Alla inlägg under september 2013

Av Karin - 30 september 2013 12:23

"Jag saknar dig. Jag saknar DIG. Ofta". Orden får mina ögon att tåras även i skrivande stund och drar mig tillbaka till ett ögonblick när två personer möttes igen efter en sällsynt svår tid. Jag ville bara älta. Jag kunde bara älta. Det fanns inget annat i mitt medvetande än just det. Och du orkade inte längre lyssna, du hade längre ingen plats att förvara mitt ältande, det åt upp dig och du var nära att explodera. Jag såg det på dig så jag tystnade. Du drog dig undan mig. Jag hade ältandet i mitt huvud, det liksom sprängde mitt medvetande men vi åt många middagar under tystnad. Ibland försökte du prata om något men min frånvarande blick och det faktum att jag inte ens orkade försöka använda min mimik i ansiktet fick dig nog till slut att ge upp. Vi sa inget. Bara ljudet från besticken hördes. Men inom oss pågick det ett krig. Olika krig, skulle jag tro. Men födda ur samma kris. Som en klocka tickade du och jag noterade alla steg, du närmade dig och jag var orolig. En dag smällde det för dig, allt brast och det som inte längre hade en plats inom dig fyllde istället ett helt rum, ja kanske hela universum. För en stund. Nu var jag tvungen att vara stark. Hålla dig uppe, luta ditt huvud mot min trötta axel, torka dina tårar och stryka ditt hår från ansiktet. Du somnade tvärt, mitt i tårarna drog du några djupa andetag och somnade. Jag la täcket över dig och försökte somna, det gick inte. Istället låg jag i timtal och tittade på dig, lyssnade på dina andetag. För ett ögonblick lät det som att din kropp fortfarande kämpade, liksom väste ut det onda i häftiga andetag. Kanske var det så. Det var känslor av både oro och lättnad för mig. Det var såhär det skulle bli, det var nu du hade exploderat. Jag hade väntat. När jag gick längst den sandande vägen på väg tillbaka till dig morgonen därpå fick jag en konstig känsla, det kändes som att jag inte längre kände dig. Vem var du? Vad hade du gjort i virrevarret? När jag kom in satte jag mig vid din sida och du lät dig inte väntas, du ville vara nära, vi möttes i en lång kram och dina tårar rann nerför dina kinder. Tankarna om att jag inte längre kände dig försvann med detsamma. Du var samma vackra man. Ännu vackrare. Vi pratade om det som hade hänt och försökte förstå. Det kändes skönt för mig att för en stund prata om vad som hände med dig. Plötsligt, utan förvarning sa du "Jag saknar dig. Jag saknar DIG. Ofta" och blicken som mötte mig var tårfylld men så ärlig och kärleksfull. På en hundradels sekund förvandlades mina känslor och aldrig någonsin har tårar kommit så snabbt. Äntligen. I all smärta, i den avgrundsdjupa sorgen som denna helg innebar hittade vi så tillbaka till oss igen. Vackra vi. Vad som gjorde den största skillnaden för mig kan man nog länge diskutera. Var det närheten du gav mig igen? Var det att få vara stark för en stund? Var det lugnet i att se att du också var ledsen och uppriven? Var det lugnet i att den för mig väntade explotionen var förbi? Kanske för att en oro försvann? Det kanske var en kombination. Vilket som, så hände något med mig från den dagen. Vi är alla sköra, vi håller uppe varandra, i olika tider och på olika sätt. Vi är starka åt varandra när det behövs.


Jag blev gladare från den dagen när kärleken vann över sorgen.


-------


Texten ovanför är skriven av mig i mitten av april. Jag blickade bak i mitt bloggarkiv och hittade den igen. Den betyder mycket för mig. Vi möttes där igen, i ett virrevarr av känslor och frågor. Trots att jag fortfarande är sjuk och trots att jag fortfarande har en lång väg kvar att vandra så är jag inte lika sjuk som jag var då. Ibland känns det faktiskt skönt, om än väldigt sorgligt att bläddra tillbaka i arkivet och få just den insikten. Jag är mycket friskare idag, trots allt. Och jag bär vårt barn, vårt lilla Pyre. 


Jag längtar till imorgon, då kliver vi in i 2-siffrigt på riktigt, v. 11 (10+0). Pyret har hållit sig väldigt lugn, mina symptom är inte längre lika kraftiga och i korta sekunder oroas jag över det. Jag kissar fortfarande på natten, mina bröst ömmar, jag är trött och lättretlig och har problem med viss lukt- och smak. Det molnar inte riktigt lika ofta, kanske är det egentligen den enda skillnaden, den som ändå lyckas oroa mig en gnutta. I början av veckan molnade det ju under 1.5 dag men sedan har det varit väldigt lugnt. Jag hoppas att Pyret körde ett ordentligt växtryck och sedan var klar för resten av v. 10. Kom igen imorgon Pyret!

ANNONS
Av Karin - 27 september 2013 16:47

Ni som följer mig troget vet att jag tidigt i graviditeten (typ v 7) klagade över ryggont. Vi var på ett samtal om kub kort därefter och jag beskrev mitt problem för den barnmorskan. Hon var kolugn och sa att det var normalt eftersom att saker och ting mjukas upp och rör på sig. När jag nu nämnde mina problem för en annan barnmorska blev hon istället mer stressad eftersom att det kan innebära en extra risk om man får ont tidigt i graviditeten.

Idag pratade jag äntligen med sjukgymnasten och vi bokade in tid nästa fredag. De ska kolla om det är ryggen eller bäckenet och är det illa så finns det vissa hjälpmedel.

Idag har jag städat lägenheten, plockat i diskmaskinen och sorterat sopor samt cyklat en kort sträcka. Jag har så fruktansvärt ont att det känns som om ryggen håller på att slitas mitt itu. Jag kan knappt gå för värken är så kraftig. Jag tror att jag har överansträngt ryggen med de jag har gjort idag.

Jag hoppas verkligen att de hittar problemet och hjälper mig nästa vecka. Det är 7 månader kvar av graviditet (punkt), kommande månader är såklart de som i vanliga fall ska påfresta mer på kroppen. Jag kan inte låta bli att bli lite oroad. Det jag minst av allt skulle behöva är att bli "låst" i min egen kropp eller sängliggandes. Jag kommer liksom från 8 månader av sådant tillstånd. Jag vet att jag går händelserna i förväg men hur ska jag inte när jag ligger orörlig i v 10?

Det finns förhoppningsvis hjälp att få.

Till något roligare. I den lila appen så får man se statistik för hur långt gången man är. Det är lätt att stirra sig blind på delmålet "v 12-13" men faktum är att dessa ynka veckor som har gått utgör en ganska stor procentuell del. Häftigt.

Idag är det för övrigt prick 3 veckor till KUB. Hjälp vad jag längtar. Det är också lite nervöst att få siffror på sannolikheten för olika sjukdomar. Låg eller hög risk. Främst vill jag se så att allt är okej, alltså att Pyret är levnadsduglig.

Jag läste också att missfallsrisken faktiskt minskar för varje dag som passerar. Det kan man också tänka på när delmålen känns avlägsna. Varje gång jag somnar minskar risken att Du ska lämna oss. Och Du är förresten ett plommon nu. Ett fint plommon i min mage.

ANNONS
Av Karin - 26 september 2013 12:08

Igår hade jag molnande (växt)värk hela dagen och idag har det fortsatt. Jag undrar så vad som händer just nu? Jag råkar veta att Pyret ska dubblera sin längd de kommande 3 veckorna, kanske är det en växtspurt där inne? Mysig tanke!

Igår fick jag tips från bm om behandling mot hemorrojder (ja en av graviditetens baksidor - i dubbel bemärkelse). Jag var på apoteket idag och frågade lite tyst om hjälp. Ville varken skrika ut ordet "gravid" eller "hemorrojder" bland alla människor. Det gick sådär. Hon som hjälpte mig tycktes tro att jag var hörselskadad och tog i för kung och fosterland. Hon läste bipackssedeln högt angående graviditet samt berättade ingående att det gör ont att föra upp stolpiller i analen.. Ja hon tycktes berätta det både för mig och alla andra som råkade befinna sig på apoteket.

Jaja värre saker har ju hänt men särskilt skoj var det inte. Vissa saker delar man helst inte med random folk på ett apotek!

Av Karin - 25 september 2013 10:46

Ät inte en tallrik frukt innan sängdags, det mångdubblar dina kissbesök OCH det gör dig väldigt irriterad.

Igår var jag på stan igen och gick i 3 butiker. Jag var såklart väldigt trött efter detta men lyckades ändå slänga ihop en ordentlig middag på kvällen. Middag är något som jag inte kunde få ihop tidigare, jag kunde liksom inte organisera momenten och visste inte vart jag skulle börja. Igår lagade jag lins- och morotsbiffar och potatismos.

Efter detta var det bara skrutt kvar av mig. En tidig sovkväll gjorde sig behövd och jag åt en tallrik frukt precis innan. 20.30 la jag mig, vid 21.35 hade jag kissat 4 (fyra!) ggr och därför inte kunnat somna. Jag var ju så jäkla trött. Vid det här laget började jag också bli irriterad. Eller ja riktigt arg faktiskt. Till råga på allt insåg jag att jag hade hunnit bli hungrig.. igen. En timme senare låg jag frustrerat och vände mig i sängen, tröttheten var enorm, kissbesöken hade uppgått till 7 st på 2 timmar, det kröp i mina ben och ryggen värkte (ja jag har kontaktat sjukgymnast nu). När sambon sedan la ner sitt huvud på sin kudde och somnade bums blev jag tokarg. Jag var ju skittrött. Jag hade för ont i ryggen för att ligga på rygg, för ont i brösten för att ligga på sida, för kissnödig för att överhuvudtaget hinna somna och dessutom har jag nog fått hemorrojder (redan!). Jag la märke till den där galna ilskan som man kan få som gravid. Jag tyckte att livet var bra orättvist. När sambon fnissade till när han hörde mig slänga av mig täcket för 8e gången för ännu en kisspaus ville jag slänga ut honom genom fönstret (sorry).

Det positiva i kråksången är ju att detta trots allt är symptom på en graviditet. Heja Pyret!

Note to others: även om man varit ofrivilligt barnlös under en tid så får man klaga under en graviditet. De krämpor som eventuellt kommer är inte roligare för att man har längtat i många år. Faktum är att det är en ganska knepig tanke överhuvudtaget. "Men var glad nu, du är ju gravid" har jag förstått att flera tidigare ofrivilligt barnlösa har fått höra när de beklagat sig över foglossning eller kräkattacker. Det är en ganska intressant grej..

Person 1: blir gravid på andra försöket och beklagar sig senare över ond rygg. "Stackars stackars".

Person 2: har under åratal levt i skräck och rädsla över att aldrig få uppleva en graviditet. Har kanske fått hjälp via ivf och efter otaliga tårar och mörka perioder blivit gravid. Denne beklagar sig över ryggont. "Var glad nu, det är detta du längtat efter".

Nej det är ett barn jag har längtat efter, precis som person 1.


//nu blev jag tydligen irriterad igen



(Bilder fr google)

Av Karin - 24 september 2013 15:24

https://www.youtube.com/watch?v=smaQdrbzz90&feature=youtube_gdata_player

Länken ovan visar ett klipp med Eva Åsberg som är professor i stressrehabilitering, hon berättar om utmattningssyndrom. Jag tycker att spiralen som hon beskriver är enkel att förstå och visualiserar det som hände mig. Jag saknar däremot en del saker; dels handlar det inte alltid om arbete (bristen av arbete är ofta förenat med stor stress), det kan också handla om en känslosam stress (som ofrivillig barnlöshet) med mera. Men den är enkel och tydlig.

Av Karin - 24 september 2013 09:10

Äntligen ny vecka. Det största denna vecka står inte med i den lila appen som jag publicerar här men på annat håll. Pyret räknas denna från vecka som FOSTER.

Symptom:
- Pendlande humör, lättretlig
- Ett jävla kissande
- Ömma bröst
- ballongmage eftermiddag/kvällstid
- ökad oro (pendlar mellan att tro att allt är toppen till att Pyret inte längre lever där inne)
- Molnande värk i magen till och från
- Äter konstant, hungrig
- känslig för lukter, smaker
- trött
- fisig i magen (nu fiser jag inför sambon men jag säger "oj Pyret fes" ;)

För övrigt så tänker jag ofta på att jag vill vara frisk. Saker som jag längtar efter att kunna göra. Oftast är jag positiv, nu är medicinen (=giftet) ute ur kroppen och jag är mig själv, jag har förutsättningarna för att kunna bli frisk. Jag ser fram emot den rehabilitering jag har framför mig, istället för att vara bitter över de 4 månader som medicinen tog från mig och framförallt de lidande den gav. Jag ser tiden fram till årsskiftet som den läkande tiden. Jag är medveten om att Pyret ger mig skjuts framåt (iaf mentalt) - det gör mig också medveten om att jag är sårbar.

Heja mig, Pyret och ovärderlig sambo
??? Nu kör vi.

Av Karin - 23 september 2013 11:42

Nu har det börja krypa i mig. Tiden går långsamt men ändå bockar vi av vecka för vecka. Jag längtar till vårt kub, det är 24 dagar kvar dit. Direkt efter kommer vi att åka till mina föräldrar och veckan efter det till sambons. Då ska den glada nyheten avslöjas. Ibland undrar jag om min mage kommer att avslöja oss redan när jag kliver ur bilen men jag antar att den kommer att lugna ner sig lite framöver.

Hur som helst, se vilka fina nappar vi har beställt. Hur överraskade tror ni att de blir när dem öppnar ett paket med en sådan napp i? :)

Måtte allt gå bra bara. Pyret du har väl gjort dig ordentligt hemmastadd?

Av Karin - 22 september 2013 17:04

Imorse när jag vaknade tänkte jag "är drt tisdag idag?". Det har förstås kommit att bli min favoritdag, den dag då vi byter vecka och får läsa massor av ny information om Pyret i magen. Jag råkar veta på förväg att v 10 innebär ett viktigt delmål och därför längtar jag lite extra.

Ni som följt med mig vet att min senaste vecka har varit tung. Förra lördagen slutade jag med medicin och det har varit otroligt jobbigt. När det var som värst låg jag stilla i sängen, åt och drack i sängen och blundade i 24 timmar. I torsdagskväll hade min sambo fotboll och på fredagskvällen hade hans jobb en festkväll ihop.

Under kvällen när jag satt här ensam (dagarna är rätt långa eftersom att jag har varit sjukskriven i 8 månader) så smög sig nya känslor på. Oro. Ensamhet. Jag kände mig ensam och orolig. Här låg jag i min ensamhet och mådde dåligt medan mannen var på baluns med jobbet. Ett sms med orden "jag känner mig lite ensam älskling" var allt som behövdes. Han gick ut på studs och kom hem till mig och Pyret. Allt kändes mycket bättre när han kom hem <3

v 9 (8+5)

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3 4 5 6 7 8
9 10
11
12
13
14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se