Alla inlägg under april 2014

Av Karin - 30 april 2014 09:31

Mer förvärkar idag och en del av slemproppen har kommit ut. Min mage är åt det lösa hållet och har så varit den senaste veckan, kroppen håller alltså på att tömma sig.. I mitt fall väldigt behagligt i kontrast till förstoppningen som jag medicinerar mot.

Märkligt nog känns allt nästan mer overkligt nu än för några veckor sedan.

Bjussar på en sprängfärdig magbild från 40+0 och två nya Karin-målade tavlor till samlingen!

ANNONS
Av Karin - 29 april 2014 08:05

Idag är bf-dagen kommen! 100% av den här graviditeten har passerat. Den är klar, fullständig och det är tänkt att Pyret ska komma ut idag. Vårt första datum, det som räknas efter menscykeln var 1 maj, därefter pendlade vi mellan 26 april och 1 maj på våra tidiga ultraljud. På RUL:et i typ v. 20 satte dem sedan vårt definitiva bf till den 29 april. Och här är vi nu. Fantastisk!


Igår var vi hos läkare på specialistmödravården. Det var ett inplanerat möte för att stämma av mitt mående och även kolla om jag min livmodertapp var mogen. En oro hade börjat gnaga hos mig som jag berättade om och fick hjälp med, återkommer till det senare i inlägget. Läkaren frågade om mitt mående och ärligt talat tycker jag att allergin överskuggar det jobbiga med graviditeten, kombinationen är förstås ingen höjdare heller. Man blir i regel mer känslig under graviditeten och allergin har verkligen tagit hårt på mig i år. Jag är inne, alltså helt och hållet inomhus och blir ändå väldigt dålig. Det positiva är väl att det flyttar fokus från graviditetsfrustrationen som många känner vid den här tiden.


Jag berättade för läkaren om min oro. Jag har under hela graviditeten haft ont inuti fiffin, de få gånger vi har provat att ha sex har jag känt av det. Det har varit en brännande, svidande känsla som varit helt outhärdlig och vi har därför inte kunnat ha sex. Ungefär halvvägs in i graviditeten så sökte jag för detta och läkaren berättade då för mig att jag var överkänslig mot gravidhormon, att jag var röd, irriterad och känslig i slemhinnorna i fiffin. På undersökningen i förra veckan gjorde det otroligt ont, jag la verkligen hela mitt fokus på att andas mig igenom smärtan. Det värsta var inte alls att hon drog i livmodertappen utan att hon överhuvudtaget rörde sig inuti fiffin. Efteråt gjorde detta mig orolig. Hur skulle det gå? Det ska liksom passera något långt större än ett finger där igenom.. Läkaren igår tryggade mig väldigt mycket och sa först och främst att den här överkänsligheten är en ganska vanlig reaktion men att det sällan eller aldrig har någon påverkan under själva förlossningen. Bedövningen som finns att tillgå bedövar även den smärtan. De allra flesta med denna överkänslighet tycker att undersökningar likt den jag gjorde är mer jobbig än förlossningen utifrån den här smärtan specifikt. Det kändes skönt att höra och jag strök min oro angående detta.


I onsdags i förra veckan var jag helt omogen, tappen var bakåtvänd och gick inte att komma in i. Läkaren drog då i tappen för att frigöra hormon som skulle påskynda mognaden. Så till gårdagens undersökningen. Ner med byxorna och upp på britsen, fötterna ihop, knäna isär och mina knutna händer under rumpan för att vinkla upp bäckenet ordentligt. Hon kände tappen, den var numera framåtvinklad (inte helt förstås - då föder man) och den var lite öppet. Tillräckligt för att hon skulle få in ett finger och känna på Pyrets huvud. Det har alltså hänt en del sedan förra veckan, jippi! Hon kunde förstås inte säga hur lång tid det är kvar ändå, hon sa att det kan starta inatt och det kan dröja.. Och inatt har det ju inte startat som ni märker ;)


Läkaren frågade hur jag ville göra framöver, bli igångsatt, få en ny tid för träff etc men vi kom överens om att jag hör av mig om jag helt tröttnar ihop och inte orkar mer. Det känns som att det är en bit dit ändå. Jag är lite knäpp för jag tycker att det var jobbigare runt v 35-37 än nu, trots att det såklart är tyngre, otympligare och gör ondare nu. Då var det både jobbigt och långt kvar, nu är det jobbigt men händer när som helst.. Det är lättare att hantera psykiskt tycker jag. Vi får väl se hur länge den där "över-tiden-frustrationen" håller sig borta.


För nu är det otroligt tungt, helt vansinnigt tungt faktiskt. Igår kom jag inte upp från britsen utan en armkrok, jag lovar att jag hade legat där än idag om jag inte hade fått hjälp. Magmusklerna är sönderslitna och badbollen med den stora bebisen ivägen för allt. När jag går (=vaggar) känns det som om bäckenet och fogarna inte ska orka med tyngden från överkroppen - himla märklig känsla.


Jag tror att Pyret kommer i helgen, nedan ser ni inkomna gissningar. 3 har strykts, i alla fall datummässigt och antagligen viktmässigt eftersom att Pyret uppskattades väga 3.600gr redan förra veckan..


”C” (spyor.blogg.se) 18 april, 3320gr, 50cm


”Spågumman” 22 april, 3250gr, 49cm


”Mimmi” (varvindar.bloggo.nu) 26april, 3500gr, 49cm


Min gissning, 30 april, 3685gr, 52cm


”Libra” (minbebis.com/blogg/libra) 1 maj, 3400gr, 51cm


”Anna” (vilsendagar.wordpress.com) 1 maj


”Maria” 3 maj, 3250gr, 49cm


”Fertilitetsresa” (fertilitetsresa.blogg.se) 3 maj, 3200gr, 49cm


”M” (varvagtilldig.blogg.se) 4 maj, 3380gr, 51cm


”A” (ilngtnsvrld.blogg.se) 6 maj, 3350, 50cm



Och vitkmässigt, 22kg upp. Helt otroligt! Jag är inte så stressad över det faktiskt, kanske mer ett medvetet val än en faktiskt känsla men ändå. Jag är mer orolig för om mina höfter och bäckene för alltid blivit bredare. Jag växte som bekant ur mina vanliga jeans redan innan v. 10 (!) pga höfternas snabba växarresa. Det skulle kännas lite tråkigt om jag inte kunde ha någon av mina gamla jeans igen... Och dyrt! Men vi tar det som de kommer, tänk vad min kropp har klarat av - lite bredare höfter är väl egentligen inget högt pris.


Så.. hörs vi igen innan eller efter att Pyret kommit, vem vet :)

ANNONS
Av Karin - 25 april 2014 16:32

Det där pillandet och dragandet i min livmodertapp verkar inte ha haft någon större effekt. Inte någon som resulterar i förlossningsstart i alla fall. Jag har otroligt mycket sammandragningar/förvärkar men dem är nästintill smärtfria. Molnar lite ibland men absolut inte regelbundet. Det blir nog så att vi på morgondagens undersökning får veta om förra gångens pillande gav någon effekt alls. Hoppas att livmodertappen åtminstone har börjat vända sig framåt och att det isf händer ännu lite mer efter måndagens "pill".

Pill låter väldigt fredligt för övrigt - det kändes inte fredligt.

Jag har märkliga matsug. Ibland inget alls, en känsla av osmak och illamående. Vissa dagar blir det ingen ordning alls på matintaget, nästkommande dag är det som att kroppen tar igen och äter desto mer. Jag är mest sugen på mackor, fil och kräm. Även pannkakor och hör och häpna.. Snabbmakaroner med riven ost, grillkrydda och ketchup. Inget jag normalt sett skulle äta, eller ens komma på tanken på att äta. Grymt o-sugen på protein -urk! Jag kan tänka mig att kroppen vill kolhyderatladda och trots att den säkert skulle må bättre av lite annan mat så tvingar jag den inte. Jag litar på att den vet vad den gör och jag hoppas att förlossningen startar en bra "matdag" :)

Kom att tänka på för ett år sedan.. Det hade då gått 3 månader sedan min krasch och jag var på väg neråt, bortåt och ifrån. Ifrån allt vad liv och leverne kan liknas vid. Vid den här tiden ställde vi in vårt bröllop som var färdigplanerat och bokat in i minsta detalj. Min värld brakade fullständigt. Bröllopets datum var min enda fasta punkt där och då. Det var min hållhake och min anledning till att alltid försöka lite till (på gott och ont såhär i efterhand). Jag fattade inte vad som hände med mig, vad som hade hänt, kunde inte se hur jag skulle ta mig tillbaka till mitt ångest-jobb och inte heller hur jag skulle kunna tillåta mig att misslyckas genom att låta bli. Och barn. Skulle vi någonsin berikas med barn? Jag var så orkeslös och svag att jag blev uppgiven när jag blev kissnödig och behövde resa mig från soffan. Huvudet sprängde. Tankarna virvlade och tycktes aldrig stanna eller avslutas i något konkret. Bara virrevarr. Allt smått var enormt och oövervinnerligt. Alla frågor för svåra att svara på; hur ville jag ha min potatis? Jag visste inte, kunde inte ta ett beslut, inte ens om potatis. 


Jag tror faktiskt inte att det hade gjort så himla stor skillnad där och då om jag hade fått veta att vi ett år senare skulle gå i väntans tider. Det hade varit alldeles för långt fram i tiden. Sekunderna var långa som dagar och dagar var helvetiska vinterhalvår, det långa perspektivet var omöjligt att ta in när nutiden var fruktansvärd. 


När jag tänker tillbaka såhär i detalj på hur det var, då ser jag förstås också utvecklingen mot mitt tillfrisknande. På hur mycket bättre jag mår idag trots att jag fortfarande är sjuk. Att jag är väldigt mycket friskare idag. Det finns stunder av liv nu - det fanns det inte då. Och det finns hopp och tro framförallt och en förståelse för vägen jag måste vandra, en acceptans och oftast till och med en tacksamhet över att det drabbade mig såhär tidigt i livet. Att jag får en chans att leva mitt resterande liv på ett bättre sätt. 


Det enda jag inte försonats med är att jag inte kan få bli frisk NU när vi väntar vårt barn. Det är en stor frustration kring det. En oro för hur det ska bli, om jag ska orka med. En sorg och en ilska över att det vi så länge har längtat efter ska styras eller i alla fall påverkas av sjukdom. Att jag inte bara kan få bli fri nu, släppt från sjukdomens klor. Jag har lärt mig min läxa. Jag kan väl få gå nu? Gå ut i livet med min bebis och min familj..


v. 40 (39+4)

Av Karin - 24 april 2014 10:07

Vår lilla skatt beräknas väga 3.6kg nu. Enligt appen skulle hon väga 3.4kg så hon har gottat till sig (eller mamma har gottat till sig rättare sagt) ;) Det var en helt normal vikt och allt ser bra ut. Skönt!

Läkaren gjorde sedan en undersökning för att se om jag var mogen och det var jag inte. Livmodertappen var bakåtlutad och inte framåt som när den är "på gång". Hon pillade och drog i tappen för att frigöra de hormoner som startar förlossningen. Aj som satan vad ont det gjorde.. Det var bara att blunda, fokusera och andas. Men smärtan kom lite som en chock, trodde inte att den "enkla grejen" skulle göra så ont.

På måndag har vi tid hos läkare som ska stämma av min ork och mitt mående. Hon ska dessutom kolla om jag är mogen (det var planen från början - idag var bonus). Tyvärr är det en annan läkare då, jag gillar henne vi träffade idag (det var hon som skrev vår förlossningsplan också).

Nu ska jag försöka sova ikapp nattens förlorade timmar.. Jävla allergi. Tydligen är det sämsta pollenåret på 20år här -bra tajming..

V 40 (39+1)

Av Karin - 23 april 2014 21:53

Idag klev vi in i v 40 (39+0) och hade en bokad träff med bm. Vår vanliga bm var sjuk så vi fick en dam som vi aldrig träffat tidigare. Jag beklagade mig över min allergi, den gör mig innestängd om dagarna och ofantligt trött (ofantligt ännu mer trött!). Det ihop med slutspurten på graviditeten är tuff, måste jag säga. Jag sa också att jag har känt Pyret lite mindre de senaste dagarna men att jag ändå känner henne rejält vid vissa tider och inte känner mig orolig. Bm tyckte ändå att vi skulle ringa till förlossningen för att höra om extra kontroll. Innan dess tog hon magmått och det var oförändrat sedan förra kontrollen och hade bara ökat 1cm vid kontrollen dessförinnan. Hon kommenterade detta högt med en fundersam/oroande röst, som jag såklart sög till mig...

Vi fick komma upp på förlossningen direkt efter bm-besöket och lades in på ett rum och kopplades till sån där maskin som mäter bebisens hjärta och mammans ev värkar. Jag kände av att Pyret stramade på rejält och tryckte sig uppåt mot revbenen. Något nytt som jag känt av mer de senaste dagarna. Jag skulle senare få veta att det jag kände var rätt regelbundna förvärkar och att det var de obehaget jag kände, inte Pyret. De frågade om värkarna som uppmättes gjorde ont men det tyckte jag inte, det molnar och stramar men gör inte direkt ont. Jag låg sedan och tävlade med procenten på värkarna och blev lika glad varje gång som de uppmätte 100%. Plötsligt kändes det lite mer på riktigt...

Bm sa "ja vi får se vad dessa mätningar betyder, kanske är det på väg att starta".

Starta? Ska jag få föda barn?

Efter flera timmar kom äntligen läkaren och gjorde ultraljud. Pyret sprätte omkring så mycket att läkaren inte kunde mäta henne ordentligt. Det som gick att se, mängden fostervatten, flödet i navelsträngen etc var bra men med tanke på att mitt magmått inte ökat och att jag upplevt mindre aktivitet så får vi komma tillbaka imorgonbitti. Då ska dem viktuppskatta Pyret och kolla så att hon mår bra även på så sätt.

Vilken dag det blev. Jag åkte hemifrån vid 15 för ett rutinbesök hos bm och kom hem från förlossningen vid 21...

Så vi hörs efter kontrollen imorgon (om jag inte föder barn förstås.. Hihi nä det tror jag inte -eller?).

Nu blir det ett försök till välbehövlig sömn. Avslutar med dagens v40-bilder (ojoj!)

Av Karin - 21 april 2014 18:16

Här är bf-gissningarna, första i raden har redan strykits. Sorry C ;) Nästa gissning är imorgon och av smeknamnet att döma låter det onekligen hoppfullt :)

 

”C” (spyor.blogg.se) 18 april, 3320gr, 50cm


”Spågumman” 22 april, 3250gr, 49cm


”Mimmi” (varvindar.bloggo.nu) 26april, 3500gr, 49cm


Min gissning, 30 april, 3685gr, 52cm


”Libra” (minbebis.com/blogg/libra) 1 maj, 3400gr, 51cm


”Anna” (vilsendagar.wordpress.com) 1 maj


”Maria” 3 maj, 3250gr, 49cm


”Fertilitetsresa” (fertilitetsresa.blogg.se) 3 maj, 3200gr, 49cm


”M” (varvagtilldig.blogg.se) 4 maj, 3380gr, 51cm


”A” (ilngtnsvrld.blogg.se) 6 maj, 3350, 50cm

Av Karin - 21 april 2014 14:39

Kändes avigt redan imorse när jag vaknade. Hade sovit jävligt illa. Igen. Bara slumrat och vaknat hela tiden. Frustrerad över att tröttheten inte vinner över otympligheten. En del förlossningstankar också. Och superallergisk, svårt att andas, snor och kliande ögon. Bebisben på lungorna, mellan revbenen och kissnödig. Näsblod. Suck och stånk vad tungt det är att vända sig och att ta sig upp.

Somnade om en stund på förmiddagen. Sambon var iväg på fotboll. Det gnager lite också, i ärlighetens namn. Han kan leva som vanligt, springa runt och göra roliga saker. Jag ligger strandad och glor.

Ville göra något och med få alternativ blev det storkok. Ett storkok av biffar som jag märkte började gå förlorat. Och jag blev dessutom hungrig utan att hitta någon snabb lösning mitt i matlagningen. Magen hård av sammandragningar. Humöret började tryta när jag försökte rädda biffarna men inte lyckades.

Sista plåten biffar slängde jag åt helvete. Trött och arg. Sur över att dagens pott energi lades på ett misslyckat storkok. Sur över att jag inte kan sitta utomhus i det fina vädret. Sur över att allt i ansiktet kliar och kladdar. Dessutom sur över att jag surar ihop och blir ledsen över banala saker. Humörssvängningarna är jag ovan vid. Att pendla mellan gårdagens känsla av lycka och dagens irritation och ledsamhet är ju galet.

När kommer duuuu Pyret?
(V 39, 38+5)

Av Karin - 20 april 2014 17:37

Kändes länge som om den här dagen aldrig skulle komma. Men nu är den här. 271 dagars graviditet har passerat - 9 stycken är kvar. En-siffrigt alltså. Ja till bf såklart, när Pyret tycker att det är dags att komma är en annan sak.

Vi hade ju beställt henne till i torsdags ;) Jag tror att hon stannade kvar när hon kände av mammas "kalla fötter"..

Funderar en del över att min kurator (som jobbar på fertilitetsenheten/kvinnokliniken) sa till mig att bebisar tenderar att bli lugnare i magen innan det är dags för förlossning. En vansklig sak att säga tycker jag. Kanske påverkar kvinnor att inte kolla upp om fostret rör sig mindre.. Vad tycker ni?

Vi har lagat en hel del frysmat och känner oss riktigt duktiga. Detta har vi gjort;

- 15 portioner spenat- och fetaostpaj
- 15 st burgare/biffar (qourn, fetaost, persilja)
- 8 portioner canneloni med spenat och ricottaost
- Taccopaj

Detta har vi kvar att göra;

- Lins- och morotsbiffar
- Qournfärssås

Som ni ser är det vegetarisk kost och dessa rätter är favoriter hos mig. Jag tror att vi kommer njuta av att kunna ta upp färdig mat den första tiden med Pyret.

Vi har sedan ett par månader tillbaka provat "Linas vegetariska matkasse" och jag måste slå ett slag för den. Eftersom att måltiderna är till för 4 personer får vi alltid mat över, mycket trevligt! Kul med ny inspiration i matpåsarna och fräscha rätter överlag. Tänker att man kan köra på det ett tag och samla på sig nya idéer för att sedan ta en paus (om man vill). Vi hade verkligen tröttnat på de rätter som vi gjorde vecka efter vecka...

Fick hem vårt Babynest i helgen och nu är det nytvättat. Vi har tänkt att få in vår lukt i det inför Pyrets ankomst och lägger det nog i sängen efter att vi klivit upp. Köpt en pandakudde har vi gjort. Tvättat och städat i Pyrets rum (igen). Lagt en lapp i BB-väskan med det som ska packas ner precis innan vi åker, i övrigt är den redo.

Vi fortsätter alltså boandet i väntan....

V 39 (38+4)

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29 30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se