Antagligen var det en hel del som spökade för mig som faktiskt inte berodde på utmattningen, åtminstone sedan sommar/höst 2014, även om jag då var livrädd för att det var just utmattningen som gjorde mig sämre. När det senare visade sig vara sköldkörteln.

Sedan vi flyttade har mitt liv blivit så jäkla annorlunda. Nästan helt tvärtom. I förra staden orkade jag göra något max en gång i veckan och de där "något" åts oftast upp av tex BVC eller något annat o-skoj.. Jag kom oftast inte ut överhuvudtaget utan var inne med Lillan från morgon till kväll och likadant dagen därpå och jag träffade nästan aldrig någon utöver Lillan och sambon. Det känns jäkligt främmande nu och jag undrar hur jag ens höll mig över ytan när jag levde så.

Nu är vi ute flera gånger varje dag och jag gör minst en grej varje dag. Ofta flera. Jag kan dessutom handla, träffa folk och röra på mig litegrann. De senaste veckorna har jag gjort massor, mer än på ett år sammanlagt, kanske 2 år... Det är ju helt vansinnigt (fantastiskt!)

I bakgrunden de senaste veckorna har det ändå funnits några knepigheter som ibland gör mig rädd, ibland fundersam, vaksam och ibland.. livrädd.

Jag försöker utröna om det tillhör sköldkörteln/medicineringen och jag hoppas på att få svar om några veckor när jag ska få träffa specialister. Jag försöker också, halvt förfärad, utröna om det är en släng av utmattningen som gör sig påmind. Men jag kommer inte så långt i mitt utrönande. Det går liksom inte ihop, jag får inte ihop symptomen med känslorna och signalerna..

Jag försöker bromsa mig nu men knäppt nog känns det så jäkla omöjligt att göra -ingenting- längre. Och hur bra var jag inte på det förut? Hur fixade jag det då? Dessutom, så mår jag sämre och sämre när jag vilar. Och jag undrar, håller jag igång för att undvika det? Jag vet att det kan vara en utmattningsgrej (men tycker inte att jag har massa andra symptom). Jag har också läst att såna beteenden kan härledas till sköldkörteln. Så mycket klokare blir jag inte..

Det ena eller det andra. Hur ska jag bete mig? Vad blir "rätt"?

(Only the sky is the limit - and it's beautiful)