Alla inlägg under oktober 2013

Av Karin - 31 oktober 2013 15:49

Jag ligger nerbäddad med snor i hela huvudet och en rivig hals.

Det är mycket som händer nu. Den där ilskan som jag skrev om. Den kommer inte bara från graviditetshormoner, jag är i förändring. Jag har anpassat mig länge nog, inte vågat säga ifrån, alltid varit den som hållt mig lugn och kontrollerad när andra exploderat, tagit mycket skit (på jobbet), fogat mig och försökt vara alla till lags och nu fullkomligt kokar jag. Det är en helt ny upplevelse för mig att bli så arg som jag har blivit den senaste tiden, på förhållandevis små saker. Jag har sällan blivit vare sig arg eller sagt ifrån. Jag har alltid lagt locket på och inte känt så mycket men detta vill jag åt. Jag vill våga säga ifrån när någon behandlar mig fel, jag vill känna att jag har rätt att brusa upp och stå upp för min sak oavsett om jag är ensam om den. Jag vill reagera i nutid och inte fyllas av ilska över tid.

Ännu ett nytt kapitel i boken mot att bli frisk (bildligt talat).

V 15 (14+4)

ANNONS
Av Karin - 29 oktober 2013 16:26

Jag borde ha en varningstext på mig "varning för plötslig ilska". Det är helt enormt vad förbannad jag blir. För allt och inget. Det är riktigt jobbigt. Jag blir arg så att jag får huvudvärk.

Och de här spökveckorna. Om de nu passar någon så är det iaf inte mig. Njutbart och lyckligt? Nej orolig och förbannad!

Kan vi snabbspola tiden så att jag får känna Pyret?

ANNONS
Av Karin - 29 oktober 2013 10:18

Ja det gjorde vi faktiskt igår. Vi har velat och funderat och varit tveksamma på än det ena, än det andra men igår skred vi till verket. Tidigare än planerat. En uppdatering på Facebook blev det. Det känns verkligare nu när alla "grattis" haglar in :) Det känns också verkligare eftersom att jag inte kan knäppa min jacka längre. Jag måste ta mig upp på stan. Det är väldigt få affärer som har mammajackor tycker jag, why?

Min skrivkurs går bra, riktigt bra faktiskt. Kanske kan det bli något av det där..

V 15 (14+2)

Av Karin - 28 oktober 2013 11:26

I går var det veckobyte och det betyder att vecka 15 är här. Vecka 15. Andra tredjedelen. Det låter långt. På något konstigt sätt hade jag landat i att vi fick vara "tidigt gravida", nästan lite "på-låtsas-gravida" men vecka 15 låter väldigt på riktigt. Ja jättesnurrigt tycker ni nog men så känns det. I övrigt känns det inte så mycket alls vilket gör det hela än mer overkligt. Vi har börjat berätta för vår omgivning efter att vi överraskade blivande farmor och farfar i helgen. De blev precis så chockade som vi hade hoppats på. Och väldigt rörda och tåriga. Farmor satt med nappen som de fick i handen hela kvällen <3

Symptom:

- Molande då och då
- Hugg i underlivet (aj! Någon annan som upplevt det)?
- Drömmar
- Skrockfull och nervös över saker jag normalt sett inte skulle vara (katastroftänk), läste att det är rätt vanligt
- Salt och surt står fortfarande på listan
- Starka känslor

Magen är inte lika svullen längre, även om den är som störst på kvällen efter middagen (när jag alltid hamnar i matkoma). Läste att det tar dubbelt så lång tid för kroppen att "smälta maten" nu än innan graviditeten. Det märks!

Pyret - är du en liten pojke som mamma tror (inte min mamma alltså - utan jag, crazy!)?

Av Karin - 26 oktober 2013 20:03

Jag vet att det aldrig är värt det i efterhand. Sekundernas sötma av det friska, vanliga livet lockar ibland för starkt. Särskilt om den andra inte vet eller förstår, särskilt om den andra är entusiastisk och menar väl med alla samtalsämnen och frågor. Särskilt när jag så gärna vill vara frisk. Men bittert åndrar sig den som sedan ligger utslagen ensam på övervåningen en lördagkväll, till det dåva ljudet av skratt och skoj nedanför. Om jag bara hade brytit i tid, då när jag faktiskt visste att det höll på att bli för mycket, då hade jag sluppit sus i öronen, ljudkänslighet, irritation, kroppsvärk, trötthet och yrsel.

Sekunder av friskhet har blivit minuter och ibland timmar. Efterlängtad friskhet gör mig sjuk och kostar dyrt.

V.14 (13+6)

Av Karin - 24 oktober 2013 19:54

Tårarna fortsätter att rinna ikväll. Jag har inte haft någon dålig dag på länge, varit glad och positiv men idag tvärvände humöret i och med samtalet med min kompis (förra inlägget).

Det får mig att fundera; 1). är jag överandträngd och trött? 2). Är jag hormonell? 3). Börjar jag bearbeta de 2 åren av ofrivilligt barnlöshet nu? 4). Blev jag berusad lycklig av graviditetens första hormoner? 5). Är det bara en tillfälligt dålig dag? 6). Håller jag på att bli sjuk (då blkr jag ofta ynklig och får tunga tankar)?

Alla alternativen är möjliga förklaringar. Men när jag tänker på det låter alternativ 3 logisk. När skulle jag annars ha bearbetat det? Såklart inte under tiden vi var barnlösa. Ännu är vi inte över bäcken men jag vet nu att VI KAN och det visste jag inte tidigare. Där låg min rädsla innan, att vi inte kunde, att det aldrig skulle kunna bli vår tur.

Nu blandas glädje med oro över att inte längre känna mig gravid. Nu blandas lyckan för att jag är friskare och vill framåt med dagar av att trilla tillbaka i överansträngdhetens trötta dvala. Nu blandas längtan med hat för den här staden. Med tankar om att jag vill börja om på nytt någon annanstans och rikta mitt hat för allt vad det här året har inneburit mot staden och dess invånnare. För att kunna skylla på något, vara arg på något. Lindra min egen skuld i vägen mot utmattningen.


(Bild google)

Av Karin - 24 oktober 2013 09:32

Året som har passerat har varit bortom helvetet men med ljusglimtar som kärlek och styrka. Utan detta år skulle vi veta mycket mindre om varandra, utan detta år skulle vi inte ha samma grund att tillsammans vandra vidare utifrån. Vi har varit i det värsta och vi har klarat det, på något sätt skulle jag inte vilja byta ut det. Men samtidigt, jag har aldrig upplevt något värre. Trots att det är osannolikt att dö av inre smärta kändes det just så och att jag idag sitter här i ett stycke känns överväldigande. Sagan som jag just fick höra la ett mörkt skimmer av bitterhet och ilska över mig idag. Flickan i sagan berättade att dem hade bestämt sig för att börja försöka bli gravida på sin bröllopsnatt och lyckats (!) och det absolut första graviditetstestet de tog visade ett plus på deras bröllopsresa. De har också köpt hus. Deras år har alltså innehållit allt det där, gravida på första försöker (på bröllopsnatten) och ett enda (ångest)-test visade plus på bröllopsresan och tillsammans ska dem nu bo i ett fint hus. Jag kan inte hantera det. Så mycket smärta mitt år har innehållit, så långt från deras saga att jag lite i smyg och absolut inte utskrivet såhär på nätet önskar att dem också kunde få känna på hur det kan vara att leva (eller typ inte leva). Och så skäms jag. Vilken ful ful ful tanke, att önska någon olycka. Tårarna strömmar ner för mina kinder och blandas med hulkningar. Jag tänker på all oro, på ångest och rädsla över att aldrig kunna få ett barn, jag tänker på vårt inställda bröllop - det som skulle ha blivit finast i världen, jag tänker på mitt 5 månader långa drogrus av den så kallade medicinen, jag tänker på avstängda känslor och tomt ansiktsuttryck och jag bara gråter över orättvisan som jag känner. Jag vill bara bort. Bort från den här äckligt fula staden och börja om någon annanstans.

Av Karin - 23 oktober 2013 14:33

Jag tittar mig i spegeln och ser den putande magen. Kan inte låta bli att le lyckligt och klappa på den. Så många gånger som jag på låtsats spänt ut magen och drömt mig bort, längtat och hoppats och i samma veva känt mig både knäpp och sorgsen. Nu är den på riktigt. Min mage med mitt Pyre i. Knepigt nog så är det rätt overkligt ändå. Trots att jag inte har mens. Trots att jag kissar på nätterna, trots att den molande värken påminner om en växande Pyre och trots att magen putar ut så känns det overkligt. Är det verkligen en riktig liten bebis, en sån som kommer ut och bara blir vår sen? Nja det känns väldigt märkligt. Tur att jag har 9 månader på mig att fatta..

Symptom:
- många kissar på ett dygn
- väldigt törstig
- Äter mycket mat och mellanmål ;)
- Molande värk då och då (mer sällan nu)
- Ömma, tunga bröst
- Andfådd

Illamåendet är borta, yrseln och svagheten likaså. Det kan komma någon sväng av illamående, som oftast orsakats av en lukt. Idag luktade det gammalt tantkiss och mens på den offentliga toa:n och då dök ett oproportionerligt illamående upp (urk!) Jag var sugen på fet mat tidigare i graviditeten (pizza, smält ost, chips) men det är borta. Jag vill ha hemlagad riktig mat och hellre surt än sött. Hellre en clementin än chips (det känns dock lite tråkigt;)

När jag gör högst ovetenskapliga tester så visar det att Pyret är en pojke. Faktum är att jag har börjat tro det. Första typ 10 veckorna var jag helt övertygad om att det var en tjej men efter det har jag smugit mig in på pojkspåret.. Vi får förhoppningsvis veta den 2 dec när det är dags för RUL.

Vem är Du som var stark nog att hänga kvar trots en svag kropp, besök på akuten och dimmiga uttrappningar av medicin? Älskade lill* Du.

Nedan syns de första inköpen. Ursäkta dåliga bilder, orkade inte fixa bättre ljus :) Allt är köpt på Kappahl. Jag gillar särskilt bodyn med ugglor och den retro-inspirerade längst ner.

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se