Hej depression. Jag anade att du skulle komma på besök nu när min gnista försvann tillsammans med bröllopet. Nu känns det på ett annat sätt. Nu förstår jag att det är depression. Allt känns hopplöst, de små sakerna jag behöver ordna känns övermäktiga och jag orkar inte ens bry mig. Jag tillåter mig att falla, för nu finns inget att famla tag i längre. Jag orkar inte kämpa i motvind mer. Jag lägger mig mer trots att jag vet att jag inte borde. Jag orkar inte bry mig.