OMG! En kväll/natt och förmiddag borta var ljuvligt! Det måste vi göra oftare. Alla verkade må riktigt gott av det. Bebis. Farmor och farfar. Och vi. Jag tror nästan att jag blev räddad.

Hade sovit så lite den senaste tiden att jag inte somnade de senaste nätterna, låg vaken i timtals. Helt uppstissad och kunde inte koppla av. Detta avbrott var guld värt. Amen!

Kommer knappt ut eftersom att vår lägenhet kapslar in mig. För tungt att bära bebis och vagn om dagarna när vi är hemma och kvällarna rinner liksom iväg. Så lite nya intryck, jävligt lugna såna var himmelriket. En natts sömn ovärderligt.

Fick mig att inse att katten nog måste få fortsätta sitt liv på ett bättre ställe. På landet antagligen. Hon väcker oss minst 1 gång varje timme nätterna igenom. Farmor var helt trasig idag och sa "det är ju helt horribelt, ni kan inte leva så, katten är den största hälsorisken i ert hushåll". Farmor är annars timid med orden men nu tog hon i så att hon sprack. Rätt har hon också. Får nog inse det. Stackars min misse :(

Hur som. Natten gick strålande för alla inblandade. Bebis var glad och sov. Hon verkade inte bry sig det minsta över vår frånvaro (eeh nehe?) och vi fick vara på tu man hand en kväll och morgon. Jösses vad värdefullt för relationen!

Tack för peppande kommentarer <3