Jag vill inte. Jag vill bara inte. De där dagarna. De som jag längtade efter i början, dagarna när vi skulle få veta kändes så hoppfulla och spännande och jag knappt kunde vänta. Jag hatar dem nu. Avskyr. Jag önskar att jag kunde sova bort dem. De vänder ut- och in på min kropp och blottar min själ. Och jag tycks liksom helt sakna skinn. Jag är helt öppen. Mottaglig. Allt ömmar, bränner och går direkt in - utan skydd. Sårbar. Att gå över tiden - att leka med min själ på det mest fruktansvärda sätt. En gnutta hopp väcks och jag önskar att den kunde förbli släckt, såsom jag har kämpat för att det ska vara. Skona mig.

Känns det som att det är på väg? Känns det lite annorlunda just den här månaden? Borde det... Eller det borde kanske inte? Känner jag? Eller hoppas jag bara? Vad är vad? Det är nog lite annorlunda ändå... eller?

Jag kan inte styra något. Jag är fast i en kropp som inte vill lyda. Som har helt andra planer för mig än vad jag har för mig själv. Maktlöshet.

Jag vill knappt gå på toaletten. Jag vågar inte. Låt mig stanna i hoppet ett tag till. Men jag vill inte bli besviken för att hoppet har väckts (igen) så dra inte ut på det bara för att luras. Snälla, bara låt det vara.

Vara vår tur.

Jag orkar inte plocka upp skärvorna. Inte igen.

Jag vill inte. Jag vill bara inte. De där dagarna. De som jag längtade efter i början, dagarna när vi skulle få veta kändes så hoppfulla och spännande och jag knappt kunde vänta. Jag hatar dem nu. Avskyr. Jag önskar att jag kunde sova bort dem. De vänder ut- och in på min kropp och blottar min själ. Och jag tycks liksom helt sakna skinn. Jag är helt öppen. Mottaglig. Allt ömmar, bränner och går direkt in - utan skydd. Sårbar. Att gå över tiden - att leka med min själ på det mest fruktansvärda sätt. En gnutta hopp väcks och jag önskar att den kunde förbli släckt, såsom jag har kämpat för att det ska vara. Skona mig.

Känns det som att det är på väg? Känns det lite annorlunda just den här månaden? Borde det... Eller det borde kanske inte? Känner jag? Eller hoppas jag bara? Vad är vad? Det är nog lite annorlunda ändå... eller?

Jag kan inte styra något. Jag är fast i en kropp som inte vill lyda. Som har helt andra planer för mig än vad jag har för mig själv. Maktlöshet.

Jag vill knappt gå på toaletten. Jag vågar inte. Låt mig stanna i hoppet ett tag till. Men jag vill inte bli besviken för att hoppet har väckts (igen) så dra inte ut på det bara för att luras. Snälla, bara låt det vara.

Vara vår tur.

Jag orkar inte plocka upp skärvorna. Inte igen.