Direktlänk till inlägg 10 juli 2015

Världen utanför mig.

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig och gjort mig till denna destruktiva varelse. Hade tänkt försöka förklara hur jäkla omöjligt det känns, men hur satans gärna jag ändå vill, hade tänkt berätta om akupunkturen och att jag kände för att resa mig upp och gå från psykologträffen idag.

Men så läste jag ett inlägg av en bloggkompis och kom av mig. Hennes väg till barn var också lång, längre än vår, hon fick sin pojk för 2 år sedan och jag har följt henne sporadiskt under några års tid. Sedan dess har hon drabbats av cancer och i dagarna har hon fått veta att hon har kort tid kvar. Mitt mammahjärta dör. Hennes son... Hennes mammahjärta. Hennes man som blir kvar. Ja.. jag blir illamående av ångest för deras skull. Fy fan vad fel.

Ni hittar hennes blogg här;
https://jagtankerintedo.wordpress.com/

Det får räcka så. Mig får vi ta en annan dag.

 
 
Ingen bild

Maria

11 juli 2015 20:29

Fy fan! Fruktansvärt sorgligt och livets jävlighet i grymt format.
Vill ändå skicka med en uppmaning till dig. Det ger perspektiv, men låt det inte leda till att du förminskar dig själv eller din resa (om du övervägt det), dina känslor, dina upplevelser. Det är så lätt att tänka att hen eller hen har det värre. Det hjälper varken henne eller dig! Snarare tvärtom. Det är olika, det är unika och individuella situationer, båda är jävliga. Punkt slut.

Min erfarenhet är att det stjälper ens väg mer än det hjälper, att förminska. Stor kram! Berätta snart om dina insikter, toppar och dalar. Saknar dig!

Karin

11 juli 2015 20:56

Tack fina vän.
Vilka kloka ord. Tack för dem

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Av Karin - 2 juli 2015 09:43

Igår berättade granntanten för mig att hennes barnbarn dog för ett antal år sedan. Hon pratade om sorgen och om den tuffa tiden efteråt. Om barnbarnets mamma och hennes svåra kris som följde. Kanske bidrar den oerhört tragiska historien till att ...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards