I flera veckor har jag försökt ladda inför julen, göra medvetna val och liksom bunkra energi för att orka och samtidigt inte tänka för mycket på den och bli stressad. Resan vi ska göra.

Denna vecka blev helt omvänd mot planerat. Den skulle vara lugn och innehållslös. Jag skulle packa lååångt i förväg och liksom skrota runt nu sista dagarna innan avfärd.

Så fick sambon den där intervjun i en stad långt bort, jag blev ensam med liten för första gången, 2 dagar och en natt. Liten blev såklart sjuk, precis just då. En virusinfektion med röda prickar, feber, gråt och sömnlöshet. Som numera också innefattar en ögoninflammation och en mamma som börjar känna sig risig.

Jag hade bokat in en klippning och sligning förresten, lite sådär på prov. Om jag skulle ha lyckats bunkra ordentligt med energi skulle jag äntligen bli fin i håret, om inte skulle den avboks. Den fick avbokas. Vågade inte riskera. Det låter kanske inte så dramatsikt för er och det är de väl inte heller men det är trist för en männska att aldrig kunna göra något för sin egen skull.

Besked kom och snabbt beslut har tagits. Huvudet slut av diverse beslut, för- och nackdelar, ekonomitänk, sälja- köpa- hyra boende och "hur blir det sen"-skräck. Hjärnan har malt på till långt in på småtimmarna och sömnen blivit än mer lidande.

Igår kväll skrev jag ner allt som snurrade i mitt huvud, högt och lågt. Det blev punkter om allt ifrån kläder som behöver tvättas inför utlandsresan, till katternas pass, gå-bort-present som måste inhandlas och mäklare som ska ringas. Annons om "söker bostad" ska ut, FK kontaktas, lastbil ska hyras och flyttkartonger inhandlas.. Listan växer och inget bockas av.

Sållar igen.
Stryker sådant som inte behöver göras NU.
Riktar in mig på resan. Tänker att först nu kommer julen. Skalar bort så mycket som möjligt...

Och därefter struntar jag i det som är kvar och lägger mig för att sova.

Irriterar mig på att jag måste. Att jag inte längre kan "öka" för att bli klar.

Men tänker sen att jag gjort galna framsteg. Att jag känner när jag börjar få nog. När min gräns närmar sig. Klappar mig på axeln över att lyckas tänka på att sen är beroende av nu och på hur jag beter mig i varje situation. Tänker på hur sen kan bli bättre när jag inte tömmer mig i nuet, utan sparar.

Bättre inget gjort och "sen:et" upplevs än allting gjort och "sen:et" inte längre finns.

Så får det bli.

/Good Night (at lunch-time) with a million things to do.. Don't care.

Julhetsa lugnt hörrni.

Av Karin - 17 december 2014 18:09

I veckan blir det nog klart med sambons jobbintervju. Känns galet. Ska vi flytta 40 mil? Fixar jag den omställningen? Kommer vi lyckas hålla kontakten med gamla vänner och kommer vi få nya? Är det den förändring som krävs för att jag ska komma på fötter?

Älskar att min sambo är så fin. Att han kan tänka sig att flytta "hem" till mig och mina föräldrars stad, för familjens bästa. Trots att det blir dubbelt så långt till hans släkt. Att han överväger att sluta på det jobb han älskar, för min skull. Vår skull.

Det funkar så nu när vi är en barnfamilj. Alla vi är enheter i en större helhet. Funkar inte någon enhet (typ jag) påverkar det helheten (familjen). Alla behöver rå om varandra för att hjulet ska snurra.

Känns galet att ev ta ett sånt här beslut i dagarna. Stort och omvälvande efter nästan 10 år i denna stad.

Sambon var iväg från igår morse tills nu ikväll. Jag var riktigt nervös innan, skulle jag klara det själv med lillan? Känslan av att vi inte har någon hjälp i närheten är så negativ också. Jag måste.. Finns ingen annan utväg. Stressande med sådan press numera.

Typiskt nog blev lillan sjuk. Hela dagen igår var upp- och ner och jag gick på knäna redan innan sambon lämnat staden (för att åka tåget 40mil till intervjun). Under natten sov jag bara mellan 02-04 och någon ytterligare timme mot morgonkvisten. Lillan hade det jobbigt och höll mig/oss vakna.

Jag som var orolig om jag skulle fixa en vanlig natt med 2 vanliga dagar, fick istället jordens prövning.. Typiskt!

Tack för era sömntips förresten! Jag tog till mig flera av dem och försökte göra något konkret på en gång i förrgår kväll.

La mig på soffan istället för i sängen och andades djupt. Vid varje inandning tänkte jag "idag har jag gjort så gott jag har kunnat" och när jag hade lust att ge upp och börja glo på mobilen fortsatte jag med mitt tysta mantra.

Nu blev det ingen revolutionerande skillnad men väldigt mycket skönare än den stress och irritation jag annars känner och fortfare somnade jag trots allt, även att det tog tid.

Jag känner visst obehag av sovrummet, har legat där så otroligt mycket, förstår att obehaget inte gör sömnen bättre. Tyvärr kan jag inte sova i soffan jämnt, det gör ont i ryggen. Dessutom fylls min hjärna av "måsten", "borden" och tillkortakommanden. Känslor av otillräcklighet helt enkelt. Mitt mantra var skönare..

Jag har för övrigt skapat ett konstgalleri på nätet, ännu inte lagt ut några tavlor för försäljning men jag har påbörjat min alldeles egna sida. Stort! Tack till er okända som hejat på och givit komplimanger <3

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se