Vinden susar tag i dörren och regnet piskar mot fönstren. I ljuset från datorn, med ett glas vatten på bordet, uppstigen efter otaliga sömnlösa varv i sängen - trots trötthet, tankarna vinner till slut och behovet av att skriva erövrar kroppens lust att sova. 

Behovet var tankar om bröllopet. Snart går vi in i maj och aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle vara såhär dålig fortfarande. Hur mår jag i juli? Om jag bara kunde veta. Jag kan se dagen framför mig och jag hoppas naturligtvis att jag verkligen får uppleva den. Att jag kan vara där. Att jag kan njuta. Inte plågas av trötthet och oro. Jag vill inte se tillbaka på bilder på mig i bröllopsklänning och tänka åh här var jag sjuk. Trots att min rädsla stundtals vinner över det goda är det bröllopet som drar mig framåt, det är min frizon, det jag kan tänka på när mycket annat känns hopplöst svart. Bröllopet är en milstolpe innan ivf. Något lyckligt att fästa blicken på när inget annat skänker blicken ro. Men just inatt lämnar det mig sömnlös.

Det vore för klassiskt att skriva att vinden har mojnat och att regnet nu har avtagit, jag tänker inte skriva så. Inget har förändrats, på inget sätt kan jag försköna något. Det blåser fortfarande och regnet piskar de gräs som nyligen räddats från snön. Det är bara så det är.

Maktlöshet. Det var det ord som plitades ner. Maktlöshet inför min situation. Kampen mellan huvud och kropp frustrerar mig, att jag inte förstår vad som händer irriterar mig och min vilja att göra rätt, välja rätt väg skapar stress för min okunskap att ens förstå vad som är rätt. Lamslagen av trötthet idag finner jag mig själv analyserandes, är det överansträngning eller depression? Livrädd för att lyssna på kroppens behov av att sova och stanna inne, livrädd för att inte tvinga mig ut i blåst och regn för att avverka några kilometer, livrädd för att falla i depressionens avgrundsdjupa hål. Kroppen lyder inte hjärnan längre och hjärnan för den delen – den är i samma betydelse en del av kroppen.

Otillräcklighet, ett annat ord som skaver. Så mycket otillräcklighet. Som vän, som sambo, som medborgare, som ledare, som tjej, som kvinna, som någon som är attraktiv. Otillräckligt fertil. Otillräcklig ork. Otillräcklig kropp. Otillräcklig förmåga att förstå, att acceptera, att hålla mig lagom.

Jag ska lära mig lagom, ett tredje nyckelord.  I lilla landet lagom finns det många människor som inte gör precis det, som gör mer än lagom och som sedan mår mer än lagom dåligt, eller mindre, beroende på hur man ser på det.    

Vad är motsatsen till maktlös? Maktfull?

Hur som helst, jag vill känna mig maktfullt tillräcklig när jag gör lagom.