Alla inlägg under januari 2015

Av Karin - 25 januari 2015 22:16

Hemma hos föräldrarna och tar en paus. Vet faktiskt inte hur stort behovet är egentligen. Känner mig inte helt under isen ändå, vilket är konstigt efter den enorma ansträngningen som varit. Har jag blivit så pass mycket friskare och orkar mer nu? Eller har jag inte "fallit klart"? Vågar knappt tro att jag blivit såhär mycket friskare. Känns som ett för stort och hastigt steg i tillfrisknandet. Ingen vore gladare än jag om det var så förstås. Ingen vet heller hur osannolikt det vore med ett sådant 7-milakliv, mer än jag.

Läste ett inlägg som ptfia skrivit för lite sedan. Och grät. Hon jobbar 100% OCH klarar av att göra saker vid sidan om. Hon är frisk. När jag läste hennes text slog det mig att jag också kommer att bli frisk en dag. Och då började jag gråta. Jag hade glömt det.

Jag vaggas liksom in i det sjuka. Lägger all min energi och hela mig på min dotter. Låter vansligt kanske. Tro mig, jag har funderat många varv. Men hon behöver mig och jag vill inte tumma en millimeter på hur mycket hon får. Jag har inte haft något som är för mig på ett par år ändå och jag mår gott av henne. Att hon är nöjd och glad gör mig belåten.

Jag hoppas kunna göra något nu under veckan hos mina föräldrar. En klippning eller inköp av efterlängtad ny kamera. En tur i klädbutik eller träff med vän. Tyvärr blir dessa roligheter nästan måsten och då förlorar de sitt syfte. Får se vad jag orkar och vill.

Förstås en del saker som gjorde mig ännu sämre tidigare som är borta/bättre nu. Tex är sköldkörtenvärdena bra, det är betydligt mindre ammande (2ggr/dygn nu mot typ 8-10ggr/dygn tidigare) och bebis rutiner är bra. Nu när vi är hos mormor och morfar sover hon plötsligt mellan 21-05 utan uppvak, ammas och somnar sedan om med mormor. J.I.P.P.I Jag tror också att min kropp behövde lång tid på sig efter graviditet och förlossning, inte konstigt med tanke på hur dålig den var innan men inte heller något som någon informerar om (typ ens läkare).

På tal om förlossning. Jag håller inte tätt med tampong sedan dess, måste ha binda också. Någon mer med de problemet? Jag antar att det är "heeeeelt noooormalt" (som allt annat mellan himmel och jord och graviditetsprylar).

ANNONS
Av Karin - 21 januari 2015 20:44

Nu har vår tjej fått attityd minsann. Bestämd och envis är hon också. Och alldeles älskvärd förstås. Hon kryper numera runt hejvilt och det är svårt att hålla koll på hennes upptåg. Nyligen fyllde hon 8 månader och hennes högsta önskan verkar vara att bara ställa sig rakt upp. Hon har provat ett antal gånger, vilket reulterat i en och annan mindre olycka. Pju.

Hennes nyaste påfund, som både prövar tålamod och oroar är att matvägra. Eller rättare sagt, hon vill bara äta själv med fingrarna. Hon får förstås gärna äta själv, om det inte vore för att vi har hela frysen full av diverse puréer..

Ikväll har jag i vild förtvivlan slängt ihop biffar av kyckling/broccoli - purén vi hade i frysen. Med förhoppning om att hon istället kan plocka i sig den när kycklingen intagit fingerplockvänlig form. Gjorde även omelette och hade i annan puré i, även det går ju att äta själv.

Hörrni! Är det en fas? Eller är det såhär nu? Är det slut på skedmatandet? Vad ger ni andra för mat när denna tid är kommen? Jag gillar verkligen att ha mycket klart i frysen, såna tips mottages gärna!

ANNONS
Av Karin - 16 januari 2015 12:25

Jag går på knäna. Livrädd för att orsaka mig själv långvarigt bakslag men liksom oförmögen att ändra något i den hektiska situationen vi befinner oss i.

Undrar samtidigt om mina sköldkörtelvärden har blivit knas igen och väntar på provsvar.

Även om det vore så, så vet jag att jag under en lång tid överskridit min energinivå. Och att jag under flera veckor har tänkt "bara detta också", "bara lite till", "snart får jag vila". Men jag har aldrig kommit dit, till vilan. Sak på sak har hänt som behövts fixas.

Vi har fått angenäma problem, bud på lägenheten före visning. Också extra mycket huvudbry, tänkande och analyserande. Sådant som är riktigt jobbigt i en trött hjärna. Men oundvikligt. Stora beslut som ingen vill fatta i mitt ställe, förstås. Min hjärna som har svårt att hänga med och ibland har jag känt "skit samma, sälj bara" för att i nästa stund tagga till och gå i gång på att få en bra försäljning.

Jag längtar efter att allt är klart, visning för spekulanterna (innan den officiella visningen), den eventuella budgivningen, besluten och kontrakten. Jag längtar också tills att vi har någonstans att bo dit vi flyttar om 2 månader. Vi har en hyresrätt på gång men det är ännu inte klart.

Nästa vecka åker jag 40 mil till mina föräldrar, jag och lillan. Jag längtar efter att få sova och få hjälp. Att få ta igen mig, bryta och backa bandet. Jag går på ren vilja sedan långt tillbaka och är, ärligt talat helt slut. Känslan av influensa, total orkeslöshet, matthetskänsla i benen, halsont varje dag, huvudvärk, oroliga tankar. Jag kännee så väl igen symptomen. Fan. Jag vill orka mer. Så många jag vill träffa. Så mycket jag vill göra.

Och en sak till.
Fy fan vad jag hatar att vara sjuk.

Av Karin - 15 januari 2015 13:13

Hörrni! Stort tack för alla tips om sömnen! Ni hade alla rätt, taaack! Vi fick ta några hunddygn och vrida Lillans dygnsrytm rätt och det funkade förvånansvärt snabbt ändå. Första kvällen var en plåga, som slutade med att både liten och mammis grät.. Vi ville förstås inte fortsätta vår kamp efter det men bestämde oss för att vara konsekventa och andra kvällen var redan bättre än första och 3e var bra. Under flera dygn/någon vecka sov hon bara 10 timmar totalt sett per dygn (mot 14-16 normalt för hennes ålder).

Hon har nu, kors i taket, sovit 4 hela nätter i rad och somnat runt 21-tiden och vaknat först mellan 07-09. Hon har förstås massor av sömn att ta igen, så det lär väl inte fortsätta såhär ljuvligt. Men just nu njuter vi! Hon vaknar inte längre efter någon timme och är pigg utan det flyter på bra!

Tack för att ni fick oss att inse vad vi behövde göra!

Jag har fått en del frågor om vad vad vi ger Lillan för mat, eftersom att hon bara får hemlagat. Nu har vi massor av mat, bli inte stressade. Bli inspirerad eller skit i det ;) Jag skriver vad vi har i frysen just nu;

Lunch/middagsmat;
- sötpotatis och köttfärsröra med lök och persilja
- högrev
- kyckling med broccoli och purjolök
- sötpotatis och röda linser-röra
- torsk i sås (havremjölk, dill och ägg)
- torsk, kokt potatis och sås i ett
- köttfärssås med lök, tomat & basilika
- spagetti i tomatsås
- potatisgratäng (kokt potatis & havremjölk med persilja)

Grönsaker
- Broccoli
- majs
- zucchini
- morot
- palsterbacka

Mellanmål;
- Äggstanning (ägg, havremjölk & dill)
- Pannkakor (havremjölk, ägg, skrädmjöl, rapsolja och palttunnbröd)
- omelette med zucchini
- bröd (havremjölk, skrädmjöl, linfrön, sesamfrön)
- gröt (havremjölk, skrädmjöl, palttunnbröd, rapsolja, kokosolja & fruktpure)

Efterrätt/mellanmål;
- äpple, banan, blåbär
- äppel, hallon, banan & melon
- äppel, kiwi, päron
- äppel, päron & kanel
- äppel, päron & morot
- äppel, banan & palsternacka
- äppel, päron & broccoli
- äppel & melon kokade i bitar (perfekt att plocka med)
- jordgubb, melon, hallon, banan och kikärtor

Rapsolja eller kokosolja häller vi på när maten är uppvärmd.

Det mesta fryser vi in i småkluttar/portionskluttar. Vissa saker, tex efterätter fryser vi in i glasburkar. En burk räcker till alla mål under 1.5 dag. Varje morgon plockar jag upp lunch, middag och mellanmål och slipper bry mig mer om det. Maten finns liksom klar så fort Lillan är hungrig. Utöver att jag slipper stressa i sista sekunden känner jag mig trygg med att Lillan får varierad kost och inga tillsatser alls. Dessutom blir det billigare!

Viktigt att veta för den som blir stressad är att vi är två. Jag håller koll och planerar all mat och hittar nya recept men det är sambon som köper allt jag frågar efter. Vi hjälps sedan åt att skala, koka, skriva etiketter och portionera i frysen.

Jag skulle tippa att vi behöver göra mat 1-3 ggr / månad sedan vi fick upp ett lager i frysen. Det behövs bara kompletteras lite då och då. Igår ville jag göra pannkakor till mellanmål, då gjorde jag en stor sats när jag ändå var igång och frös in 10-15 portioner. Lillan var nöjd med att få äta på egen hand under tiden.

Så gör vi. Hur gör ni? Kom gärna med mattips!

Av Karin - 10 januari 2015 10:15

Alltså våra sömnproblem vet inga gränser. Hjälp oss, snälla ni!

Vår lilla somnar gott, till synes för natten oftast runt 22-23 (igår klockan 21 - det var rekordtidigt i hennes 7 månadersliv). Hon sover som en klubbad säl i sin sojälsäng i max en timme, då vaknar hon plötsligt och är aspigg. Vi har provat olika sätt att bemöta det där uppvaknandet på men aldrig lyckats få henne att somna om igen förens efter fleeera timmar. Det är som att hon tar en powernap och sedan är på gång igen.

BVC säger att hennes biologiska klocka är fel. Hon har enda sedan tiden i magen varit en nattaktiv bebis. BVC tyckte att vi nu skulle ta några hundnätter/veckor och försöka ställa henne rätt.. Men huuuuur?

Igår flöt tiderna på alldeles utmärkt under hela dagen men trots det vaknar hon ändå på kvällen igen och är uppe halva natten. De senaste dygnen har hon förutom att somna sent (vid 01-02), dessutom vaknat vid 07-08. Alltså galet lite sömn för en sån liten bebis.

Hjälp oss! Har ni några tips och/eller tankar?

Av Karin - 6 januari 2015 12:57

Önskar ibland att jag hade min turboknapp, trots att jag vet att den var sjuklig.

Dagens energi sträcker sig till det som måste göras, bara tråkiga saker. Städa, rensa inför mäklarbesök och kommande visning, samtal med bank och med facket om min anställning. Febrilt söka ny bostad och tänka tusen tankar om vi bör hyra eller köpa och vart, hur stort och hur mycket lån vi klarar av? Hur kommer det bli med min återgång till jobb?

I samsurum av tankar snurrar saker ofta till sig; operationen i februari, tankar på cancer och en eventuell oförmåga att bära ett barn dyker upp och sprider skräck, nya prover på sköldkörteln måste lämnas och jag undrar om det verkligen är riktigt bra ännu, sjukskrivningen som FK trasslar med och pengar som vi kanske förlorar stör mig, inte bara för egen del utan pga den bristande logiken i systemet och samhället som inte tycks ställa upp när människor behöver det. Tänker att jag inte orkar gå den vägen mer, att vi skiter i sjukskrivning och bara förlorar pengar på en gång istället. Mindre meck och mindre irritation så. Min förlovningsring är förstorad och klar hos gyveleraren sedan november, inte en endaste stund har jag haft möjlighet att ta bilen dit och hämta den. Sådant som jag tidigare kunde slå ihop med tusen andra ärenden och snabbt bocka av blir nu liggandes under lång tid, en ständig påminnelse om att jag inte kan välja själv längre.

Tänker på hur länge sedan det var jag gjorde något roligt. Något för min skull. Tänker på hur banala saker jag skulle kunna räkna in på det kontot. Efter att under lång tid inte ha kunnat gjort något. Åka och handla, jobba och träffa kollegor man gillar eller ta en joggingtur, en sväng på stan och en fika med en vän.

Förstår att idag är en sån dag när jag saknar friskhet.

Ändå imponerad över hur mycket jag orkade och klarade av att göra under 3 veckor kring jul. Mer än på 2 år. Förstår också lömskheten i just det, att känna glädjen i att vara på väg att bli frisk, att rusa för snabbt, snubbla och bittert bli liggande. Jag har gjort det så många gånger under min sjuk- och rehabiliteringstid. Jag bromsar därför, så gott det nu går i den situation vi befinner oss i. Och just därför kan jag bara göra sådant som måste göras. Och just därför känns det så förbannat trist.

Jag är trött idag.
Men bortsett från det skulle jag vilja gå ut ur denna (jävla) lägenhet och krypa upp i ett soffhörn hos en kompis och känna mig frisk. Så länge sedan. Längtaden som brinner i mitt hjärta. Ovissheten i vad som egentligen blir rätt. Hur ska jag bli frisk? Kan jag göra på något annat sätt? Inget stöd har jag någonstans, försöker tappert på egen hand. Allt läggs förstås på dottern och min rehabilitering kommer långt ner i prio. En dag som denna undrar jag hur det kommer att påverka mig på längre sikt?

Läser igenom inlägget och ser att mycket skit har hopat sig. Försöker tänka sådär nytt som jag har lärt mig. Vad jag jag göra för att förenkla det som känns svårt?

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se