Alla inlägg under augusti 2014

Av Karin - 27 augusti 2014 17:15

Jag ser att ni fortfarande tittar in här, trots att inläggen glesnat avsevärt. Jag har så mycket att berätta och skriva om egentligen men tiden är dyrbar. Som ni vet.

Pyret är i alla fall drygt 3 månader och alldeles ljuvlig. Hon är stabil, glad, trygg, social, lättsam och nyfiken. Hon gråter och skriker i princip aldrig och gjorde inte som spädgris heller. Ibland har jag undrat om det är något fel på henne men hon är nöjd och tillfreds med livet och jag läser hennes signaler långt innan det behöver bli skrikfest, så trodde läkaren och bm när jag frågade.

På 3-månaderskontrollen vägde hon knappt 6.8kg och var 64cm lång. Lång tjej! Hon bubblar av skratt och har vände sig från rygg till mage en gång vid 2.5 månad men har sedan glömt de trixet ;) Hon håller i saker, plockar upp bollar och annat som ligger bredvid och är stabil i nacken. Hon kan nu "sitta" i knät med lite stöd. Hon tog tag i en boll när hon låg på magen nyligen.

På tal om signaler. Är det någon av mina läsare som har erfarenhet av EC? EC står för elimineringskommunikation, lite slarvigt kan man kalla det för "tidig potträning".

I korta drag handlar det om att bebisar, redan som precis nyfödd kommunicerar när hen behöver uträtta sina behov och det gäller mat, sömn såväl som kiss/bajs. Det är upp till föräldrarna om en vill se och agera till bebisens kommunikation. I många andra länder är barn blöjfria långt tidigare än i Sverige. Här har vi (generellt sett) råd att köpa blöjor mycket längre. En nackdel med dagens blöjor är att de är för bra. Låter knäppt kanske men barnet tappar kopplingen mellan att kissa och bli blöt i blöjan, för dagens blöjor är torra länge. När det har gått 2-3 år så får de flesta föräldrar kämpa med att göra barnet blöjfri, det finns ingen anledning för barnet att kissa/bajsa på annat sätt än i blöjan.

Det finns också många andra fördelar med tidig potträning; barnet tömmer blåsan bättre och småskvätter inte som barn gör i blöjan. Det i sin tur är bättre för blåsan och för att förhindra urinvägsinfektion och andra infektioner. Det är förstås också bra att bli blöjfri tidigare med tanke på miljön, på röda stjärtar och eksem. En stor bonus är att det stärker kontakten mellan bebis och föräldrar och att man kan kommunicera långt innan barnet har ett språk.

EC är inte resultatinriktat. Man berömmer alltså inte barnet för kiss och bajs och straffar inte heller om det uteblir. Det är naturligt och bebisen ska inte lära sig att man kissar eller bajsar för att göra föräldern nöjd (så som jag ofta upplevt att föräldrar gjort med sina typ 3-åringar, apploderat kiss i pottan).

Det hela handlar om att lära sig se/höta de signaler som bebisen ger ifrån sig och att då erbjuda pottan istället. En kan tex göra ljudet ksssksss för att bebisen ska koppla kiss till språket.

Jag har skådat några ångestfyllda 3-4 åringar som pikats och påhejats vid potträning och jag tycker att detta verkar himla bra. Ingen stress eller hets, utan tidig kommunikation. Många barn är blöjfria redan vid 1 års ålder andra innan 2 med hjälp av EC. Läs mer om detta här; http://ecsweden.se/ Tänk vilken massiv skillnad i blöjor till vårt sopberg på jorden..

På tal om blöjor och sopberg. Är det någon som har erfarenhet av tygblöjor? Vi har en tygblöja hemma och även ett "inlägg". Någon som har tips? Vad är mest praktiskt? Smidigt? Billigast?

För den som vill läsa om hur någon annan gör med tygblöjor kan jag rekommendera bloggen Underbaraclara. Kan inte länka från mobilen, ni får googla. Hon skrev för ett par dagar sedan om tygblöjor.

Vi slänger drygt 2 ica-påsar med blöjor i veckan, gånger 4 veckor = 8 påsar per månad. Gånger 1 år = 96 påsar med blöjor... Gånger 3 år = 288 påsar med blöjor.. Ett barn. Gånger alla barn i min stad.. I Sverige.. I Europa.. I världen.

Det är inte hållbart.

Kom gärna med tips :)

Av Karin - 18 augusti 2014 11:26

Jag tittar på min dotter som jollrande ligger och greppar saker på golvet. Värms av hennes skratt och plötsliga glädjetjut. Tårarna rinner när jag tänker på att hennes liv precis börjat, samtidigt som någon annans just slocknar.


Jag minns beskedet som igår, trots att hon kämpat ytterligare 5 år i striden mot cancern. Cancern som fullständigt tagit över hennes kropp och in i det sista försöker att släcka hennes livsglädje. Kvar av henne finns bara skinn och ben och läkarens ord om att inget längre finns att göra. Inga behandlingar finns kvar att prova och allt hopp är ute. Kvar finns bara döden. 


Jag undrar hur man inväntar den? Hade jag velat veta en tid jag har kvar att leva? Jag funderar på hur man hade velat leva den sista tiden, vad man hade tänkt på och önskat. Tankarna vävs ihop med min sjukdom. Den som hindrar mig från att leva fullt ut nu men som kommer att ha lärt mig att leva på rätt sätt efteråt. Jag tänker på hennes barn. Jag tänker på hennes barnbarn som ännu är för små för att tydligt minnas henne när de bli äldre. Mitt hjärta skaver av just den tanken. Hon älskar sina barnbarn gränslöst och det är just dem som fått henne att orka lite till. Men de kommer inte att minnas henne. Hon kommer att missa deras uppväxt, skolstart och galna upptåg. Ensam kvar i huset blir hennes man och jag tänker på honom. Hur fortsätter man när ens bästa vän sedan årtioenden har forsvunnit? Hur fyller man tomrummet och ger mening åt att fortsätta leva?


Hur lever man livet när man vet att man snart är död? Vad säger man till någon man vet snart ska dö?


och hur kan det enda självklara i livet vara det mest fruktansvärda?


Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards