Alla inlägg under november 2013

Av Karin - 30 november 2013 18:02

Vilken djungel. Barnvagnsdjungel. Första titten är gjord. Vi vill ha en smidig vagn som är lätt att packa ihop och lätt att bära (uppför en lång trapp). Vi vill att den ska gå att köra på grus och inte bara i stan. Jag vill gärna ha barnet ganska nära och högt och inte vara tvungen att ha barnet vänt från mig i sittdelen.Jag vill att den ska vara rundad och se ombonad ut. Och snygg.

Vi tittar på Joolz. Ett märke som slagit stort i Holland (holländskt märke).

Vi tänker beställa grejerna på nätet men hjälp oss - vad behöver man för tillbehör? Chasi, sittdel, liggdel, åkpåse, skötväska, vinterhjul... And?

(På bilden är den inte vinterhjul på och den ser riktigt plastig och fjantig ur såhär i profil men så mysig ut framifrån).

ANNONS
Av Karin - 28 november 2013 21:20

Jag har förstått att det är vanligt att börja få tankar på sin förlossning runt halvvägs in i graviditeten, om inte förr. Så är det nu för mig.

Ska jag föda ut det barn som växer inne i mig? Det känns helt galet. Trots att graviditeten fortfarande känns overklig, så blir stunderna som jag inser att det faktiskt bor en bebis i mig fler. Men att det ska leda till en förlossning... Nja det har inte helt landat.

De senaste dagarna har jag känt en viss rädsla för själva förlossningen; kommer jag klara det? Kommer jag vara tillräckligt stark med tanke på dagens tillstånd? Kommer något brista i min hjärna så att jag dör (ni vet, den där filmen?).

Jag köpte min första gravidtidning där jag förstås lusläste artiklarna om förlossning, om smärta och komplikationer, kollade på youtube-serien "gravid vecka för vecka" där en av kvinnorna väljer kejsarsnitt. Jag har också kollat på Blondinbellas "power woman"-klipp som så många blir peppade av - jag reagerar tyvärr tvärtom och jag har t.om googlat "förlossning" och läst kleti och pletis historia.

Det mest skrämmande i hela förlossningsbiten är att ingen vet något om hur det blir förens efteråt. Jag stör mig på o-kontrollen (redan). När händer det? Kommer sambon vara hemma? Kommer jag tycka att det är vedervärdigt och sedan inse att det inte ens börjat? Kommer det ta hundra år? Hur ont gör det? Vill jag ha epidural? Och kommer jag, likt Anna i Solsidan, spricka från norr till söder?

Jadu Karin. Ingen vet. Men ut ska ungen och förhoppningsvis sker det i slutet av april. Resten är ett oskrivet blad. Jag hatar när blad som jag vill ha kontroll över är just sådär oskrivna.

I det här läget är det nog klokt att börja andas lugnt, släppa och låta kroppen tala (och jada jada). Det har jag ju trots allt övat på ett år nu, att lyssna på kroppen alltså.

Knipövningar.. Jag tycker att det känns lite konstigt, jag typ ryser när jag gör dem och det kittlar i magen. Är det meningen? Hur är det för er andra och knipövningarna? ;) (Jag publicerar inte era svar om ni ber mig att inte).

V 19 (18+4)

(Bild från google)

ANNONS
Av Karin - 27 november 2013 18:18

Idag har jag legat hela dagen med ett bultande huvud. Så fort jag rör på mig bultar blodådror innanför tinningen och det känns som om de ska sprängas. Jag känner blodet rusa. Det verkar ha med mitt låga blodtryck att göra, någon som känner igen sig och har något tips? Tillräckligt med vätska är det enda jag vet påverkar blodtrycket och det är inget problem för mig, jag är törstig för två.

Imorgon ska jag på ett möte som jag har bävat för länge. Nämligen möte med försäkringskassan, arbetsgivare, läkare och min kurator. Jag hoppas att de ska godta den idé om arbetsträning som jag har och inte motverka den glöd som finns i det. Just nu när jag är sämre pga gravidkrämpor (vilket också påverkar min rehabilitering negativt) känns det avlägset att jag ska vara uppe på benen tillräckligt för att arbetsträna men jag hoppas fortfarande. Det skulle betyda mycket att få känna på det innan föräldraledigheten. Jag behöver få trygghet och självkänsla på det området igen. Känns lite deppigt att inte ha några arbetskompisar att hälsa på med bebis också. Vore väldigt otippat eftersom att jag innan min utmattning var väldigt aktiv arbetsmässigt och har hunnit med många arbetsplatser. Hoppas att jag kan arbetsträna på det tilltänka stället och få nya (bättre) arbetskollegor att bjuda hem på fika med bebis.

Efter det vill jag fly stan. Funderar på det en del, det där med att fly och börja om på ett nytt ställe. Om det är bra eller dåligt? Antagligen en ganska förväntad lösning från min sida. Jag har aldrig haft problem med att lämna och starta nytt. Var lite rotlös efter gymnasiet och innan min flytt till nuvarande stad (pga plugg). Nu har jag dock bott här länge!

Jag är lite överanalytisk av mig. Har läst mycket Psykologi och barnutveckling också. Fundrar på om Pyret påverkas av mina tysta dagar? På allt mitt vilande? På att inte höra röster och andra ljud utifrån hela dagarna? Kanske blir en helt folkskygg, apatisk unge pga all tristess i magen? Eller, om jag försöker tänka positivt - en lugn och harmonisk (icke sönderstressad av intryck) unge. Hoppas på det sista.

Nu har jag inte känt Pyret sådär tydligt sedan i fredagskväll, bara bubbel men inte tydligt sprattel. Du får gärna ge dig till känna igen Pyret, mamma hinner bli orolig.

V 19 (18+3)

Av Karin - 26 november 2013 13:15

Här kommer magen v 18+2 (morgonbild - större mage kvällstid) :)

Tunna och sköna byxor från asos.com

Av Karin - 24 november 2013 14:00

Välkommen vecka 19 (18+0)

Något som jag fascineras över är vad jag tidigare trott och tänkt om att vara i graviditetsmånad 5 och halvvägs. Jag har trott att man riktigt myser runt i vetskapen om att man är gravid. Det är inte så, inte för mig iaf. Jag har hittills känt Pyret 2 "riktiga" gånger i några sekunder resten är ett tillstånd likt ingemansland plus krämpor. Jag blir uppriktigt förvånad varje gång jag tar en bild på min mage och ser att den verkligen är där - gravidmagen.

Jag vet inte om detta tillstånd beror på att man inte riktigt vågar ta ut något i förskott? Eller om det faktiskt beror på att en graviditet är något enormt. Ofattbart. Abstrakt. Ett mirakulöst under. Hur kan en liten blipp på under en mm växa och bli en människa? Hur kan allt detta fungera - varje liten avgörande del hamna på rätt plats i rätt tid i min mage? Det går inte att förstå och särskilt svårt är det (nog) så länge jag inte blir påmind gång på gång av hälsningar inifrån.

Nu är det alltså v 19. Snart halvvägs. Vi har levt med vetskapen om Dig i 97 dagar. Det känns som en hel evighet. En lika lång evighet är det kvar. Det känns ändå bra på många sätt. Den mentala resan, den där om att förstå vad som händer, den kräver tydligen sin tid. Jag vill dessutom hinna bli friskare och starkare tills du kommer.

Det coolaste som händer just nu om du visar dig vara en tjej är att äggen som du ska bära med dig genom livet skapas. Den vetskapen leder mig till extensiella frågor. Det ägg som blev Du är alltså lika gammal som jag och formades en gång i lilla lilla mig, blott 2dm stor. 29 år senare släppte de ägget och mötte sin prins och blev efterlängtade Du. Det är som att Du var förutbestämd redan när jag låg i min mammas mage. Jag blir yr av tanken.

På tal om yr..

Symptom:

- Yr, matt, svag och huvudvärk (lågt blodtryck)
- Näsblod
- Molande värk till och från
- 2 ggr sprattel från Dig <3
- Foglossning
- Myrkrypningar och kramp (B12-brist)
- Knäppa drömmar som jag minns
- Sömnproblem (pga foglossning och myrkrypningar/kramp i benen)
- Kissnödig gånger flera
- Mitt hår blir inte fett och mina naglar är starka
- Ömma bröstvårtor
- Tröööög mage
- Hjärtat slår tungt

Ang bilderna från appen reagerade jag på sista meningen för partnern. "Dela lika på uppgifterna i hemmet när barnet är fött", inte innan dess eller? Jag tycker att partnern kan göra lite mer under graviditeten, laga mat, hämta grejer och städa. Jag gör ändå något 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Något som orsakar mig smärta, sömnlöshet, magstopp och vitaminbrister. Jag gör det gärna, det är inte det de är frågan om men faktum kvarstår ändå - partnern kommer lindrigt undan och kan gott göra mer i vardagen (vilket min sambo gör)! Meningen står förstås med för att det inte är lika självklart för alla som det är för oss.

Av Karin - 23 november 2013 11:25

Igår hände det igen. 2 dygn efter första känningen av Pyret. Samma situation, jag liggandes med kurrande katt på magen. Igår kändes det tydligare och var ingen tvekan om saken. Ett sprattel i min mage. Jag fnissade till. Det känns lustigt. Som något väldigt litet sprattlar till, något som bara vore 3-4cm stort. Pyret är betydligt större förstås. Kanske är det vattnet som dämpar eller så är det bara en arm eller ett ben som sprattlar till? Hur som helst helt fantastiskt och jag glömde alla krämpor för en stund. Jag längtar verkligen efter att få känna mer av Pyret min lill* kvällsbebis <3 Jag hoppas att du får träffa (vår sjuka) kisse som du buffar på i april/maj, ni skulle tycka om varandra vad det verkar. Innan dess längtar jag efter att pappa ska få känna dig också. Finaste pappa. Kanske på vår utlandsresa i december, vad tror du om det Pyret?

v 18 (17+6)

Av Karin - 22 november 2013 17:42

Inatt vaknade jag av behovet att kissa, som vanligt. Efter kissen fick jag ont. Väldigt ont. Jag blev orolig för allt möjligt. Jag fick ändå inte en känsla av att "detta är akut" och efter ett par timmar somnade jag om.

När jag sedan klev upp bultade mitt huvud enormt. Det kändes som om jag hade stora pulserande blodådror som var på väg att brisera..

Min bm ringde lyckligtvis på förmiddagen ang ändring av en tid nästa vecka och jag passade på att nämna smärtan. Och även huvudvärken. Eftersom att jag ändå skulle till både KBT och sjukgymnast (pju) på vc idag tyckte hon att jag också skulle lämna ett urinprov.

Urinprovet visade inget men ska skickas för bakterieodling. Däremot. Lågt blodtryck (90/60 eller om det var 100/60). Lägre än förra gången och plötsligt fick min yrsel, matthet, svaghetskänsla och mitt bultande huvud en förklaring. Så nu är det de också..

Sjukgymnasten bekräftade egentligen bara att mina bekymmer var ungefär likvärdiga förra gången rent undersökningsmässigt. Men upplevelsemässigt är det värre och gör mer ont, så kunde det tydligen vara. Jag sa "vilken tur att det inte är foglossning än iaf" och hon tittade förvånat och sa "jo men det är de du har haft hela tiden". Jaha! Jag trodde att det var en grad värre problem än mina men nä foglossning under graviditetens första veckor lyckas jag med.

Nu märker jag att det är lätt att bli lite bitter över situationen. Jag måste försöka undvika det och hitta andra sätt att tänka. Det är lättare att få en depression igen när man har haft en tidigare och smärta är en riskfaktor. Även känslan av maktlöshet vilket jag ju känner nu. Lägger man dessutom till mitt senaste år så blir känslan av att återigen bli låst jävlogt tung. Jag känner oro för om jag kommer bli sämre och om jag inte kommer kunna arbetsträna innan förlossningen. Jag måste försöka sluta hetsa med dem tankarna, jag vet inte det än.

Jag hoppas att Pyret börjar att buffa omkring och påminna mig om varför allt händer... Saknaden efter Pyret var ju stor del av min senaste depression - NU är ju Pyret här!

Måndag den 2 dec är det RUL också. Vi vill få en lapp där det står om vi väntar en pojke/flicka nedskrivet. Den lappen ska vi sedan öppna vid ett speciellt tillfälle. Vid middagen t.e.x när vi (förhoppningsvis) firar att allt såg bra ut på RUL. Som en liten cermoni. Det känns mysigt tycker jag (och sambon också när idéen fick smälta lite) ;)

Är det för övrigt någon som klarar av blutsaft? Den luktar okej men det smakar fan utspätt blod i munnen i timtal efteråt. Urk!

På söndag är det v 19. Snaaart halvvägs.

Av Karin - 21 november 2013 11:41

Det är mycket som snurrar och mycket som är på gång. Jag behöver rensa bland mina insatser och motvilligt plocka bort några. Det dyker upp så mycket oförberett hela tiden och mina veckor fylls till bredden av insatser. Det gör mig faktiskt inte friskare. Min energi räcker bara till insatserna och dessa höjer inte livsglädjen. De tar energi men ger inget.

Jag förstår att man kan ha en sämre graviditet än min. Ändå tycker jag att jag har fått det onödigt krångligt. Jag har ont så att jag inte längre kan ligga på höger sida. Jag har ont så att jag inte kan gå ordentligt, jag haltar. Imorgon ska man undersöka om jag redan fått foglossning och om man kan erbjuda mer stöd.

Jag blir orolig för hur det ska bli. Jag är ändå bara i v 18. Snälla snälla lås mig inte ännu mer.

Angående myrkrypningar och kramper i benen hittade man B12-brist och jag äter nu 4 tabletter/dagen för att chockhöja. Det är antagligen därför jag varit extra trött den senaste tiden. Det är inte lätt för mig att avgöra eftersom att utmattningen redan gör mig trött. Tyvärr kan det ta flera månader innan det i benen försvinner..

Mitt cellprov kom tillbaka och innehöll fortfarande förändringar, dock bara lätta. Man gör inget mer under graviditeten utan tar nytt prov efter förlossningen.

Ovanpå detta så har jag inte skitit på flera dagar pga förstoppning. Jag stöttblöder näsblod. Katterna är sjuka. Jag bör vaccinera mig efter RUL och innan resan. Skaffa gravidförsäkring. Det svider/bränner så mycket vid samlag att jag måste göra gynekologisk undersökning och kolla om något är på tok där inne..

Sambon hjälper mig förstås med det praktiska men det allra mesta hamnar ändå förstås på mig. Ibland känner jag att männen/partnern kommer lindrigt undan i en graviditet.

Något fantastiskt!! Igår kväll kände jag Pyret. Min tunga klumpedunskatt låg och spann på min mage och plötsligt spratt det till i min mage, under kissen. Jag undrar om Pyret hälsade på honom med flit? Det var över snabbt och jag ville känna meeer på en gång men det kändes bara lite bubblande därefter. Detta positiva stycke får avrunda dagens gnälliga inlägg.

v 18 (17+4)

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6 7 8 9 10
11 12 13
14
15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25
26 27 28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se