Jag blev pirrig inför besöket hos barnmorskan idag. Jag började förstå att vi verkligen skulle dit timmarna innan. Ibland har jag nästan känt mig frustrerad på andra nygravida som skriver att de inte kan förstå att det är på riktigt, eller att det känns overkligt. Väl här kan jag bara hålla med. Det som händer nu - kan det resultera i en liten, liten bebis i början av maj? En som är vår? En som jag får hålla i och ansvara för hur länge som helst? Är det ingen som väntar på att jag ska lämna tillbaka knytet efter ett tag? Det känns absurt. VÅR bebis.

Hos barnmorskan var det egentligen bara information om alkohol och kost. Det var inget vi inte redan visste men ändå ett steg på vägen som kanske kan göra det lite mer verkligt. Eftersom att jag hade en knepig mens förra cyckeln (som vi trodde berodde på medicinen), sedan mätte äl under 6 dagar och testade "gravid v 2-3" redan dagen innan mens så sa hon att vi kan göra ett tidigt ultraljud för att kolla hur långt gångna vi är. Jag vet inte vad jag tror och vad som är förhoppningar...

Eftersom att vi skulle påbörja ivf nästa fredag så ska jag ringa och be att få göra ett ultraljud istället. Jag hoppas att de godkänner det. Jag ser verkligen fram emot att få ringa och säga att vi är gravida! Håll tummarna imorgon är ni snälla.

Symptom:
- Hungrig
- Uppsvälld mage
- Gasig i magen
- Spända och ömma bröst
- Trött(are)
- Illamående och jäkligt åksjuk
- Yrsel
- Lycklig!

Ni får gärna hålla en tumme till om ni orkar. Jag ska trappa ut medicinen (igen) och jag vill inte hamna på akuten (igen). Detta elände har hållit på sedan i maj och jag önskar att det kan få ett slut nu. Slut på det och början på lyckan. Tack.

Idag visade Clearblue 3+ och jag är så glad över att hormonet ökar! Idag är det en vecka sedan min mens skulle ha kommit och dagen innan testade jag "gravid v 2-3", jag ska fråga barnmorskan om detta idag. Antagligen är jag en höghormonare och producerar mer hormon än medeltalen för kvinnor (och testen). Helt okej för mig - mindre oro! Hej finaste 3+.