Direktlänk till inlägg 16 januari 2014

Den gravides bekännelser

Av Karin - 16 januari 2014 11:08

Det här inlägget lämpar sig dåligt om du är känslig för detaljer om intima åkommor.


Jag har sällan beklagat mig över min mage i bloggen. Vilket är väldigt märkligt. Den förtjänar verkligen att nämnas och gnällas över, många gånger om. Jag har alltid varit trög (magmässigt alltså), året innan min krasch var det sämre än vanligt och jag skulle senare få veta att det berodde på någon substans som utsöndrades- eller inte utsöndrades i tarmarna vid långvarig stress. En tid efter min krasch började jag på akupunktur och akupunktören sa att han fick starka signaler från min mage. Akupunkturen hjälpte mig faktiskt och under några veckor var hela bajseriet i de närmsta en fröjd. Jag började med "medicin", som jag ogärna kallar för medicin eftersom att jag blev sjukare av den än innan. En av de 27 biverkningar som medicinen gav mig var förstoppning. Jag fick medicin mot de som medicinen orsakat och av den mådde jag hemskt illa. En tid senare blev jag gravid (halleluja), hör och häpna om tarmarna återigen och än mer än tidigare tackade för sig. Denna gång med ett nytt uttryck. Smärta. Jag kvider, slutar andas och ibland skriker till av smärtan som toabesöken ger. Antagligen luftfickor, dessutom trångt i magen nu när platsen behövs åt mer än bara bajs. Så att säga. 


Min underlätta-toabesöken-lista;

- Kiwi

- Råa morötter

- Mörkt bröd med fröer

- Musli

- Katrinplommonjuice

- Frukt (dock inte banan)

- Grönsaker 

- Olivolja i lite av varje

- Vatten

- Promenad

- Messmör


Dessa bajsproblem har kommit med mer än smärta som följd; hemorrojder och sprickor. Aj för det också och trots att det egentligen inte är konstigare än någon annan fysisk åkomma tar det emot att prata om problemen på det ständigt fullproppade apoteket...


Utöver bajsproblemen finns det en hel del annat, som alla gravida kvinnor liksom missat att berätta för mig. När jag i mitt stilla sinne trodde att 9 månader utan mens var en befrielse skulle jag istället få lära mig att "gravida flytningar" får en att längta efter mens. Mens som, i alla fall för min del, kom regelbundet och var över på en vecka, framstår i jämförelse som en rätt behaglig tillvaro. Istället blöta, rikliga flytningar som lyckas leta sig ner på benen, trots trosskydd. Passar här på att slänga in ett tips; om du är orolig för att dina rikliga flytningar (Yes, I´ve been there), lägg i en binda i trosan, om bindan blir blöt och tung är det läge att ringa bm eller förlossning - då kan det vara fostervatten som läcker. Om inte, ja då har du välsignats med riklig gravidflytning. Grattis!


Uppstötningar. Nu börjar det bli trångt om utrymme i magen och det betyder att magsäcken (och dess innehåll) pressas uppåt. Det resulterar i uppstötningar. För min del bubblor som jag kan känna hela vägen upp och som jag sedan andas mig igenom för att slippa få som en kräkning i munnen. Urk. Det betyder vidare att jag inte kan ligga på sida, varken höger- eller vänster för då åker maginnehållet som en jojjo. Jag kan förstås inte heller ligga på mage. Jag måste helt enkelt ligga på rygg, hela tiden. Jag har börjat med gavicon, som bortsett från att det är som att dricka body lotion både till smak och konsistens funkar riktigt bra. Den som många andra mediciner har dock ett minus (förutom den otäcka innhållsförteckningen), den minskar effekten av järnmedicin. Järnmedicinen i sig ger mig uppstötningar och jag hade mer än gärna släckt den biverkningen med uppstötningsmedlet men si det gick inte för sig, för då uteblir järneffekten. Hej å hå.


Som om uppstötningar och att endast kunna ligga på rygg inte räcker som sovbegränsningar lägger jag även till stickningar i benen. De är svullna av vätska och varje natt tvingas jag kränga på mig de tighta knähöga stödstrumporna för att lindra bultandet. Detta är tro det eller ej ett uppskattat avbrott som väcker liv i min hand- och handled som vid den här tidpunkten börjat domna bort till följd av karpaltunnelsyndrom, som också det är en gravidåkomma alla glömde nämna.


Sex. Ja ni reagerar nog över det något magplacerade ordet i sammanhanget och tyvärr är det också så det känns. Jag saknar sex och jag saknar närhet. Men med tarmarna fulla av bajs, rumpan full av sprickor och hemorrojder, trosan full av flytning, ett glappande bäckene och en hård badboll framtill är jag faktiskt inte riktigt upplagd. Och det är synd.


Med dessa sanningens ord om graviditetens baksidor har jag nu alltså gått in i v. 26 (25+1 idag). Det är 103 dagar till bf och jag längtar till att den siffran om några dagar är 2-siffrig. Nästa mål är v. 29 som innebär starten av den sista trimestern och förstås v. 30 för det känns "på riktigt". 


Så välkommen v. 26, bara du väger upp ovan tråkigheter med buffar från Henne så är det okej.



 
ANNONS
 
Maria

Maria

16 januari 2014 12:01

Hej jag har ett bra tips till dig och din tröga magen. Jag är själv gravid i v.29 och magen har också för mig varit väldigt jobbigt. Jag köpte ICAä's Bran Flakes som jag äter varje morgon och jag blir grymt bra i magen av den. Rekommenderar den varmt...fungerar verkligen bra. Lycka till/ kram

http://www.enrastlossjal.bloggplatsen.se

Karin

16 januari 2014 15:02

Åh tack - det ska jag absolut prova :) Välkommen hit förresten, minns inte att du skrivit tidigare iaf :) Lycka till med din graviditet också.
Kram

 
Bella

Bella

16 januari 2014 12:58

Usch, Karin! Låter riktigt bedrövligt. Mycket av det du nämner känner jag igen men långt ifrån allt. Ingen nämnde det för mig heller. Iofs hade det väl inte spelat någon roll mer än att man varit förberedd. Om man nu kan bli det :P
Vi kämpar på, för oss själva med sjukskrivningen i sig och i graviditeterna och allt de medför.

Längtar tills jag också känner sparkar som belöning.
Kramar Bella

http://bellabellam.blogg.se

Karin

16 januari 2014 15:00

Kanske tog jag i för mycket i min beskrivning, ville bara berätta att det inte alls behöver vara rosaskimrande. Jag är ändå tacksam över att inte lida av illamående och kräkningar som du - usch, det måste vara olidigt :( Ja bökandet i magen är en ljuv påminnelse, hoppas du får känna snart!
Kramar

 
A

A

16 januari 2014 13:11

Känner igen det där med trög mage. För mig varade det bara en kortare tid under första och delvis andra trimestern. Nu lägger magen av vissa dagar men som tur är kommer den ihåg sen och det brukar inte vara större problem än ordentligt med magknip. Det som funkade för mig var nötter. Mängder av nötter.

Uppstötningarna känns också igen men för mig funkar gaviscon superbra där och det tar jag innan läggdags och tur det för med stora magen som trycker så kan jag inte andas om jag ligger på rygg.

http://ilngtansvrld.blogg.se

Karin

16 januari 2014 15:03

Jag har hört talas om nötter men jag är lite känslig och dessutom inget stort fan av nötter så jag har inte provat. Men tack iaf för tipset :)

 
Ingen bild

Maria

16 januari 2014 18:53

Jag tror det finns flera anledningar till att folk inte pratar öppet om allt, framförallt för att man inte gärna vill klaga när andra drömmer om att äntligen få ett svagt plus. Förstå mig inte fel men vi vet som sagt sällan vilka resor andra gjort och vill inte vara otacksamma. Känner igen en hel del av det du skriver men tycker ändå att "någon" varit rejält överjävlig mot dig, som om det inte varit tillräckligt redan.

Stor kram från en orolig själ som knaprar järntabletter och sysselsätter sig med korsord och satsar på att ha fötterna på en pall ;-) när det är dags för en stund på toaletten

Karin

17 januari 2014 11:30

Det är en fin tanke och jag hoppas att det är så ibland men min upplevelse är inte att folk tänker på "om andra ev går igenom ofrivillig barnlöshet" när de pratar. Iaf inte så länge man fortfarande är ung, kanske spekuleras det mer ju äldre man blir? För min/vår del förändrades mycket först när folk fick veta - innan dess kom det många "grodor" som utgick från ovissheten om vår situation. Då när allt antogs vara bra.

Främst tror jag att det är väldigt intima grejer att berätta om och det gör folk ogärna (pratar om sitt bajs, sin anal och sina munkräkningar;)

Är du orolig för bebisen?

Kram

 
C

C

16 januari 2014 22:16

Jadu, graviditetens baksidor. Det där med sex saknar jag som en tok. Vi hade sex någon gång i början men sedan fanns det verkligen inget sug och nu efter förlossningen så är man sydf och har avslag och jag saknar det ännu mer! Det är en viktig typ av närhet som försvinner men finns inte suget så kan man ju inte göra så mycket åt saken heller.. Kramar

http://spyor.blogg.se

Karin

17 januari 2014 11:34

Verkligen en viktig typ av närhet i en relation.. Men som du säger kan man inte tvinga igång den. Lite närhet i olika former kanske kan trigga igång lusten dock, ligga nära och duscha ihop tex. Men att vara nysydd är förstås en historia för sig, det får ta den tid det tar helt enkelt. En dag när "allt fallit på plats" vaknar lusten igen. Håll ut ;)

Kram

 
Bella

Bella

17 januari 2014 17:14

En helt annan fråga Karin... Vet du hur det blir med din föräldrapenning nu när du varit sjukskriven en längre tid? Jag började kolla idag och fick panik eftersom jag varit sjukskriven över 6 månader nu och det såg inte speciellt bra ut. Ska prata med min handläggare nästa vecka också för att stämma av...
Vill du inte svara här kanske du kan maila på bellabellam@hotmail.com

Många kramar, Bella

http://bellabellam.blogg.se

Karin

17 januari 2014 18:19

Hej Bella,
Jag fick panik i höstas någon gång över just samma sak, skrev t.om ett inlägg om det och fick svar från personer som sa sig vara handläggare. Frågade även en kompis till mig som var i precis samma situation som jag (lika lång sjukskrivning, samma diagnos och även nygravid). Hennes handläggare skrev då ett lugnande svar som gick ut på att föräldrepenningen utgår från de året man jobbade och den inkomsten är den som ligger till grund. Det som man fått under sjuktiden är ju ersättning och inte inkomst så det låter rimligt tycker jag :)

Jag blev helt lugnad av svaret jag fick då och har inte tänkt mer på det. Hoppas att det stämde (och om inte kan jag inte göra något åt det).

Hoppas att du får bra svar!
Kram

 
Ingen bild

Maria

17 januari 2014 18:36

Ang öppenhet så absolut inte säkert att folk är beredda att prata problem med anal och kräkningar. De som inte är gravida pratar man sällan sådant med då det sällan intresserar dem, de som försöker bli gravida vill man inte gnälla över sådant som i jämförelse är ett tillstånd de är bredda att göra allt för att befinna sig i för det leder till den efterlängtade bebisen. Forum för dessa samtal hittar man nog främst på nätet i trådar som skapas kring olika dilemman och åkommor. Upplever så olika under mina graviditeter också så hade inte alls känt igen mig i lika mycket med vår äldsta tjej, jämfört med den här gången. Det kan vara skönt att veta. Varje grav är unik även med samma mamma :-)

Oro, ja värre än tidigare grav men tack och lov hjälper tjejerna mig att flytta fokus.

 
Bella

Bella

17 januari 2014 20:59

Tusen tack för svaret Karin! Hoppas innerligt det stämmer. Kram Bella

http://bellabellam.blogg.se

 
Hannanas

Hannanas

18 januari 2014 23:29

Haha, usch vad jag känner igen mig! =) Men jag har lite tips också!

Järntabletter och magproblem - Nu vet jag inte vilka järntabletter du tar idag men det kan vara ett tips att ändra till Hemofer, de är sååå mycket bättre för magen. Man måste ta fler men jäklar vilken skillnad det gjorde. Magen har skött sig exemplariskt sedan jag bytte.
Uppstötningar - Det enda som hjälp för mig är att undvika att äta några timmar innan sänggående. Jag brukar försöka ge mig själv iaf 3 tim (helst fler) innan jag lägger mig. Och det är bättre att ligga på vänster sida än höger (minns inte varför).
Stickningar i benen - Extra magnusium. Jag tar 2 extra tabletter om dagen och det gjorde skillnad redan efter 2-3 dagar.

Jag hoppas att något av ovanstående kan hjälpa dig =)

http://minbebis.com/blogg/hannanas

Karin

19 januari 2014 19:51

Hej,

Tack för dina tips! Är du ny läsare? Känner inte igen ditt alias. Välkommen isf :)

Oj ingen mat 3 timmar innan sänggående - då hungrar jag ihjäl. Jag äter ofta ;) Gaviscon funkar bra mot uppstötningar men tyvärr tar den bort effekten av järnmedicin (var 3e kväll får jag lida lite).

Jag har ingen magnesiumbrist. Hade dock B12-brist och fick medicin, dock kan skiten i benen vara kvar lång tid efter. Nu tror jag mest att det beror på vätska, är svullen.

Kram

 
M

M

21 januari 2014 17:16

Känner igen mig i allt du skriver och tyvärr följer de ju med under resten av graviditeten också.
Har dock stödstrumpor hela dagarna och sover utan på nätterna vilket har fungerat bra. Sjukt jobbigt att få på sig strumporna nu när magen är i vägen:)
Kram

http://www.varvagtilldig.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se